niskalainen

Jag skulle nog gärna kalla mig själv för temperamentsfull. Och lite flamsig. Men i vissa sällskap är  jag bara ett litet mjäk utan någon särskild skojjig ådra. Bara seriös och allvarlig, en riktig gråfitta om man får uttrycka sig så (förlåt kära mor och far om jag nu shockade er med mitt språkbruk..).

Men skitsamma, jag vet ju vem jag är och det är väl viktigast. Då och då kommer man till punkter i livet då man märker vilka i ens bekantskapskrets som helt enkelt känner en bäst. De vet vad jag tycker är viktigt och de vet precis vad jag uppskattar mest. Ibland måste man tänka över sitt umgänge, vilka tar mer energi än de ger osv. Det kan vara en slitsam process men det är ändå nödvändigt.