Supersocial.
Att vara Greta, snart 19 månader, måste vara det roligaste i världen. Hennes ordförråd växer varje dag och hon gör sig förstådd gällande det mesta. Hon visar klart och tydligt när hon vill byta blöja (går in i badrummet och pekar på skötbordet), få hjälp att tvätta händerna efter maten (sitter i barnstolen och pekar uppfodrande mot badrummet). När hon vill rita (nya roliga grejen, bokläsning får ställa sig lite åt sidan för tillfället) säger hon "rita", när hon vill gå ut säger hon "korna, korna" (=skorna, skorna), när hon ser en trappa hon vill gå upp för säger hon trapp och så vidare. En av de skönaste sakerna är att hon lärt sig säga "ja" och vad det innebär. Så är vi osäkra på vad hon egentligen försöker förmedla kan vi ställa hundra frågor tills hon säger ja.
Greta härmar och snappar upp allt. Små suckar, sånguppvärmningsövningar, låtar (nya hiten här hemma är "Ekorrn satt i granen", när vi sjunger den dansar Greta som om det inte finns någon morgondag), ord och allt annat som låter. Och det är mycket här i världen som låter kan jag meddela.
Hon får heltokiga känsloutbrott där hon vill kramas och pussas så mycket att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Det resulterar i att Williams skägg fått sig några rejäla slittag medans jag än så länge är priviligerad med att få de mest varma, bestämda omfamningarna med inkluderade pussar hennes armar och läppar kan ge. Fullständigt underbart!
Greta hälsar på alla. Hej hej, och så en vinkning på det. Nu har hon dessutom lärt sig säga och när man säger hejdå, med vinkning förstås. Så vart man än går med henne agerar hon välkomst- och avskedskommité där få människor lämnas oberörda.
Även om hon glatt utforskar saker och ting när vi är ute och promenerar så märker vi verkligen att hon har en tydlig omkrets kring oss som hon håller - står hon i yttersta delen av den och vi flyttar oss bortåt nån meter så följer hon med. Det är väldigt skönt att det är så och vi gör vårt bästa för att inte börja komma efter henne om vi i själva verket vill att hon ska komma med oss.
Jag började inlägget med att skriva om hur roligt det måste vara att vara Greta, men jag menade kanske egentligen hur roligt det är att leva med Greta :-)
Traktor! Traktor! ropade Greta när vi var på arlanda igår.
Greta härmar och snappar upp allt. Små suckar, sånguppvärmningsövningar, låtar (nya hiten här hemma är "Ekorrn satt i granen", när vi sjunger den dansar Greta som om det inte finns någon morgondag), ord och allt annat som låter. Och det är mycket här i världen som låter kan jag meddela.
Hon får heltokiga känsloutbrott där hon vill kramas och pussas så mycket att hon inte riktigt vet vart hon ska ta vägen. Det resulterar i att Williams skägg fått sig några rejäla slittag medans jag än så länge är priviligerad med att få de mest varma, bestämda omfamningarna med inkluderade pussar hennes armar och läppar kan ge. Fullständigt underbart!
Greta hälsar på alla. Hej hej, och så en vinkning på det. Nu har hon dessutom lärt sig säga och när man säger hejdå, med vinkning förstås. Så vart man än går med henne agerar hon välkomst- och avskedskommité där få människor lämnas oberörda.
Även om hon glatt utforskar saker och ting när vi är ute och promenerar så märker vi verkligen att hon har en tydlig omkrets kring oss som hon håller - står hon i yttersta delen av den och vi flyttar oss bortåt nån meter så följer hon med. Det är väldigt skönt att det är så och vi gör vårt bästa för att inte börja komma efter henne om vi i själva verket vill att hon ska komma med oss.
Jag började inlägget med att skriva om hur roligt det måste vara att vara Greta, men jag menade kanske egentligen hur roligt det är att leva med Greta :-)
Traktor! Traktor! ropade Greta när vi var på arlanda igår.
Kommentarer
Trackback
