niskalainen

I helgen var vi i göteborg på en av mina bästa vänners bröllop. Jag, William och Greta hann strosa runt i stan på fredagen där vi hängde en stund med min piteåklasskompis Anna och dessutom träffade vi Amningshysteri-Jonna i egen hög person. Det var första gången jag träffade en bloggerska irl och jag var rätt nervös. Men det gick ju bra och jag hoppas vi ses igen, nu när förstanervöstillfället är avklarat :-) Jag fick även riktigt bra information av Jonna, som är hjälpmamma för Amningshjälpen, angående Gretas för tillfället oerhört intensiva ammande (hoppas jag återger det här hyfsat korrekt): En undersökning hos ett folk som lever som jägare/samlare visade att amningsfrekvensen ökade markant när barnen var runt ett och ett halvt år. Det var så skönt att höra det, att det är vanligt. Och som Jonna sa så är det många som känner att de ledsnar på amningen runt den här tiden på grund av det. Jag har själv tänkt att jag inte vet om jag verkligen kan fortsätta nattamma längre när det är så här mycket snuttande nätterna igenom. Men nu känner jag att det är som det ska vara och jag vet att det kommer gå över. Om det var norm i vårt samhälle att amma 2-4 år skulle varenda kvinna som ammat säkert kunna berätta att alla ett och ett halvtåringar, precis som Greta, ammar mycket mer än vanligt under den här perioden. Som mamma sa, man vill veta exakt vad det är i bröstmjölkssammansättningen som barnet har behov av vid den här tiden. Kanske är det ett speciellt ämne som det finns mer av vid den här perioden? Eller är det som Jonna påpekade helt enkelt så att barnet ska växa så mycket kring den här åldern. Tittar man på en ett och ett halv-åring och jämför med en två-åring är det milsvida skillnader.

Gretas mormor och morfar kom ialladall också ner och bodde på samma vandrarhem som oss eftersom de skulle vara barnvakter på lördagen då vi var på bröllop en liten bit därifrån. På lördagsförmiddagen var Greta supermammig och superammig (hon har samma ord för mamma och amma, slumpen? Skulle inte tro det...). Jag åkte vid halv tolv för att träffa bruden och de andra brudtärnorna, så sista gången Greta ammade var vid  kl.11. Bröllopet och bröllopsfesten var helt fantastiska tillställningar, och jag och William hade väl varit beredda på att promenera till vandrarhemmet senast vid tolv-snåret på natten. Men tolvsnåret passerade och tre timmar senare (!!!) sa vi hejdå till brudparet och traskade till vandrarhemmet. Då började även bröllopsfesten i helhet rundas av, även om jag inte har några siffror på när de sista gästerna gick hem.
Vid 03:30 knackade vi på mina föräldrars rum för att hämta vår rumsnyckel och vårt barn. Min pappa öppnade dörren och sträckte fram rumsnyckeln, samt stängde dörren igen. Snopna tittade jag och William på varandra - Greta då? Jag visste att Greta hade somnat tätt nära mamma under kvällen och jag hörde henne inte när pappa gav oss nyckeln. Så ja, Greta sov gott. Jag och William insåg att det här skulle bli första natten för oss utan henne. Fyra timmars sömn blev tre, eftersom Greta kom in till oss vid halv sju på morgonen då det hade varit mamma som gällde. Jag hade inte ammat på typ tjugo timmar så det var mest tacksamt att hon kom in till oss faktiskt...