niskalainen

Att vara Greta, snart 19 månader, måste vara det roligaste i världen. Hennes ordförråd växer varje dag och hon gör sig förstådd gällande det mesta. Hon visar klart och tydligt när hon vill byta blöja (går in i badrummet och pekar på skötbordet), få hjälp att tvätta händerna efter maten (sitter i barnstolen och pekar uppfodrande mot badrummet). När hon vill rita (nya roliga grejen, bokläsning får ställa sig lite åt sidan för tillfället) säger hon "rita", när hon vill gå ut säger hon "korna, korna" (=skorna, skorna), när hon ser en trappa hon vill gå upp för säger hon trapp och så vidare. En av de skönaste sakerna är att hon lärt sig säga "ja" och vad det innebär. Så är vi osäkra på vad hon egentligen försöker förmedla kan vi ställa hundra frågor tills hon säger ja.

Greta härmar och snappar upp allt. Små suckar, sånguppvärmningsövningar, låtar (nya hiten här hemma är "Ekorrn satt i granen", när vi sjunger den dansar Greta som om det inte finns någon morgondag), ord och allt annat som låter. Och det är mycket här i världen som låter kan jag meddela.

Hon får heltokiga känsloutbrott där hon vill kramas och pussas så mycket att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Det resulterar i att Williams skägg fått sig några rejäla slittag medans jag än så länge är priviligerad med att få de mest varma, bestämda omfamningarna med inkluderade pussar hennes armar och läppar kan ge. Fullständigt underbart!

Greta hälsar på alla. Hej hej, och så en vinkning på det. Nu har hon dessutom lärt sig säga och när man säger hejdå, med vinkning förstås. Så vart man än går med henne agerar hon välkomst- och avskedskommité där få människor lämnas oberörda.

Även om hon glatt utforskar saker och ting när vi är ute och promenerar så märker vi verkligen att hon har en tydlig omkrets kring oss som hon håller - står hon i yttersta delen av den och vi flyttar oss bortåt nån meter så följer hon med. Det är väldigt skönt att det är så och vi gör vårt bästa för att inte börja komma efter henne om vi i själva verket vill att hon ska komma med oss.

Jag började inlägget med att skriva om hur roligt det måste vara att vara Greta, men jag menade kanske egentligen hur roligt det är att leva med Greta :-)

I helgen var vi i göteborg på en av mina bästa vänners bröllop. Jag, William och Greta hann strosa runt i stan på fredagen där vi hängde en stund med min piteåklasskompis Anna och dessutom träffade vi Amningshysteri-Jonna i egen hög person. Det var första gången jag träffade en bloggerska irl och jag var rätt nervös. Men det gick ju bra och jag hoppas vi ses igen, nu när förstanervöstillfället är avklarat :-) Jag fick även riktigt bra information av Jonna, som är hjälpmamma för Amningshjälpen, angående Gretas för tillfället oerhört intensiva ammande (hoppas jag återger det här hyfsat korrekt): En undersökning hos ett folk som lever som jägare/samlare visade att amningsfrekvensen ökade markant när barnen var runt ett och ett halvt år. Det var så skönt att höra det, att det är vanligt. Och som Jonna sa så är det många som känner att de ledsnar på amningen runt den här tiden på grund av det. Jag har själv tänkt att jag inte vet om jag verkligen kan fortsätta nattamma längre när det är så här mycket snuttande nätterna igenom. Men nu känner jag att det är som det ska vara och jag vet att det kommer gå över. Om det var norm i vårt samhälle att amma 2-4 år skulle varenda kvinna som ammat säkert kunna berätta att alla ett och ett halvtåringar, precis som Greta, ammar mycket mer än vanligt under den här perioden. Som mamma sa, man vill veta exakt vad det är i bröstmjölkssammansättningen som barnet har behov av vid den här tiden. Kanske är det ett speciellt ämne som det finns mer av vid den här perioden? Eller är det som Jonna påpekade helt enkelt så att barnet ska växa så mycket kring den här åldern. Tittar man på en ett och ett halv-åring och jämför med en två-åring är det milsvida skillnader.

Gretas mormor och morfar kom ialladall också ner och bodde på samma vandrarhem som oss eftersom de skulle vara barnvakter på lördagen då vi var på bröllop en liten bit därifrån. På lördagsförmiddagen var Greta supermammig och superammig (hon har samma ord för mamma och amma, slumpen? Skulle inte tro det...). Jag åkte vid halv tolv för att träffa bruden och de andra brudtärnorna, så sista gången Greta ammade var vid  kl.11. Bröllopet och bröllopsfesten var helt fantastiska tillställningar, och jag och William hade väl varit beredda på att promenera till vandrarhemmet senast vid tolv-snåret på natten. Men tolvsnåret passerade och tre timmar senare (!!!) sa vi hejdå till brudparet och traskade till vandrarhemmet. Då började även bröllopsfesten i helhet rundas av, även om jag inte har några siffror på när de sista gästerna gick hem.
Vid 03:30 knackade vi på mina föräldrars rum för att hämta vår rumsnyckel och vårt barn. Min pappa öppnade dörren och sträckte fram rumsnyckeln, samt stängde dörren igen. Snopna tittade jag och William på varandra - Greta då? Jag visste att Greta hade somnat tätt nära mamma under kvällen och jag hörde henne inte när pappa gav oss nyckeln. Så ja, Greta sov gott. Jag och William insåg att det här skulle bli första natten för oss utan henne. Fyra timmars sömn blev tre, eftersom Greta kom in till oss vid halv sju på morgonen då det hade varit mamma som gällde. Jag hade inte ammat på typ tjugo timmar så det var mest tacksamt att hon kom in till oss faktiskt...

Greta gillar bilar. Och traktorer. Ja, allt med däck. Dessutom gillar hon hundar, katter, hästar, halsband, böcker, rutchkanor och att pussas och kramas, för att nämna några saker.

Idag är det ett och ett halvt år sen Greta ploppade ut och på den tiden uppskattade hon mest sömn och amning (det gör hon iof fortfarande, hon firade 18-månadersdagen med att somna ammandes vid köksbordet kl.19:00. Skippade kvällsfika och allt, är man trött så är man).

Jag vill inte ha så mycket sagt mer än att kommentarer som "ja, hon gillar ju verkligen killiga saker som bilar och sånt" inte fyller så stor funktion. Mer än att, i värsta fall och antagligen, sakta men säkert påverka vår dotter att förstå hon gillar något som hon egentligen inte borde gilla eftersom hon är tjej.

Jag tycker vi säger så här: Greta får gilla allt hon vill och om vi vill kommentera det kan vi ju säga "oj, tänk vad mycket olika intressen man har som barn", eller något liknande. För hon är ju ett barn.