niskalainen

Fantasinivån hos vår nästan 2 1/2-åring är skyhög. Det berättas de mest sanslösa historier med stort engagemang och man vet inte riktigt vad som är upp eller ner, dröm eller verklighet, dagisminnen eller småbarnsminnen eller andras minnen eller allt blandat i en enda härlig tvåårskompott.

 

Vid ett tillfälle igår lät det så här:

 

Greta (kör med sin bobcar): jag måste köra till huset där jag bodde förut.

Jag: jaså? Till huset där du bodde förut?

Greta: Ja, när jag var liten.

Jag: Aha, var bodde du när du var liten?

Greta: I Thailand.

Jag (i tanken): Var har hon hört talas om Thailand????

Jag: jaså, hur var det att bo i thailand då?

Greta: Jag flög flygplaaan, och... när jag var stor hade jag jättemånga blommor!

Jag: hade du jättemånga blommor när du var stor?

Greta: ja, jättemånga blommor hade jag då!

 

 

Men å andra sidan, vad vet jag? Hon kanske berättar om tidigare liv här. Märkligare saker har ju hänt...