niskalainen

Note to self: i vecka 37 är man rätt höggravid. Så promenader på flera kilometer ett par dagar i streck då temperaturen i skuggan är typ 25 grader tar lätt ut sin rätt. Samma sak att gå i skogen och springa och busa med valpen. Men det är ok, det är ju för ett gott syfte... ;-)

Igår när jag la Greta sparkade bebisen så mycket att jag trodde Greta skulle bli väckt när hon låg där och ammade med sin kropp nära min mage. Jag får inga kickar högt upp i revbenen, istället är det strax under eller allra mest rakt ut åt höger sida.

Imorgon är det dags att träffa barnmorskan igen. De senaste två gångerna jag kommit hem därifrån har Greta frågat mig om bebisen kommit ut nu. Då förklarar jag att den är kvar i magen och att vi bara kollat så den mått bra och hört hjärtat slå. Greta är fullt införstådd med att vi kommer åka till sjukhuset när det är dags och att hon då kommer vara med farmor och farfar (hur sjutton vi nu får till logistiken...). Och hon pratar med bebben, säger typ "hej lilla bebisen, det är storasyster här", vilket är så gulligt att jag dör lite.

Nu blir det kvällsfika och film.