niskalainen

Det är vår. Ja, det var minus 20 grader förförra kvällen och det ligger massa snö överallt men det är ändå vår. Jag lovar! Det liksom spritter och far i min kropp, bubblar i magen och kreativiteten poppar upp som små smörblommor i mig. Och ikväll kommer min älskade systerdotter som ska vara här ända till måndag! :)

Jag vet inte var jag ska kanalisera alla dessa känslor. Jag vet bara inte.

Nätverket har legat nere både på skolan och här på ankars. Rätt skönt faktiskt, men idag fixades det. Det kan ju ligga något i att kunna läsa sin mail och så trots allt.

Någon gång i livet ska man ju börja med något nytt. man blir ju säkert missförstådd då, som alla de stora blivit, men det kan det ju vara värt i längden.

Hörrni.

Jag kanske går ur facebook.

Vuxendagis för de som inte fick leva ut sina tonårshormoner då det begav sig, utan gör allt det i efterhand istället. Töntigt.  Blir arg. Men smarta funktioner också, som att dela med sig bilder, videos, blogginlägg, bjuda in till events osv.

Ska fundera lite.

en utbytesstudent på skolan är ute efter min pojkvän. Hahaha, det här ska bli kul att följa :)

Det var öppet. Vilken kärlekshistoria alltså, det är ju så underbart roligt att bowla. SKönt att kunna checka av en grej till på min och williams "att göra"-lista... ;)

Har fått massa promenad och frisk luft idag i det vackra, soliga vintervädret. Sånt kan lätt göra att man blir lätt euforisk och får för sig konstiga saker som att städa och tvätta. Det är vad jag ska göra nu.

Förresten, vad löjligt lätt det var att börja använda nordeas dosa istället för koderna. Trodde det skulle kräva värsta megainstallationen men icke. Me like. Tack Ella för stödet.

Och vad gör man när piteå är tömt på studenter och aktivitet (trots att vi inte har något påsklov. Officiellt...)? Jag o W tar oss iallafall iväg och kollar om bowlingen har öppet! :) Hooooppas!

tänka sig att jag skrev det förra inlägget helt ur det fria, va? Det är väl helt otroligt, nu ser ni ju vilka kreativa sidor jag hållt dolda inom mig. Poet och diktare har alltid varit mitt sanna jag. Ja minsann.

Vet ni att jag fått världens bästa påskägg? Min älskade systerdotter F kommer upp på besök onsdag-måndag nästa vecka! :)

Du styr mig
 I dig finns mina känslor
Just nu
styrda av hunger


h u n g e r

kontroll
utan
spaghetti
det blir helt enkelt pasta
hjul
kräftor utan
kropp

endast stjärten kvar

mage
hade jag fyra

som kossan

kanske jag vore ännu hungrig

are

kanske

inte ändå

Stopp slut

Först tänkte jag nyponsoppa. Sen tänkte jag glass och nyponsoppa.

Det blir laxomelett.

Det måste ju ändå ses som en ansträngning?

Jag är helt slut. Ingen ork. En eftermidagslur för mig är nästan tre timmar och sträcker sig mellan lunch och middagslagning. Ändu inser jag just nu när jag sitter här vid köksfönstret hur skönt det ska bli att komma ut och göra någonting, även om det bara är att gå till affären och köpa nyponsoppa. Ikväll ska jag ha damkören, var på väg att ställa in ett tag men min lilla powernap gjorde mig fit for fight igen. Jag menar, det som är roligt kan ju inte döda en direkt. Iallafall inte om det är ett damkörsrep.

Ska dricka en kopp kaffe också. Jag rekommenderar kaffedrickare att ta paus då och då, det är så underbart gott att dricka när det är något man verkligen unnar sig. Räkna ut den perfekta platsen och stunden på dagen för just din kopp kaffe och njut.

Febern är borta, ute har det slutat snöa och det är vinter igen. Det finns mängder av syre därute som min kropp vill andas in så därför beger jag mig nu.

Mot affären. Mot nyponsoppa som jag älskar.

Jag är nyvaken. Rufsig i håret (löses snabbt med tofsassistans). Lite hungrig men inte särskilt. Vet bara att nu har jag vaknat, alltså ska jag äta. Svårt att hinna med resterande måltider på dagen annars. Men sen när har jag ingen aptit? Det har varit sen början av februari tror jag om jag nu ska lita på huvudet. Jag älskar ju mat men nu har även lunchmatlådorna fått krympa i storlek eftersom det både blir mer ekonomiskt att göra ett par extra av maten jag annars skulle slänga och bättre för miljön. Eller nåt. jaja, hä bli bra det!

Så var man där igen då. Träffade sköterskan som var övertygad om att det var halsfluss. Men så tog hon halsodlingen (som jag tydligen var duktig att ta på, gurglade bara till en gång på slutet,hehe) och väntade. Väntade. När jag såg hur hon bytte stödben satte jag mig tillrätta i stolen. Tillslut vände hon sig mot mig och sa att det verkar visst inte visa några strep A. Jaha, det var ju skoj. Bara att vänta då. Vila. Höra av sig om det blir sämre. Kul. Jättekul. Virus och jag - ett relationsproblem. 

av hicka. förstås.

Det är ingen myshicka det här. Ni vet en sån där liten söt, gullig "flickhicka" som fina damer kan ha i hollywoodfilmer. Nej nej, det här är en grov hicka som lätt skulle väcka anstöt hos människor om jag befann mig bland folk. Föräldrar skulle leda sina barn bort från mig med händerna över barnens öron och samtidigt titta bakom axeln för att säkerhetställa att jag inte följde efter. Hickan talar om för omgivningen (som i det här fallet är min katt i rummet bredvid, men det hade kunnat vart betydligt värre än så) att jag stod utanför systemet när de öppnade idag och köpte det mest kolsyrerika ölet i sortimentet. Sen halsade jag i mig flaska på flaska fortare än kvickt vilket ledde till den här hickan.

FEL!

Jag är oskyldigt dömd, någon försöker sätta dit mig. Jag avskyr verkligen hicka. Verkligen. Avskyr. Jag det. Hicka.

Hickan har hållt i sig i 22 minuter. Hittills.

hicka. Och nu har jag det. Hicka alltså. Hick hick.

Blir man frisk av dåliga serier på tv?

Jag minns att när jag skulle sova och befann mig balanserandes på den där tråden mellan sömn och vaket tillstånd så stördes jag av något där utifrån. Det var mina egna snarkningar. Jag kunde inte för mitt liv samla styrkan att stänga igen munnen så jag stängde svaljet. Men så kan man ju inte sova, så några sekunder senare var tröskverket igång igen. Sen var det drömmar på drömmar där den med mest bilder och minst antal symboler var den då jag och ella var ute och red. Men den var inte heller logisk. Fast varm och fin så jag tror bara det handlade om min saknad efter Ella. Men den drömmen jag drömde resten av natten och vaknade av varannan minut kallsvettig var full av underliga symboler, ord som "so" och "pi" och två andra komponenter som..äh jag vet inte. Men jag vaknade om och om igen, sittandes, liggandes i underliga positioner, skrikandes, ojandes osv. Helt normal feberdröm med andra ord. Blir nog ingen tenta för mig imorgon.

När jag vaknade på morgonen gick jag på toa och tänkte att det var skönt för jag kände inte av så mycket feber längre. Men den hade gått upp igen, listig rackare det där, till 39 grader. För någon med under 36,5 som normal temp så är det inte konstigt om jag vaknar kallsvettig av drömmar jag inte kan tolka.

Sen lekte william doktor och kollade mina halsmandlar (eftersom halsen gör konstant ont dygnet runt och jag knappt kan svälja) som var vitprickiga. Jag kollade själv sen, jodå. Äckelprickar. Doktor Selberg googlade som vilken annan läkare som helst.

Alla symptom tyder på halsfluss. 

Det blir ingen tenta imorgon. Det blir doktorn. 

Jag och w är tillbaka nu. Audition var skoj, även om de inte avslöjade något om hur det gick. Men det kändes bra och nu har iallafall jag gjort vad jag kan, sen får vi se om Berklee är platsen det är tänkt att jag ska vara på eller ej! Blir ingen lång uppdatering, i torsdags kväll nåddes jag tillslut av feber och ordentligt halsont så jag firar hemkomsten med att ligga däckad med feberfrossa på frossa. Mmm.

Så, vem vinner ikväll då?

Jag ar i paris. Gor berklee audition om 6 timmar! det ar 13 grader varmt, jag och william njuter! ha de!

Jag vaknade tidigt i morse och var nervös, tänkte helt enkelt "vad f-n har jag gett mig in på" och låg och gjorde avslappningsövningar för att somna om. När jag väl somnade om var det med märkliga drömmar och mindre märkliga drömmar, bland annat var jag på apoteket och köpte värktabletter för in mensvärk. Jag hade nog ont redan då men jag kan ju upplysa om att det är liite värre nu.

Har övat lite på Farewell Pride som jag ska sjunga på auditionen nu på onsdag, imorgon bär det av till paris och då ska jag väl känna mig tillräckligt förberedd. Jag är inte speciellt orolig, kan ju bara göra mitt bästa och vara mig själv (jag vet, klyschor och åter klyschor) men lite extra nojig är jag nog. Låter aldrig sjalen lämna halsen, undviker drag och nakna fötter och dricker inget rödvin. Ingen annan alkohol heller för den delen, tror senaste gången var för över två veckor sedan på min födelsedagsfest. Det var i och för sig tillräckligt för en månad framöver den gången...

Ute är det skitväder, eller snarare tö helt enkelt. Men det är väl bra att förbereda sig för +15 C antar jag!

Jag skulle nog gärna kalla mig själv för temperamentsfull. Och lite flamsig. Men i vissa sällskap är  jag bara ett litet mjäk utan någon särskild skojjig ådra. Bara seriös och allvarlig, en riktig gråfitta om man får uttrycka sig så (förlåt kära mor och far om jag nu shockade er med mitt språkbruk..).

Men skitsamma, jag vet ju vem jag är och det är väl viktigast. Då och då kommer man till punkter i livet då man märker vilka i ens bekantskapskrets som helt enkelt känner en bäst. De vet vad jag tycker är viktigt och de vet precis vad jag uppskattar mest. Ibland måste man tänka över sitt umgänge, vilka tar mer energi än de ger osv. Det kan vara en slitsam process men det är ändå nödvändigt.

Fan. Det är asens askallt ute och jag måste till Konsum.

Det är mörkt ute men jag ser omgivningen. Tack vare all snö förstås!

Häromdagen bytte jag plats på Elefantörat och Kaktusen. Det innebar att kaktusen placerades på vänsterkanten av fönsterbrädan, precis där Nikita tar sig upp till fönstret via soffan. Inte bra.

Nikita gillade inte bytet. Elefantörat var för tung för att rubbas av hennes nätta size 0 och den stacks inte heller.

Plötsligt hade kaktusen hamnat på golvet. I bitar. Nikita agerar.

Jag kan då inte komma på när jag upplevde en regnig dag senast. Antingen snöar det eller så är det uppehåll.

Men absolut inget regn. Kan det ha varit i november?

Det snöade typ en decimeter här i lördags. Det är vacker vinter och Linda njuter i fulla drag. Kom att tänka på ordet livskvalitet när jag och Josse promenerade till ICA i nysnön i lördags kväll då det var sådär stilla som det bara kan vara när det snöat över tolv timmar i sträck. Det var livskvalitet bara att vara därute i snön, förstärkt av sällskap med en god vän och kloka samtal. Jag hade kunnat lägga mig där i den mjuka oplogade snön och bara njutit tills benen och rumpan domnat och jag var tvungen att ta mig hem innan urinvägsinfektionen blev ett faktum. Nu gjorde inte jag och Josse det, men det var lika underbart ändå. Och mindra risk för urinvägsinfektion.

En av mina krukväxter har dött. Tre gånger, den senaste gången var igår. Men ett halvt glas vatten senare lever den igen. Jag tror den trivs här hos mig.