niskalainen

Det är maratonbloggning den här morgonen men det gäller att passa på när inspirationen infinner sig! Tänkte jag skulle berätta lite hur matintroduktionen går - super! Men med blw är det nog svårt att säga något annat än att det går bra tror jag eftersom man redan från början som förälder är mentalt inställd på ett lugnt tempo där barnet utforskar och leker sig fram med maten.

BLW so far:
palsternacka
morot
broccoli
potatis
jordärtskocka
banan
äpple
päron
gurka
paprika
knäckebröd
rostat bröd med liiite ost
havregrynsgröt (fast vi matar inte utan kör "skedbyte" alt. lägger fram en klutt som hon får undersöka med händerna)
hårdkokt ägg

ALLT går in men inte mycket går ner kan jag säga. :-)
Päron, broccoli och palsternacka verkar vara favoriterna hittills. Potatis och jordärtskocka ligger på minus, samma sak med äggulan i det hårdkokta ägget. Vilken besvikelse när det vita var så mumsigt men det gula bara fastnade på tungan, bökigt.

Jag glömde förstås kameran. Vet inte varför jag skrev att jag skulle ta med den men det var nog enbart därför som jag glömde den. Resan upp till Piteå över dagen med Greta gick hur bra som helst, hon var störtcool och på superhumör hela dagen. På kvällen när vi kom hem trodde William att hon hade fått adhd för hon var sjuuukt hyper men jag antar att hon hanterade dagens alla ansikten och intryck genom att hoppa och tjuta tills hon somnade ;-)

Greta i Emmaljungan årsmodell -80 på farmor och farfars gård i påskas:

Senaste tiden har jag funderat på det här med cykler. I vårt samhälle är folk av någon anledning inställda på väldigt korta cykler, gärna 24 timmar. Varje dag ska se likadan ut med sunda rutiner, man ska äta enligt tallriksmodellen med tre måltider, mellanmål, ett halvt kilo frukt&grönt per dag, röra på sig lika mycket och så vidare. Jag tänker främst på det här med maten, vad skulle hända om vi följde årstiderna och tänkte mer i tremånaderscykler? Ibland kanske man bara vill ha kyckling för det är det man är sugen på, en annan vecka kanske man lever på hallon och en tredje vecka knaprar man morötter som vilken kanin som helst för att inte tala om veckan då man har grädde i allt man lagar. Ibland äter man kanske, gud förbjude, lunch bara nån timme efter fikat för att det råkar vara då man är hungrig. Detta i kombination med säsongsbetonade råvaror för jag tror faktiskt det hänger ihop och att våra kroppar och hjärnor är gjorda för att fatta det.

Jag ser så många exempel, och dessa inkluderar mig själv i allra högsta grad, på folk runtomkring mig som har allt eller inget-tänket. Det är som att det genomsyrar vår vardag - har man ätit en godis till eftermiddagskaffet så kan man lika gärna skippa allt vad rörelse heter resten av dagen och käka pizza till middag med chips till efterrätt, kan man inte göra den där grejen bäst i världen så är det lika bra att aldrig börja, ska man städa hemmet så väntar man hellre tre veckor för länge tills man har tid att städa hela lägenheten på en gång istället för att börja med t.ex. badrummet, damma av bänkar och fönsterbrädor till helgen, dammsuga ett par rum veckan efter det osv. "Men då blir man ju aldrig klar!", säger den typiske (t.ex. jag). Men vad är det vi har så bråttom att bli klara till då? Tv:n? Att få visa upp ett nypolerat diskställ för middagsgästerna? Vi jagar ständigt det där med att bli klar men vad skulle hända om vi lät disken ta den tid den tar, städade lite i taget när vi kände för det, hade en dammråtta smygandes bakom en av middagsgästerna en lördagkväll, påbörjade ett projekt även om det skulle ta tid och vi inte ens var särskilt begåvade inom just det projektet handlade om men vi hade ROLIGT.

I min värld innehåller ett rikt liv möjligheter att städa vardagsrummet, sen ta städpaus ett tag (en vecka typ), slänga i sig ett halvt kilo jordgubbar till lunch för att det är det enda man är sugen på just nu och sen cykla iväg och möta en vän som råkar vara i närheten och hänga med denne in på coop eftersom man kan umgås och handla samtidigt. Eller är det alltid trevligast att umgås sittandes? Alla dessa "göra bort"-grejer kan verkligen ligga som ett enormt block ivägen för allt vad trevligare aktiviteter heter.

Det spontana, att vi kan göra saker när andra är med istället för att ständigt sträva efter att ha allt bortgjort, skulle inte det vara något i livsstilsförbättringsväg? Nu är nu, aldrig sen.

Imorgon åker jag och Greta upp till Piteå och hälsar på över dagen. Vi har bokat in lunchdejt i Acusticum (såklart!), fikadejt med alldeles nyfödd bebis och så har vi ju den huvudsakliga anledningen till besöket; ett rep med Venla inför bröllopet vi ska sjunga på om ett par veckor drygt. Det ska bli skoj att andas lite musikhögskoleluft igen. Hoppas Greta är i fas för hon var en exemplarisk liten bebis idag (vad nu det betyder men för oss betyder det att hon har varit på ett toppenhumör och det har smittat av sig på alla runt omkring, en av sångeleverna kunde knappt sjunga när Greta drog på charmen för hon började skratta av Greta...).

Kameran ska med och uppdatering från Piteå kommer när vi är hemma igen. :-)

124 359 steg.

Det  ger ett snitt på ≈15 544 steg/dag.

Påsken har varit underbar och jag sitter på jobbet. Eller, det är ju inte mitt jobb utan Christians fast jag vikarierar för honom idag och har hans sångelever. Än så länge har en av tre dykt upp på förmiddagen men nu är det lunch. Greta somnade i sjalen på stört så fort sångeleven började sin lektion och sover fortfarande nu, en timme senare.

Men nu blir det lunch sen får vi se hur många som dyker upp i eftermiddag. Hej svejs.

Sen vi hördes sist har vi hunnit med två promenader runt Nydalasjön, ett försök till joggingtur, en j-la massa stretch som följd av joggingtursförsöket som blev ett halvfiasko på grund av ett löparknä som visst inte läkt än på två år. Skit. En månad knappt till 10 km på blodomloppet och jag kommer med all säkerhet få promenera största delen om inte ett mirakel sker. Men miraker sker dagligen så helt hopplöst är det ju inte. Stretch, stretch, stretch och inte springa när det gör ont. Som tur är gör det så ont att det inte finns en suck på jorden att jag skulle kunna springa även om jag var så dum att jag gjorde det ändå men jag ska inte heller springa tills det gör ont utan sluta innan det börjar kännas av. Om jag ens ska springa alls. Styrketräning är ju också bra, sån som man kan göra hemma.

Vi har blivit med vävd långsjal! En Storchenwiege i färgen Ulli som turligt nog hittades på blocket för hälften av vad den skulle kostat ny. Jag har ägnat morgonen åt att kolla in knytinstruktioner på sjalbarn.se där det finns massa pedagogiska youtubeklipp med bebisar och allt. Perfekt! Nu sover Greta i ett dubbelt kryss (och ja, jag har fått länkfeber).

Toast skuren i stavformat med lite smält ost på. Banan. Gurka.
Toast och banan smakades det gladeligen på, gurka kan man väl inte äta till frukost??

Idag var det återigen dags för den månatliga mammalunchen på NO! Supergod mat som vanligt, supergott kaffe som vanligt och så den där lilla mumskakan som pricken över i. Jag promenerade ner med Helena och Livia, Greta åkte bärsjal fast för första gången på ryggen. Hur skönt som helst, jag bar verkligen ingenting på axlarna utan bara på höfterna. Hon sov som en stock. Snart får vi hem den vävda långsjalen och det ser jag fram emot, elastisk trikåsjal funkar bra med inte alltid lika avlastande nu när hon blivit tyngre. På vägen hem fick hon åka på framsidan istället eftersom det är mysigt att kunna prata med henne när hon ändå är pigg och glad och lika mysigt att kunna pussa på henne när hon somnat ;-) Jag avnjöt en Tip Top på vägen eftersom solen lyser och jag hade ett presentkort på GB i mobilen som Ella sms:ade till mig när jag var sjuk. Mums!

Nu ligger Greta bredvid mig här på skrivbordet och fascineras av musikmobilens figurer som snurrar runt, runt ovanför huvudet på henne. Hon var helnöjd på operan också, hade gärna undersökt allt som var på min tallrik om hon hade fått men jag lyckades avstyra det. Eller nja, jag fick torka av lite vitvinssås och potatis från högerhanden när hon lyckats smasha ner den rakt i tallriken vid ett tillfälle. ;-)

William har bytt till sommardäck och är i Gullmark och tvättar bilen så jag ska överraska honom med en god middag ikväll. Det får vi ju njuta lika mycket av båda två.

Pssst: 15640 steg idag. Hittills.

Haha, Greta är vår egen lilla dampunge ;-) Igår satt vi i soffan och tittade på Vetenskapens värld. Kan för övrigt rekommendera att kolla in avsnittet på svtplay, det handlade om kärnkraftens och radioaktivitetens historia. Inte klokt vad man har trott förr i tiden, men så kommer väl folk säga om vår nutid i framtiden...

Iallafall så höll Gretchen låda heeeeela programmet (60 minuter...) genom att studsa och utforska registret - endast höga toner förstås. Det kliade i öronen på mig efteråt och jag konstaterade att öronpropparna måste läggas fram på någon lättillgänglig plats. Mina axlar brann. Varför var inte studsperioden när hon vägde typ fem kilo? Men det är helt ljuvligt ändå, tänk att man kan vara så lättroad och jag måste erkänna att jag skrattar högt med henne :-)

Idag var det min tur att gå upp och låta William få sova ut. Frukosten är intagen och lilla fröken börjar bli laddad för tupplur låter det som.

14860 steg blev det igår för den som är intresserad.

Världens bästa människa driver världens bästa blogg och nu har hon en påskutmaning som passar mig finfint - 12000 steg om dagen under hela påsken med start på måndag och avslut på annandagpåsk. Stegräknare är införskaffad och testad ett par dagar, igår när jag hade en riktig slappardag med noll promenad, tre avsnitt american idol från soffan och en två och en halvtimmes tupplur mitt på dagen så fick jag ihop drygt 4000 steg så det borde gå bra det här :-)

Just nu ligger Greta i spjälsängen och testar stämbanden och rummets akustik. Mitt konstaterande? Vi måste skaffa matta hit in så vi får något som agerar ljuddämpande... Men glad blir man av att höra hennes höga oktaver :-)

Idag är det 11 plusgrader på termometern i skuggan och strålande sol! Det har verkligen töat järnet den här veckan och jag laddar för att gå ut och gå så fort Greta vaknat. Om hon var sponsrad av Duracell igår så är hon side-kick till John Blund idag, hon sov en timme i förmiddags och har snart sovit två och en halv timme till, jag passade på att sova första timmen med henne. Vi gick inte till öppna förskolan på mariakyrkan som vi brukar i förmiddags eftersom Greta har blivit väldigt snorig. Det var en rätt så orolig natt med en extremsnuttig bebis som var alldeles täppt och frustrerad över att behöva ta pauser i amningen för att andas genom munnen. Idag har jag använt näsfridan och försökt suga ur lite snor men det är lönlöst känns det som, Greta blir jätteupprörd och snoret är i såna mängder att det liksom bara fylls på. Nu är det iallafall bättre och hon verkar kunna andas utan problem.

Har en nybryggd kopp kaffe som står och väntar på mig så nu har jag inte tid med det här längre. Hej svejs!

Idag har Greta varit väldigt aktiv och sovit väldigt lite. Jag är otroligt fascinerad att denna dam som utan problem sover en och en halv timme på morgonen, en timme vid lunch och två timmar på eftermiddagen även klarar att vara vaken 06-21 och bara tupplura drygt två timmar totalt på hela dagen. Hon har varit på ett strålande humör, särskilt nu på kvällen. Plötsligt har hon börjat gnugga sig i ögonen och jag har varit säker på att hon kommer somna men ögonblicket efter har jag ett par nyfikna blå som stirrar på mig och tycks säga "och vad blir det för kul nu mamma?". Hon har ju kommit på hur man gör gurgelljud och det är det bästa just nu. Säkert roligare än att somna iallafall ;-)

Jag har skrattat så sjukt mycket åt den lilla damen ikväll, det är verkligen en njutning att ha en så ljuvlig varelse i familjen :-) Nu har Greta iallafall kastat in handduken och somnat och jag ska gå och lägga mig. William ser film hos Gräsänklings-Ulf. Förkylningen börjar vända, kan vara tack vare besöket av Emmelie igår då jag fick lite näring till min sociala svält. Idag har vi fyllt på lite till med promenadsällskap, mammafika och föräldrautbildning. Jag har gjort alldeles för mycket för mitt allmäntillstånd och kommer nog känna av det imorgon men det är det värt ibland.

Nej, det här är allt annat än en träningsblogg för såna finns det massa bra av (t.ex. denna). Men här kommer några färska övningar direkt från soffan. De första två är det mest jag som visar men den sista är det Greta som har knåpat ihop och den gör underverk ska ni veta.


Repeteras i det oändliga.



Repeteras i det oändliga. OBS! Viktigt med extra mycket dialekt på "stora klockan säger..."!



Utförs varje gång man är mätt, pigg och nöjd.

I år ligger vårruset här upp 31 maj. Blodomloppet är 19 maj. Vårruset=5 km. Blodomloppet=10 km. De ligger alltså i heeelt fel ordning. Särskilt eftersom jag var pepp att börja springa ute förra veckan men då attackerade min förkylning som hittills bara blivit sämre och det är bara lugna promenader som gäller.

Men som den optimist jag är så finner jag förstås på råd. En mental upptakt där jag mantrar det jag redan vet:
Jag ska bara ta hand om och förebygga mitt löparknä som jag ådrog (är det ett ord?) mig i Boston för två år sen vilket jag gör med stretching, stretching och åter stretching. Hoppas jag slipper få tillbaka det.

Igår var det vår även här uppe i Umeå. Det var drygt tio grader på vår termometer som befinner sig i skugga dygnet runt och stråååålande sol från klarblå himmel. Jag var ute och gick på förmiddagen med Greta i ryggsäcken och njöt i fulla drag av den gassande solen. Jag insåg snabbt att vinterjacka var för varmt, även om jag bytt till den korta jackan. Så på eftermiddagen när vi for på småbarnsmusiken tog jag på mig vårjackan som jag inte haft sen jag var supergravid i höstas och det väckte helt klart minnen. Idag är det grått och betydligt svalare men det gör inget, mycket snö smälte igår så det känns ändå vårlikt fortfarande. Jaja, ni söderlänningar kan ju prata om krokusar och tussilago allt vad ni vill men här uppe har vi inte vår, vi har vårvinter som är en alldeles egen årstid. Om en månad åker jag och Greta ner till Åkersberga och hälsar på i samband med att vi ska på bröllop. Det ska bli jättemysigt! Synd bara att William jobbar, hade gärna velat ha med honom också.

Och till sist, igår somnade Greta vid halv åtta så jag gick och la mig åtta. Det var sjukt skönt och jag hoppas på en repris ikväll (peppar peppar...) :-)

i lördags firade vi Gretas 6-månadersdag med att börja med mat enligt BLW (baby-led weaning). Greta fick mjukkokt broccolibukett och mjukkokta morotsstavar serverade men jag hade kokat de alldeles för mjukt så broccolin bara föll ihop i hennes händer och det gillade hon inte. På kvällen hade jag utvecklat mina kokkunskaper och då fick hon samma som på lunchen fast vi la till gurkstavar. Det var betydligt lättare att hålla tag i broccolin då. Igår fick hon gurkstavar och avocado i greppvänliga bitar och bägge togs väl emot. Det är inte mycket som går ner men allt smakas på och undersöks och som tur är tycker hon det är jättespännande att tvätta händerna efteråt ;-)

Nu tar jag bilen och bebisen och far till Coop för att köpa lite tycker-synd-om-mig-själv-grejer. Nu tar William bebisen och promenerar till Coop för att köpa lite tycker-synd-om-Linda-grejer. Typ choklad, en glassig tidning, nyponsoppa, bär och såna saker. Jag vet inte exakt vad det blir, chokladen är det enda jag begärt...

Imorse vaknad jag med en fungerande näsborre och hela hjärnan full av slem. Halsen kändes som ett tröskverk precis som den gjort hela veckan men det lindras ganska bra av min bedövningsdryck: hett vatten med typ en hel skivad citron i, myyycket honung och hackad ingefära. Mitt bästa husmorstips för att lindra halsont, helt klart.

Jag har bara varit sjuk i 6 dagar och det har stadigt blivit sämre vilket helt logiskt borde betyda att det snart stadigt ska bli bättre, men det känns som att livet typ har tagit slut, jag kommer aldrig bli frisk, aldrig kunna träna igen, aldrig kunna njuta av vissa dofter igen, aldrig kunna känna mig allmänt fräsch och pigg.

Så ja, jag förtjänar lite tycka-synd-om-Linda-själv-grejer.

Idag är det 6 månader sen lördag 9 oktober 2010 då vattnet gick. Det var tre veckor för tidigt och vi fick snällt åka in på förlossningen och förbereda oss för ett akut kejsarsnitt istället för det planerade som skulle äga rum 26 oktober, en vecka innan hennes beräknade nedkomst. Vilken chock det var att ligga där med CTG och veta att man var öppen 4 centimeter och snart skulle ner på operation där de skulle plocka ut en bebis!

Följ min blogg med bloglovin

:-)

...är det återuppväckta sociala mediet. Alla verkar använda sig av det; Jehovas, Brandskyddsföreningen, jultidningsförsäljare, skolklasser med 500 lättsålda salamikorvar, politiska partier och halloweenhäxor. Några är gamla i gemet, några är nya. Nytt för idag var att två från Jehovas kom och nöjde sig med att lämna ett reklamblad. Jehovas Inte Prata Gud, vad har hänt?
Jag har fler förslag på dörrknackning. Varför inte knacka dörr och:

Jag har blivit en väldigt engagerad ammare kan man säga. Kanske är det den energi jag i unga år (aj, aj, nu lät jag gammal) la på ung vänster som nu läggs på amningsdebatten istället. Jag debatterar förvisso inte nämnvärt mycket men jag följer den med stort intresse. Idag skriver Amningsbloggen ett väldigt bra inlägg om en amningslögn som är väldigt vanlig att hitta på bebissajter runt om på nätet, den lögnen om att det är vanligt att bebisar ammar 5-6 gånger per dygn och nöjer sig med det. Ni kan läsa inlägget om ni klickar här.

När jag skriver att jag är en engagerad ammare så menar jag inte i motsats till ersättning utan helt enkelt att jag ammar och är engagerad. För därute i den stora världen får man om man ammar knappt säga något positivt om amning för då reagerar många väldigt starkt med att ersättning är minst lika bra och det finns inga belägg för att amning är bättre och så vidare fast man aldrig menat att hoppa på de som ger ersättning. Det är många gånger inte ett val för föräldrar att ge ersättning istället för att amma utan många av amningsmyterna och lögnerna som florerar kan göra att man blir stressad eller handlar på ett sätt som påverkar mjölkproduktionen så pass att föräldrar tvingas lägga ner amningen tidigare än de planerat. Eller så är det ett val och i min värld så gör alla föräldrar precis som det känns bäst, fungerar bäst, föräldrar och barn mår bäst av och det som funkar bäst i just ens egen familj och ingen har rätt att säga emot dessa val eller lösningar (om de inte bryter mot barnkonventionerna, räknas som misshandel eller liknande). Men jag tycker att man måste få stå för att man vill fortsätta amma och få 100% respekt och stöd för det utan att få höra någon viska att ersättning är lika bra.

Det är verkligen en helt ny värld som öppnats och som jag inte kände till alls innan. Mammor som ger ersättning hör bara av media och BVC att man ska amma, amma, amma och mammor som vill långtidsamma hör bara av media och BVC att man ska sluta amma och börja ge mat så tidigt som möjligt. Selektivt? Möjligtvis, men ändå sant för den som hör det. "Ersätta målen" säger man fortfarande fast WHO:s rekommendationer är att barnet under sitt första levnadsår ska få leva till största delen på bröstmjölk eller ersättning. Fri amning tillämpas officiellt, men fortfarande ses amning som måltider och inte allt det där andra som det också betyder för barnet i närhets- anknytnings- och trygghetsväg.

Det som kallas "smakisar" (smakportioner) ska enligt WHO börja ges vid 6 månaders ålder (då bebisen börjar behöva mer järn) men så länge Nestlé tjänar stooora pengar på att bebisar börjar äta deras burkmat vid 4 månader så kommer vi fortsätta höra av BVC att det är "bra" att börja ge mat vid 4 månader fast vi tidigare i historien gav mat vid 3 månaders ålder tills forskning visade att vi utan problem för bebisens järnvärde kunde flytta fram introduktionen av järn till 6 månader. Mer om det sista hittar ni om ni klickar här.

Här är några bloggar jag följer och inspireras/motiveras av inom amning och föräldrarskap och/eller bara för att de är roliga att läsa:
Amningsbloggen
Höstlycka
Amningshysteri
Pusselbiten som inte fick plats
Cecilias hörna
Sagogrynet

Något som är fantastiskt är hur lika världsbilder jag och William har kring amning och föräldrarskapet. Trots våra vitt skilda uppväxtmiljöer så tänker vi i stort sett helt lika kring det och det är ett stort stöd. Han sa häromdagen när jag ventilerade tankar om hur vi ska introducera mat hos Greta att "det är tur du tänker så där, för det gör ju jag också och det hade varit jättesvårt annars". Och det är väl så här det ska vara men eftersom vi hela tiden dyker över nya frågor att ta ställning till som vi aldrig pratat med varandra om tidigare (ni vet på det där "när vi får barn ska vi göra så här, inte sådär"-sättet) så är det lika häftigt varje gång. Det är som att vi i vår lilla familj bor i en och samma värld, en värld som ligger liiite utanför den där andra, stora världen där Néstle bor.

Igår var det dags för BVC igen. Greta väger nu 7905 gram och är 67 cm lång! Hon tyckte väl att doktorns behandling var sisådär och stirrade ut honom med gråten i ögonen, tur ett läkarbesök är en rätt så kort historia. Allt såg och lät bra och så var det dags för sprutorna. Doktorn tog spruta i ena benet och sköterska Karoline det andra och TJOFF! så for nappen en halvmeter ur Gretas gallskrikande mun. Ingen höjdare men även det gick snabbt över. Idag tycker jag hon verkar lite varmare och lite tröttare än vanligt i sviterna av vaccinationen men då matchar hon ju sin mammas allmäntillstånd ypperligt.

Nu har vi legat och tagit en tupplur i soffan och jag känner att dagens första kopp kaffe måste intas. Nyss.

Så här ser förresten Greta ut mycket nuförtiden:



Jag kan knappt fatta att Greta blir ett halvår imorgon!

Igår hörde jag Greta protestera där hon låg på filten i köket. När jag kommer ut i köket från toa så ser jag att hon låg på mage! Hon har klarat av det där med att rulla från mage till rygg flera gånger men rygg till mage har hon kämpat med. Hon har bara en liiiiten detalj kvar och det var nog därför hon var förbannat, det är den där jobbiga armen som ligger underst när man rullar över och därmed hamnar under magen och inte går att flytta på. Så vi ska se när hon löser det där och upptäcker att man kan knixa lite med armens position innan man rullar över för att det ska bli lättare att njuta när man väl kommit på mage.

Jag är sjuk. Ute skiner solen och det är 7 grader varmt. Inne är det halsont och feber som bestämmer. Fy tusan säger jag bara, det är inte roligt någonstans.

Stackars, stackars lilla mig.

Sen vi fick Greta har jag funderat väldigt mycket på det här med normer kring föräldraskap men även runt om i övriga livet. Kanske att ni som läser det här redan har klurat på det här och kommit fram till något liknande det jag skriver, eller så har ni inte det men ni får gärna kommentera vad ni tycker och tänker kring det här ämnet.

Jag har kommit fram till att en norm tycks vara "det som alla andra gör". Så egentligen finns det inget vettigare bakom normerna mer än att "alla gör så". I vissa fall "gör alla så" för att det finns forskning bakom eller larmrapporter som skapat rekommendationer men i vissa/många fall lever gamla, motbevisade forskningsresultat kvar och fortsätter leka norm bara för att "alla gör så".

Jag lämnar ämnet där för nu, orkar inte grotta ner mig för tillfället men det har med matintroduktion att göra och egentligen spelar det ingen roll för jag och William gör som vi känner är rätt med Greta och det är det viktigaste.