Tack!
Det var underbart på Krododil igår. Klart jag var nervös, som det sig bör när man ska bjuda på sig själv och inte riktigt vet vilka som kommer vara där eller hur stämningen kommer kännas. Men jag visste ju att mina närmsta skulle komma och det lugnade mig en del samtidigt som det droppade in fler och fler på Krokodil. Då började jag njuta helt av situationen, den där sista timmen innan konserten skulle dra igång och jag bara kunde ägna tiden åt att vara. Som vanligt hjälpte morotskakan till med det, godare än någonsin! Den sista timmen blev lite längre än beräknat eftersom det kom så mycket folk som även de ville hinna köpa god fika innan konserten drog igång, så kvart över två begav det sig.
Under konserten tog jag upp saker som att jag tror vi människor mår bra av att vidga bubblan vi lever i, att vi då kan råka krocka med människor och situationer som vi aldrig skulle mött i den snäva bubblan vi levde i innan. Ibland behöver bubblan även spricka. Jag nämnde även en hel del om prestationsångest vilket verkade uppskattat även denna gång. Det verkar inte bara vara jag, alltså...
Kvart i fyra slutade konserten, 40 minuter kortare än sist alltså. Men ändå ett maratonlopp, ett underbart sådant. Efteråt var jag varm, trött och hungrig men det åtgärdades av lite vila följt av en middag på Thai med 20 av de människor som betyder mest för mig här i världen.
Tack så mycket för att ni var där innan och under konserten, för de fina orden och de varma kramarna efter konserten, blommor och hjärtan. Vilken fantastisk känsla, obeskrivlig som man kallar det.
Tack Jonas, Jenny, Amanda, Emil och Göran för att ni än en gång ställde upp för att förgylla EGO-showen!
Tack Rebecca. Utan dig hade inte EGO-showen blivit det den är. Du är en underbar vän och en helt fantastisk upplevelseproducent, hoppas många ringer nu! :)
Tack till Krokodil för att EGO-showen kunde äga rum hos er under en februarieftermiddag, grå och kall utomhus men färgstark och varm inomhus. Ett speciellt tack till David för hjälpen med ljud och riggning.
Nu väntar vila innan nästa steg i den här musikerutvecklingen... Och kaffe.
Under konserten tog jag upp saker som att jag tror vi människor mår bra av att vidga bubblan vi lever i, att vi då kan råka krocka med människor och situationer som vi aldrig skulle mött i den snäva bubblan vi levde i innan. Ibland behöver bubblan även spricka. Jag nämnde även en hel del om prestationsångest vilket verkade uppskattat även denna gång. Det verkar inte bara vara jag, alltså...
Kvart i fyra slutade konserten, 40 minuter kortare än sist alltså. Men ändå ett maratonlopp, ett underbart sådant. Efteråt var jag varm, trött och hungrig men det åtgärdades av lite vila följt av en middag på Thai med 20 av de människor som betyder mest för mig här i världen.
Tack så mycket för att ni var där innan och under konserten, för de fina orden och de varma kramarna efter konserten, blommor och hjärtan. Vilken fantastisk känsla, obeskrivlig som man kallar det.
Tack Jonas, Jenny, Amanda, Emil och Göran för att ni än en gång ställde upp för att förgylla EGO-showen!
Tack Rebecca. Utan dig hade inte EGO-showen blivit det den är. Du är en underbar vän och en helt fantastisk upplevelseproducent, hoppas många ringer nu! :)
Tack till Krokodil för att EGO-showen kunde äga rum hos er under en februarieftermiddag, grå och kall utomhus men färgstark och varm inomhus. Ett speciellt tack till David för hjälpen med ljud och riggning.
Nu väntar vila innan nästa steg i den här musikerutvecklingen... Och kaffe.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Ha en bra dag! :)
Postat av: Anonym
Alskling!
Jag tankte sa mycket pa dig och onskar att jag kunde varit dar och sett det.
Men du far gora en stockholmshow kanske? :D
Jag tycker att dte later som en tamligen fantastisk ide faktiskt.
Elelr en extra show nar jag komme rupp?
Alskar dig sa mycket.
Glom aldrig det!
Pussar
Trackback
