niskalainen

Jag har blivit en väldigt engagerad ammare kan man säga. Kanske är det den energi jag i unga år (aj, aj, nu lät jag gammal) la på ung vänster som nu läggs på amningsdebatten istället. Jag debatterar förvisso inte nämnvärt mycket men jag följer den med stort intresse. Idag skriver Amningsbloggen ett väldigt bra inlägg om en amningslögn som är väldigt vanlig att hitta på bebissajter runt om på nätet, den lögnen om att det är vanligt att bebisar ammar 5-6 gånger per dygn och nöjer sig med det. Ni kan läsa inlägget om ni klickar här.

När jag skriver att jag är en engagerad ammare så menar jag inte i motsats till ersättning utan helt enkelt att jag ammar och är engagerad. För därute i den stora världen får man om man ammar knappt säga något positivt om amning för då reagerar många väldigt starkt med att ersättning är minst lika bra och det finns inga belägg för att amning är bättre och så vidare fast man aldrig menat att hoppa på de som ger ersättning. Det är många gånger inte ett val för föräldrar att ge ersättning istället för att amma utan många av amningsmyterna och lögnerna som florerar kan göra att man blir stressad eller handlar på ett sätt som påverkar mjölkproduktionen så pass att föräldrar tvingas lägga ner amningen tidigare än de planerat. Eller så är det ett val och i min värld så gör alla föräldrar precis som det känns bäst, fungerar bäst, föräldrar och barn mår bäst av och det som funkar bäst i just ens egen familj och ingen har rätt att säga emot dessa val eller lösningar (om de inte bryter mot barnkonventionerna, räknas som misshandel eller liknande). Men jag tycker att man måste få stå för att man vill fortsätta amma och få 100% respekt och stöd för det utan att få höra någon viska att ersättning är lika bra.

Det är verkligen en helt ny värld som öppnats och som jag inte kände till alls innan. Mammor som ger ersättning hör bara av media och BVC att man ska amma, amma, amma och mammor som vill långtidsamma hör bara av media och BVC att man ska sluta amma och börja ge mat så tidigt som möjligt. Selektivt? Möjligtvis, men ändå sant för den som hör det. "Ersätta målen" säger man fortfarande fast WHO:s rekommendationer är att barnet under sitt första levnadsår ska få leva till största delen på bröstmjölk eller ersättning. Fri amning tillämpas officiellt, men fortfarande ses amning som måltider och inte allt det där andra som det också betyder för barnet i närhets- anknytnings- och trygghetsväg.

Det som kallas "smakisar" (smakportioner) ska enligt WHO börja ges vid 6 månaders ålder (då bebisen börjar behöva mer järn) men så länge Nestlé tjänar stooora pengar på att bebisar börjar äta deras burkmat vid 4 månader så kommer vi fortsätta höra av BVC att det är "bra" att börja ge mat vid 4 månader fast vi tidigare i historien gav mat vid 3 månaders ålder tills forskning visade att vi utan problem för bebisens järnvärde kunde flytta fram introduktionen av järn till 6 månader. Mer om det sista hittar ni om ni klickar här.

Här är några bloggar jag följer och inspireras/motiveras av inom amning och föräldrarskap och/eller bara för att de är roliga att läsa:
Amningsbloggen
Höstlycka
Amningshysteri
Pusselbiten som inte fick plats
Cecilias hörna
Sagogrynet

Något som är fantastiskt är hur lika världsbilder jag och William har kring amning och föräldrarskapet. Trots våra vitt skilda uppväxtmiljöer så tänker vi i stort sett helt lika kring det och det är ett stort stöd. Han sa häromdagen när jag ventilerade tankar om hur vi ska introducera mat hos Greta att "det är tur du tänker så där, för det gör ju jag också och det hade varit jättesvårt annars". Och det är väl så här det ska vara men eftersom vi hela tiden dyker över nya frågor att ta ställning till som vi aldrig pratat med varandra om tidigare (ni vet på det där "när vi får barn ska vi göra så här, inte sådär"-sättet) så är det lika häftigt varje gång. Det är som att vi i vår lilla familj bor i en och samma värld, en värld som ligger liiite utanför den där andra, stora världen där Néstle bor.