niskalainen

Idag fick jag ett väldigt trevligt paket! Det var från gratisgodis.se och innehöll 11 godisar som är minimum för att få det hemskickat. Jag hade glömt att jag hade uppnått det och så helt plötsligt får jag godis i ett brev! Visst, jag har varit tvungen att utstå sjukt mycket spam från de internetundersökningar jag gjort för att höja saldot på godiskontot men ibland ska man väl få kämpa lite för godsakerna? Så här glad blev jag iallafall:

Tidigt i våras någon gång när jag skulle gå hemifrån och till en måndagslektion på berklee så spöregnade det så kopiöst mycket. Jag blev less, satte mig på T:n med de andra blöta människorna och började snickra ihop en låt om det eländiga vädret. Själva hooken blev "I Wish I Had A Car", min tydliga önskan denna regniga måndag då det var så blött att det är äckligt att åka kommunalt för allt vatten förångas så snart det kommer inomhus. Ända sen dess har jag älskat det lilla jag lyckades komma på den där dagen men jag har inte kommit vidare. Jag ville ha en refräng men fastnade vid en dålig idé som jag inte lyckades kliva över förrän ikväll när jag pratade med William om mitt bekymmer. Han, som har hört versen och gillar låten, hade förstås ett skitbra refrängförslag att bjuda på som jag aldrig hade kommit på själv så ikväll har jag suttit och snickrat lite. Tänk sommar, tänk pop, tänk 80-tal och epiga syntljud. Jag älskar att snickra på låtar, älskar.

...är ju otroligt på många sätt. Jag kommer ihåg när det var nytt och Ella skickade mig ett mail där hon föreslog att jag skulle gå med i Facebook. Då hände det inte så mycket där, man kanske loggade in någon gång varannan månad och möjligen väntade en vänskapsförfrågan där och då främst från någon gammal klasskompis från typ mellanstadiet. Men så en vacker dag för bara några år sen fullkomligt exploderade det, alla hade skaffat Facebook och det fylldes på hela tiden. På förstasidan kunde man se när ens vänner bytt profilbilder, något som idag skulle vara helt omöjligt på grund av mängden medlemmar och antalet vänner många har. Det kändes mer som ett vuxet Lunarstorm eller liknande. Idag händer allt på fejjan, chatten gör att msn messenger känns förlegat, statusuppdateringarna marknadsför den man vill vara just för stunden och nätverken av vänner är mer globala än någonsin. Man får till och med fest- och middagsinbjudningar via Facebook. Det som inte händer på Facebook finns inte.

Det jag har skrivit ovan har jag accepterat, det är en del av mitt liv eftersom jag är en mycket frekvent Facebookanvändare. Men hjälp mig. Jag tänker i statusuppdateringar.

• Om jag är ute och promenerar, vädret är underbart, snön är gnistrande och ögonfransarna frostiga så tänker jag inte så. Nej, jag tänker "har just njutit av en promenad i gnistrande snö med frostiga ögonfransar".

• Om jag har sett något på tv som jag började storgrina över så tänker jag inte "vad sorgligt", eller det kanske jag också tänker men framför allt tänker jag "undrar om hon är ensam om att stortjuta framför Biggest Loser?".

• Om jag sitter på flygplatsen och ska resa hem till Åkersberga så tänker jag "är på väg till familjen i Åkersberga, världens metropol".

Ni lägger förstås bara till Linda Niska framför meningarna så är statusen komplett.
Även om jag inte ska göra statusuppdateringen inom en snar framtid, även om jag inte skulle ha internet på en vecka så kommer jag på mig själv att tänka i statusuppdateringar. Är jag ensam?

För er som hittade hit via Facebook vet jag att ni känner igen statusen:
Linda Niska bloggar om statusuppdateringar på http://niskalainen.blogg.se

Jag bor ju i andrahand här i Sundsvall i vår. Det finns stora fördelar med det, jag kan hyra ut min lägenhet i andrahand och slipper flytta ner möbler och annat samt binda upp mig en lång tid när jag inte vet var jag kommer befinna mig efter sommaren. Men en av de största fördelarna är att man får lite variation gällande vardagsporslinet. Vad tycker ni till exempel om den här ljuvliga giraffkoppen?

 

 

Den har till och med en svans! Presson blev jag också glad över att se eftersom jag hade en likadan i Boston förra året, så min nostalginivå är hööög. En annan grej är att jag har gröna, levande växter i kruka i min lägenhet. Jo mamma, det är sant. Jag lägger stor vikt vid att hålla dem levande även om hon som jag hyr lägenheten av påpekade att dessa växter tillhör tredjehandssorteringen och hon kunde inte bry sig mindre om vad som hände dem. Okej, det var inte vad hon sa ordagrant men jag är inte dum, jag kan läsa mellan raderna. De växter hon ville ha med till sthlm var förflyttade till säker plats. Hade hon googlat upp mig och ringt min familj innan hon tog det beslutet? Så här ser det iallafall ut från mitt vardagsrumsfönster:

 

 

 

Och så här ser mitt hus ut:

Om jag vänder på mig ser det ut så här:

 

Det tar ungefär 20-25 minuter att promenera till jobbet och typ 30-35 minuter att gå hem eftersom det då är uppför hela vägen. Skitbra träning. Asjobbigt för häcken. Ungefär som att ta sig hem till Ankars från stan (Pite), fast brantare.

 

Själva jobbet känns verkligen jättebra. Jag inser att jag utbildat mig till rätt sak och jag trivs bra på skolan och med arbetslaget. Nu börjar jag dessutom kunna lite namn på eleverna vilket bidrar till känslan av tillhörighet på sin arbetsplats. En otroligt schysst arbetsförmån är träningskortet på Helex som är gratis. Jag ska bege mig dit så fort som möjligt, ser verkligen fram emot att gå på några schyssta pass igen.

 

I veckan som var hann jag dessutom med att vara i Luleå måndag-tisdag eftersom det var opponeringsvecka. Vi responderade på vår c-uppsats i måndags och opponerade på en annan i tisdags. Då hade vi även hunnit korrigera vår egen uppsats på måndagkvällen vilket innebär att tisdagen avslutades med att jag och Lina lämnade in c-uppsatsen!!! Det var störtskönt. Underbart. Kan rekommenderas. Nu tycks vårens projekt bli att styra upp min syrras motivation att skriva den c-uppsats som av olika skäl inte blev skriven förra våren. Så Tintin, det är bäst att du utnyttjar min fulla potential nu innan jag blir ringrostig igen och glömmer allt vad Kvale, Trost, Vygotskij, Lindqvist och Säljö heter.

 

Nu är jag här i Sundsvall. Jag sitter i lägenheten som är mitt hem från igår kväll till i juni då vårterminen är över och mitt andrahandskontrakt går ut. Lägenheten är verkligen mysig och jag kommer trivas bra här. Igår kväll vid tjugo i tio när jag insett att det var försent att beställa pizza någonstans för hemkörning kom jag på att jag nog skulle sticka iväg och handla något i matväg. Jag kollade rutten ner till stan på eniro, tog några foton av kartan med mobilen och begav mig i hopp om att stöta på något som var öppet och som sålde mat. I värsta fall fick det väl bli statoil, tänkte jag. Efter att spatserat i ungefär en kvart nedför gatan som heter Branta Vägen (uppenbar bild i alla läsares huvuden?) så krockade jag nästan med ica bergsgatan fem i tio och hann därmed in och handla det nödvändigaste. Vad blir då det nödvändigaste när man har typ tre minuter på sig och har trängt sig in i butiken genom en låst (!) spärr? Mjölk, fil, müsli, polarbröd, kaffe, te, risgrynsgröt i plastkorv, kanel, ägg, apelsiner och créme bonjour med smak av gräslök. Jag borde ha haft en lista men då hade jag inte hunnit in i affären alls. Branta Vägen gav verkligen skäl för sitt namn på tillbakavägen då det brände rejält i gluteus maximus...

I vilket fall så ska jag träffa Christian (som jag vikarierar för) om ett par timmar och få mitt schema och förhoppningsvis lite bonusinformation som man kan behöva eller iallafall må bra av när man börjar jobba på ett nytt ställe, på en ny ort imorgon bitti. Jag antar att jag har vant mig lite vid det här att packa två enorma väskor med grejer och sen bege mig till ett helt nytt och okänt ställe. Jag kan inte påstå att jag inte finner någon tjusning med det, tvärtom. Jag tycker det är otroligt spännande att få lära känna en ny stad och få nya rutiner som passar just mig på just den här platsen. Vad säger ni till exempel om att det ligger en yogastudio precis mittemot min arbetsplats? Är inte det lite för bra för att tacka nej till? Yogaklasserna börjar vecka 4 och terminen pågår i 15 veckor, om man kombinerar två klasser får man ett bra pris och dessutom tillgång till hur många andra yogaklasser man vill i mån av plats. Det är ju helt perfekt. Då kan jag köra yoga och kombinera det med löpning i motionsspåren som ligger precis vid min bostad. Området heter Sidsjö och är ett gammalt mentalsjukhusområde, eventuella spökhistorier undanbedes tacksamt. Jag har tillräckligt bra fantasi som det är ändå.

På fredag ska jag ta mig till piteå igen eftersom vi har opponering av C-uppsatsen på måndag och tisdag, så det blir med andra ord en mjukstart här i Sundsvall.