niskalainen

Tänk, imorse sov Greta till 8! Eller ja, sommartid då alltså. Men lika bra som något :-) Däremot var det inte lätt att sova inatt. Jag tog nattpasset och William tog morgonpasset. När vi gick och la oss vid tio igår var det stört omöjligt att sova bredvid den lilla, energin som alstras ur en 5-månaders bebis är enorm och fullständigt omöjlig att inte smittas av. Nu kanske ni tror att jag menar att jag fick energi men ni ska inte missta er. Dötrött var jag men det var bara att kliva upp. Väl i soffan satte jag henne på min mage med ryggen mot mina uppdragna ben och då satte hon igång att prutta och fisa järnet. Man riktigt kände och hörde mullret förflytta sig nedåt i hennes kropp. Sen kom resten, fjärde gången igår. Rekord sen hon var typ 6 veckor och slutade bajsa varje dag. Resultat av all förökad salivproduktion i samband med tandsprickning? Vad vet jag. Efter blöjbyte och allt "skensomnade" Greta och jag tog med henne in till sängen igen. Men icke, fötterna satte igång med sin salsaträning igen och jag gick upp med henne igen. Vid det här laget var jag fullständigt slutschasad, tror klockan var 02 eller nåt. Vaknade plötsligt 03:30 av att Greta vaknade, hade ingen aning om var vi var men upptäckte efter några sekunders total förvirring att vi låg i soffan. Hur somnade vi där? Hur kom vi dit? Greta var hungrig men ville inte ta bröstet. Ville inte ta nappen. Mjölken sprutade. Greta var tröstlös, verkade tycka brösten satt på fel ställe. Sitter de alltid där? Ja, älskling. Gick in till sängen och la mig med henne, just när William gått upp för att ta henne ur min vid det här laget inte så jättetålmodiga famn så tog hon nappen och jag kunde lägga henne vid bröstet i lugn och ro så hon kunde äta. Jag tänkte att om jag var en perfekt mamma så skulle jag aldrig känna tålamodet rinna bort i en sån här situation utan vara fullständigt supertålmodig med den lilla älsklingen som uppenbarligen har det jobbigast av oss med feber och allt. Men så insåg jag att jag är mänsklig och det är den lilla också. Och just då kände jag samhörighet med alla jordens mammor.

Ikväll 20:30 är det Earth Hour och det är ett måste! Men det finns ett stort problem: då pågår ju körslaget!
Eftersom min kompis Jenny är med i Team Lisa så måste jag ju se, lyssna och rösta så tummarna blöder. När jag insåg att det skulle bli krock så bestämde jag mig för att släcka ner allt utom tv:n.

Sådär. Klart och betalt.

Så fort vi gick upp i morse vid 06:30 märkte jag att något inte stämde. Vår annars superspralliga tjej som brukar ligga på golvet och sprattla och jubla som bara den när man fixar frukost gnällde och ville bara bli buren. Napp i mun och kli i ögonen gav ledtrådar att hon inte var särskilt pigg och efter en stunds vyssning somnade hon om och vi gick in och la oss igen. Trots att vi har två värdelösa termometrar som visade allt mellan 36,8 och 38,6 behövs det inget medium för att känna att hon har feber. Så nu har hon sovit, vaknat för att amma och somnat om igen hela förmiddagen. Hon gör helt enkelt vad kroppen behöver för att bli frisk men tänk ändå vad orolig man blir när ens bebis är sjuk för första gången... Lillskruttan vår.

Den här veckan har Greta vaknat vid 05:00 varje morgon. Jag måste väl säga att jag tycker det är sådär. Första morgonen hon gjorde det hade hon somnat 16:30 kvällen innan och bara vaknat för att äta och bajsa typ så jag tänkte, naiv som jag är, att det var därför hon vaknade 05. Men sen har jag blivit påmind av att tiden hon vaknar på aldrig någonsin på något sätt hittills varit förknippad med tiden då hon "tagit natt" kvällen innan eller när hon tupplurat på dagen. Hittills har tiderna då hon vaknat förändrats med ca 1-1 1/2 timme tidigare per gång men jag hoppas det ändras åt andra hållet nästa gång... Till dess får jag helt enkelt vara noga med att sova när hon sover. Imorse tog William henne så jag fick sova vidare men det är inte det lättaste när man hör hennes överlyckliga jubel från rummet bredvid, hur trött man än är vill man liksom vara där då! :-) Strax före sju vaknade jag av hennes hungergnäll och tog och ammade henne. Kort efter det somnade hon och jag tog med henne och kröp ner under täcket. Vi sov till 10! Så nu känner jag mig som en ny människa.

Man märker hur olika syn människor har på det här med bebisar och sömn. För mig är det jätteviktigt att respektera hennes egen sömnrytm nu när hon är så liten (och i framtiden), hon ska ju utvecklas så himla mycket på kort tid och så länge hon somnar när hon är trött så får hon göra det. Som jag skrev ovan så hänger inte antalet tupplurar på dagarna eller när hon tagit dem eller när hon tar natt samman med hur natten ser ut och därför ser jag inte heller något problem med hennes sömn. Säkert finns det folk som tycker annorlunda (det vet jag att det finns), att barn behöver sova hela nätter från 6 månader, 4 månader, 3 månader, ja det finns alla variationer på detta, och att de behöver fasta tider för tupplurar under dagen samt fasta rutiner för läggningen. Jag har dock lite problem med den där tanken just nu (jag kan inte tala för framtiden eftersom det här är mitt första barn och jag inte har den erfarenheten än), det som skulle innebära t.ex. sova i vagnen kl.9:30 och kl.14 varje dag och sen bad, pyjamas, samma tre sånger på raken varje kväll inför läggningen som infaller samma tid varje kväll. Om vi ska bort då eller om familjens övriga planer ser annorlunda ut? Då har jag hellre en bebis som somnar varsomhelst, närsomhelst.

Men hur man ser på allt som har med ens bebis att göra har väldigt mycket att göra med hur barnet är samt hur föräldrarna är som människor. Erfarenheter och vad som känns bra för en själv är så viktiga ingredienser som gör att det egentligen ska vara helt omöjligt att kritisera andras föräldrarskap eftersom man inte har något som helst kött på benen att göra det. Men tips och att dela med sig av erfarenheter kan räcka för att öppna ens världsbild lite. Eller tala om hur man själv gör och vad man tycker är "rätt", för det är faktiskt rätt för en själv även om det kan vara helt fel för någon annan!

Jag kan nog hålla med Greta om att dammsugning inte är tillräckligt spännande för att hålla sig vaken...

Igår for mamma hem igen efter att ha varit här sen i torsdags. Då gav hon mig den här mössan och vem vet, kanske kommer Greta använda den en vacker dag? ;-)

Min älskade mamma är på besök till på måndag.

Min karl lagar palt.

Min dotter verkar ha tänder på väg.

Jag har det sjukt bra för tillfället.

Over and out.

hjälper Greta mig att göra frukost.

Det här är min favoritblogg just nu:

Höstlycka

I onsdags, 9 mars, blev Greta 5 månader och det märks verkligen! Förra veckan började hon hitta fötterna på riktigt, nu ska de inspekteras vilket är lättare sagt än gjort eftersom de tycks leva ett eget liv så det är inte alltid man får fatt i dem med händerna. Och vad är de där smågrejerna som sitter längst ut på foten egentligen? För att underlätta infångandet av fötter har situp-träningen startat och det är även väldigt spännande att undersöka ansikten. Ofta kommer hon mot ens haka med två framåtsträckta händer och vidöppen mun samt en stor, härlig dreggeldroppe på underläppen som är redo att avlossas vid hudkontakt med den vuxne som just nu råkar vara den priviligerade. Ibland har hon riktig tur och får tag i näsan, den kan man klämma på. Hon har även börjat suga in underläppen vid vissa tillfällen så hon ser ut som en tandlös gammal gumma. Och i helgen började hon uppskatta sin spegelbild, jag vet inte om hon hajjar att det är hon men det är väldigt spännande och handen åker upp mot spegeln så fort vi går förbi. Härom morgonen tjöt hon till av glädje vid spegeln i en decibel som inte kan vara laglig. Efter en stund ledsnar hon och vrider bort huvudet men till dess skänker spegelbilden mycket glädje :-)

• Att barnet sover i egen säng, spjälsängen förstås för det gör de ju på film och i "Glamour" (men jag älskar ju att ha henne i vår säng!)
• Att det räcker med att vara konsekvent så blir allt "rätt" (lätt att vara konsekvent när barnet förändras varannan dag... känns bättre och lättare att lyssna och lära efter henne. Och vad som är rätt kan jag nog ägna resten av livet åt att fnula ut)
• Att jag skulle börja jobba när Greta var 6 månader (HA. HA. HA. Helt plötsligt dök ordet "anknytningsteori" upp i min vokabulär och varför ska mycket tid på jobbet vara kvinnans enda väg till jämställdhet? Och varför låter det på folk (utan barn) som om man är en förtryckt hemmafru om man berättar att man helst av allt innerst inne skulle vilja vara hemma tills över ettårsdagen innan William tar över?)
• Att Greta skulle börja dagis runt januari 2012. (Inte om jag och William får bestämma. Räcker föräldradagarna så får hon vara hemma till hösten 2012, runt 2-årsdagen)
• Att Greta skulle sluta amma prick på 6-månadersdagen (men hon ska ju börja äta smakisar först då och bröstmjölk kommer vara huvudfödan hela första året om inget dramatiskt händer så hur tänkte vi där? Lätt svar - vi visste inget annat. Jag vill gärna delamma tills hon blir 2 år)
• Att vi skulle tillhöra de 6% som väntar med smakisar och därmed helammar ända till 6-månadersdagen (amningen funkar ju hur bra som helst, varför ändra ett vinnande koncept före dess?)
• Att alla bebisar sitter i babysittern med glädje (onödigaste köpet 2010, filtar på golvet funkar bra för henne)
• Att jag skulle kunna hålla mig från att skapa en profil på Familjeliv.se (testa föräldraledighet i kombination med att bo i en ny stad och se hur länge DU klarar! Familjeliv blev räddningen för vårt sociala liv, helt klart)
• Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att ett barn skulle vilja bli buret så mycket. Eller att jag själv skulle komma att tycka att det är fullständigt fantastiskt att ha barnet nära i sjal och att jag skulle gå på långpromenader med barnet fast utan barnvagn.

På onsdag blir Greta 5 månader och hon är verkligen en liten person vid det här laget. Jag fylls med så himla mycket glädje för det blir verkligen roligare och roligare hela tiden. Första två månaderna gick det knappt att lägga ner henne utan att hon protesterade och nu ligger hon och roar sig själv med massa ljud, fingrar i munnen och lustiga idéer om vad som är intressant att titta och ta på här hemma. Muminfilten är en höjdare, takkronan i vardagsrummet har varit en hit sen hon upptäckte den och just för tillfället är bitringen flitigt använd och ljudet av gummi mot tandlösa käkar hörs ofta och länge här hemma... När vi kommer hem till folk, till öppna förskolan, får besök här hemma eller andra sociala grejer så är hon lite avvaktande och observerar i tystnad lääänge. När hon efter hand känner sig trygg börjar hon gärna prata och skratta men den där stunden innan då hon får vara i famnen och bara titta är viktig för henne.

Hon börjar även titta intresserat och roat på oss när vi äter. Igår skrattade hon varenda gång jag tagit en tugga av min lunch och varenda gång jag dricker vatten samtidigt som jag håller henne stirrar hon koncentrerat på glaset och mig samtidigt som handen håller i glaset. I förrgår satt hon i mitt knä när vi åt middag och vips! höll hon i gaffeln precis på samma sätt som hon sett mamma och pappa göra. Så jag har en känsla av att när hon väl äter sin första smakis så kommer hon ha serverat sig själv och hennes mamma och pappa kommer stå där med förvånade miner av "vad hände?".

Igår hade jag besök av Emmelie, det var en månad sen sist och jätteroligt att se henne igen. Greta var också i extas, hon den där tant Emmelie kunde trycka på skrattknapparna hon! Greta fick en supersöt jacka i försenad doppresent och den passar bra nu när det börjat bli mildare även här uppe. Idag ska vi få fikabesök av en mammagrupp så det blir fullt med bebisar här i lägenheten, få se hur greta reagerar över det :-)

Inatt åt Greta 5 gånger. Jag tror hon är i 19-veckorsutvecklingsfasen.... Nu börjar hon suga på min överarm här så jag ska lägga ner bloggandet och amma istället.

Tjing!