Tack bröstet.
Greta har det jobbigt för tillfället. Det kliar i munnen och hon biter och tuggar på tungan, är allmänt missnöjd och har svårt att komma till ro. Nu har hon iallafall somnat och hunnit vakna gallskrikandes några gånger. Då drar jag upp tröjan och voilà! några sugtag senare sover hon igen.
Jag älskar att amma!
I helgen tog William upp en sak.
W: Alltså, vi ammar ju och vi ska ju absolut fortsätta amma...
Jag: Ja? (tänker: ååååh älskling du är bara bäst, du är helt fantastisk och så himla klok som säger "vi" ammar, för så är det ju, hela familjen har ju del i amningsrelationen)
W: ...men jag har tänkt på vad som vore lättare om vi inte ammade.
Jag: Vad?
W: Jo, då skulle kanske Greta ha lättare att sova själv i spjälsängen och så istället för att sova hos oss i vår säng.
Jag: Ja, fast jag skulle nog se ännu fler anledningar att verkligen ha henne i vår säng på nätterna om hon inte ammade ur anknytningssynpunkt och så eftersom hon då inte skulle ha den där supernära kontakten som hon får via amningen.
W: Ja, så skulle det ju vara. Jag tänkte nu att det skulle vara lättare för oss att kramas och gosas och så men så skulle det ju absolut vara.
Sen berättade jag ju förstås om det som står inom parantesen på andra kursiva raden :-) I love that man.
W: Alltså, vi ammar ju och vi ska ju absolut fortsätta amma...
Jag: Ja? (tänker: ååååh älskling du är bara bäst, du är helt fantastisk och så himla klok som säger "vi" ammar, för så är det ju, hela familjen har ju del i amningsrelationen)
W: ...men jag har tänkt på vad som vore lättare om vi inte ammade.
Jag: Vad?
W: Jo, då skulle kanske Greta ha lättare att sova själv i spjälsängen och så istället för att sova hos oss i vår säng.
Jag: Ja, fast jag skulle nog se ännu fler anledningar att verkligen ha henne i vår säng på nätterna om hon inte ammade ur anknytningssynpunkt och så eftersom hon då inte skulle ha den där supernära kontakten som hon får via amningen.
W: Ja, så skulle det ju vara. Jag tänkte nu att det skulle vara lättare för oss att kramas och gosas och så men så skulle det ju absolut vara.
Sen berättade jag ju förstås om det som står inom parantesen på andra kursiva raden :-) I love that man.
Amning och jämställdhet
Så här på självaste 1:a maj kan jag varmt rekommendera det här inlägget från amningsbloggen.
Min och Williams första plan för föräldraledigheten var att jag skulle börja jobba en dag i veckan i april (jo, tjena). Sen skulle William gå på föräldraledighet i augusti och jag hade en provanställning som väntade på mig då och allt. Men när vi hade det här planerat så visste vi ingenting om hur det var att amma. Jag trodde bebisar slutade amma vid ett halvår typ. Jag gillar att amma, Greta gillar att amma, William tycker det är jättebra att amningen funkar som den gör och är en riktig stöttepelare för mig. Men det blev besvärligt för mig som förespråkare av delad föräldraledighet att få ihop mina känslor inombords. För mig känns det viktigt att låta en väl fungerande amning få fortsätta. Greta mår bra av det, jag mår bra av det och jag skulle aldrig kunna sluta amma till förmån för att William ska vara hemma från augusti. Det måste gå att kombinera mental och fysisk hälsa/välmående/anknytning med jämställdhet mellan mamman och pappan utan att sluta amma, eller? Annars är det ju sjukt.
Det tog ett tag för mig att få ihop det här inombords och uttrycka för William hur jag egentligen kände. Att jag vill låta matintroduktionen ta tid i samband med att jag fortsätter amma. Att det innebär att det blir för tidigt att jobba från augusti. Att William får gå på ledighet i januari 2012 istället. Och allt stöd i världen fick jag, allt jag sa fanns även i hans världsbild. Eftersom vi här hemma i vår lilla familj vet precis hur och varför vi vill ha det som vi har det så har det blivit lättare och lättare att stå för det, för oss, självklara i vårt beslut.
Vi vill försöka få dagarna att räcka så pass att Greta kan vara hemma tills hon blir två år, så planen är att W är ledig januari-oktober 2012. Ingen dålig ledighet det heller.
Utmaningen ligger istället i att få oss att vara alla tre istället för att ständigt och jämt vara två och två, vare sig det är mamma-dotter eller pappa-dotter som är två och två. För hur enkelt är det egentligen inte att dela upp saker och ting, men att hitta kvalitén och lugnet att bara vara allihop tillsammans utan massa yttre störningar är nog få förunnat många gånger och det kämpar vi på med här hemma även om det innebär knaper ekonomi och inte särskilt mycket klädinköp från polarn och pyret... ;-) Jag tror det var därför dagen igår var så underbar, vi var tillsammans allihop i lugn och ro hela dagen. Nu ska jag stänga datorn och joina Greta som ligger och hejar på Williams gitarrspel här i vardagsrummet.
Min och Williams första plan för föräldraledigheten var att jag skulle börja jobba en dag i veckan i april (jo, tjena). Sen skulle William gå på föräldraledighet i augusti och jag hade en provanställning som väntade på mig då och allt. Men när vi hade det här planerat så visste vi ingenting om hur det var att amma. Jag trodde bebisar slutade amma vid ett halvår typ. Jag gillar att amma, Greta gillar att amma, William tycker det är jättebra att amningen funkar som den gör och är en riktig stöttepelare för mig. Men det blev besvärligt för mig som förespråkare av delad föräldraledighet att få ihop mina känslor inombords. För mig känns det viktigt att låta en väl fungerande amning få fortsätta. Greta mår bra av det, jag mår bra av det och jag skulle aldrig kunna sluta amma till förmån för att William ska vara hemma från augusti. Det måste gå att kombinera mental och fysisk hälsa/välmående/anknytning med jämställdhet mellan mamman och pappan utan att sluta amma, eller? Annars är det ju sjukt.
Det tog ett tag för mig att få ihop det här inombords och uttrycka för William hur jag egentligen kände. Att jag vill låta matintroduktionen ta tid i samband med att jag fortsätter amma. Att det innebär att det blir för tidigt att jobba från augusti. Att William får gå på ledighet i januari 2012 istället. Och allt stöd i världen fick jag, allt jag sa fanns även i hans världsbild. Eftersom vi här hemma i vår lilla familj vet precis hur och varför vi vill ha det som vi har det så har det blivit lättare och lättare att stå för det, för oss, självklara i vårt beslut.
Vi vill försöka få dagarna att räcka så pass att Greta kan vara hemma tills hon blir två år, så planen är att W är ledig januari-oktober 2012. Ingen dålig ledighet det heller.
Utmaningen ligger istället i att få oss att vara alla tre istället för att ständigt och jämt vara två och två, vare sig det är mamma-dotter eller pappa-dotter som är två och två. För hur enkelt är det egentligen inte att dela upp saker och ting, men att hitta kvalitén och lugnet att bara vara allihop tillsammans utan massa yttre störningar är nog få förunnat många gånger och det kämpar vi på med här hemma även om det innebär knaper ekonomi och inte särskilt mycket klädinköp från polarn och pyret... ;-) Jag tror det var därför dagen igår var så underbar, vi var tillsammans allihop i lugn och ro hela dagen. Nu ska jag stänga datorn och joina Greta som ligger och hejar på Williams gitarrspel här i vardagsrummet.
Ljuvlig påsk och jobb
Påsken har varit underbar och jag sitter på jobbet. Eller, det är ju inte mitt jobb utan Christians fast jag vikarierar för honom idag och har hans sångelever. Än så länge har en av tre dykt upp på förmiddagen men nu är det lunch. Greta somnade i sjalen på stört så fort sångeleven började sin lektion och sover fortfarande nu, en timme senare.
Men nu blir det lunch sen får vi se hur många som dyker upp i eftermiddag. Hej svejs.
Men nu blir det lunch sen får vi se hur många som dyker upp i eftermiddag. Hej svejs.
Amning
Jag har blivit en väldigt engagerad ammare kan man säga. Kanske är det den energi jag i unga år (aj, aj, nu lät jag gammal) la på ung vänster som nu läggs på amningsdebatten istället. Jag debatterar förvisso inte nämnvärt mycket men jag följer den med stort intresse. Idag skriver Amningsbloggen ett väldigt bra inlägg om en amningslögn som är väldigt vanlig att hitta på bebissajter runt om på nätet, den lögnen om att det är vanligt att bebisar ammar 5-6 gånger per dygn och nöjer sig med det. Ni kan läsa inlägget om ni klickar här.
När jag skriver att jag är en engagerad ammare så menar jag inte i motsats till ersättning utan helt enkelt att jag ammar och är engagerad. För därute i den stora världen får man om man ammar knappt säga något positivt om amning för då reagerar många väldigt starkt med att ersättning är minst lika bra och det finns inga belägg för att amning är bättre och så vidare fast man aldrig menat att hoppa på de som ger ersättning. Det är många gånger inte ett val för föräldrar att ge ersättning istället för att amma utan många av amningsmyterna och lögnerna som florerar kan göra att man blir stressad eller handlar på ett sätt som påverkar mjölkproduktionen så pass att föräldrar tvingas lägga ner amningen tidigare än de planerat. Eller så är det ett val och i min värld så gör alla föräldrar precis som det känns bäst, fungerar bäst, föräldrar och barn mår bäst av och det som funkar bäst i just ens egen familj och ingen har rätt att säga emot dessa val eller lösningar (om de inte bryter mot barnkonventionerna, räknas som misshandel eller liknande). Men jag tycker att man måste få stå för att man vill fortsätta amma och få 100% respekt och stöd för det utan att få höra någon viska att ersättning är lika bra.
Det är verkligen en helt ny värld som öppnats och som jag inte kände till alls innan. Mammor som ger ersättning hör bara av media och BVC att man ska amma, amma, amma och mammor som vill långtidsamma hör bara av media och BVC att man ska sluta amma och börja ge mat så tidigt som möjligt. Selektivt? Möjligtvis, men ändå sant för den som hör det. "Ersätta målen" säger man fortfarande fast WHO:s rekommendationer är att barnet under sitt första levnadsår ska få leva till största delen på bröstmjölk eller ersättning. Fri amning tillämpas officiellt, men fortfarande ses amning som måltider och inte allt det där andra som det också betyder för barnet i närhets- anknytnings- och trygghetsväg.
Det som kallas "smakisar" (smakportioner) ska enligt WHO börja ges vid 6 månaders ålder (då bebisen börjar behöva mer järn) men så länge Nestlé tjänar stooora pengar på att bebisar börjar äta deras burkmat vid 4 månader så kommer vi fortsätta höra av BVC att det är "bra" att börja ge mat vid 4 månader fast vi tidigare i historien gav mat vid 3 månaders ålder tills forskning visade att vi utan problem för bebisens järnvärde kunde flytta fram introduktionen av järn till 6 månader. Mer om det sista hittar ni om ni klickar här.
Här är några bloggar jag följer och inspireras/motiveras av inom amning och föräldrarskap och/eller bara för att de är roliga att läsa:
Amningsbloggen
Höstlycka
Amningshysteri
Pusselbiten som inte fick plats
Cecilias hörna
Sagogrynet
Något som är fantastiskt är hur lika världsbilder jag och William har kring amning och föräldrarskapet. Trots våra vitt skilda uppväxtmiljöer så tänker vi i stort sett helt lika kring det och det är ett stort stöd. Han sa häromdagen när jag ventilerade tankar om hur vi ska introducera mat hos Greta att "det är tur du tänker så där, för det gör ju jag också och det hade varit jättesvårt annars". Och det är väl så här det ska vara men eftersom vi hela tiden dyker över nya frågor att ta ställning till som vi aldrig pratat med varandra om tidigare (ni vet på det där "när vi får barn ska vi göra så här, inte sådär"-sättet) så är det lika häftigt varje gång. Det är som att vi i vår lilla familj bor i en och samma värld, en värld som ligger liiite utanför den där andra, stora världen där Néstle bor.
När jag skriver att jag är en engagerad ammare så menar jag inte i motsats till ersättning utan helt enkelt att jag ammar och är engagerad. För därute i den stora världen får man om man ammar knappt säga något positivt om amning för då reagerar många väldigt starkt med att ersättning är minst lika bra och det finns inga belägg för att amning är bättre och så vidare fast man aldrig menat att hoppa på de som ger ersättning. Det är många gånger inte ett val för föräldrar att ge ersättning istället för att amma utan många av amningsmyterna och lögnerna som florerar kan göra att man blir stressad eller handlar på ett sätt som påverkar mjölkproduktionen så pass att föräldrar tvingas lägga ner amningen tidigare än de planerat. Eller så är det ett val och i min värld så gör alla föräldrar precis som det känns bäst, fungerar bäst, föräldrar och barn mår bäst av och det som funkar bäst i just ens egen familj och ingen har rätt att säga emot dessa val eller lösningar (om de inte bryter mot barnkonventionerna, räknas som misshandel eller liknande). Men jag tycker att man måste få stå för att man vill fortsätta amma och få 100% respekt och stöd för det utan att få höra någon viska att ersättning är lika bra.
Det är verkligen en helt ny värld som öppnats och som jag inte kände till alls innan. Mammor som ger ersättning hör bara av media och BVC att man ska amma, amma, amma och mammor som vill långtidsamma hör bara av media och BVC att man ska sluta amma och börja ge mat så tidigt som möjligt. Selektivt? Möjligtvis, men ändå sant för den som hör det. "Ersätta målen" säger man fortfarande fast WHO:s rekommendationer är att barnet under sitt första levnadsår ska få leva till största delen på bröstmjölk eller ersättning. Fri amning tillämpas officiellt, men fortfarande ses amning som måltider och inte allt det där andra som det också betyder för barnet i närhets- anknytnings- och trygghetsväg.
Det som kallas "smakisar" (smakportioner) ska enligt WHO börja ges vid 6 månaders ålder (då bebisen börjar behöva mer järn) men så länge Nestlé tjänar stooora pengar på att bebisar börjar äta deras burkmat vid 4 månader så kommer vi fortsätta höra av BVC att det är "bra" att börja ge mat vid 4 månader fast vi tidigare i historien gav mat vid 3 månaders ålder tills forskning visade att vi utan problem för bebisens järnvärde kunde flytta fram introduktionen av järn till 6 månader. Mer om det sista hittar ni om ni klickar här.
Här är några bloggar jag följer och inspireras/motiveras av inom amning och föräldrarskap och/eller bara för att de är roliga att läsa:
Amningsbloggen
Höstlycka
Amningshysteri
Pusselbiten som inte fick plats
Cecilias hörna
Sagogrynet
Något som är fantastiskt är hur lika världsbilder jag och William har kring amning och föräldrarskapet. Trots våra vitt skilda uppväxtmiljöer så tänker vi i stort sett helt lika kring det och det är ett stort stöd. Han sa häromdagen när jag ventilerade tankar om hur vi ska introducera mat hos Greta att "det är tur du tänker så där, för det gör ju jag också och det hade varit jättesvårt annars". Och det är väl så här det ska vara men eftersom vi hela tiden dyker över nya frågor att ta ställning till som vi aldrig pratat med varandra om tidigare (ni vet på det där "när vi får barn ska vi göra så här, inte sådär"-sättet) så är det lika häftigt varje gång. Det är som att vi i vår lilla familj bor i en och samma värld, en värld som ligger liiite utanför den där andra, stora världen där Néstle bor.
