"Ta en tugga till så får du gå från bordet sen!"

Det här har jag funderat på i olika sammanhang där man sitter och äter med mer eller mindre små barn vid bordet. Jag har hört kompisar få kommentaren när jag var liten och åt hemma hos nån, och jag har hört det sägas även till barn idag. Jag frågade W igår vad han trodde syftet kunde vara med att säga så till ett barn som suttit och ätit en måltid, oavsett mängd mat som hamnat i magen, och nu markerade att hen är klar. I mina öron blir det ett maktutövande från den vuxnes sida. Till och med ett maktövertagande från ett barn som ätit en måltid (igen: oavsett mängd!) och kommit fram till att hen är klar, till att den vuxne tar sig friheten att bestämma att barnet ska få i sig en tugga till. Tji fick barnet som trodde det fick sköta det här själv
William har förmodligen rätt i att en del såna kommentarer kan komma av att den vuxne vill påminna barnet om att det finns mat på tallriken, utifall att uppmärksamheten farit iväg på annat håll. Även om det skulle vara så tycker jag att det finns andra sätt att formulera sig. Ord är makt och formuleringar ÄR viktiga. För min egen del handlar det om att inte säga  saker till Greta med formuleringar jag aldrig skulle använda på en vuxen när och kär.
Eller vad tycker ni om det här fiktiva exemplet mellan mig och min man:
Jag: visst var maten god?
William: Mmm, fast jag hade lite svårt för den kokta broccolin. Jag tycker om rå bättre.
Jag: nääää, ta och ät en till broccoli nu, det som är så nyttigt!
W: nej tack, jag är proppmätt. (knäpper upp översta jeansknappen)
Jag (gör iordning en stor sked med mat, bland annat en bit kokt broccoli och sträcker fram till William): här, ät upp det här också så får du gå från bordet sen.
W (blir förstås lite kränkt): nu tycker jag du ska gå och borsta tänderna och gå och lägga dig.

Kommentarer
Postat av: Sofie - Mamma till två små

Bra skrivit och sant sant.

Man ser på tv om folk som har problem med att sluta äta och som hetsäter och tröstäter och allt vad det är och är det så konstigt egentligen.



Vi har kört BLW på vår lilla tös. Hon äter själv och har gjort sedan vi börja med mat. Vi trugar inte och matar inte. Och hon äter bra. Hon bestämmer själv vad hon vill äta och tar själv. Hon pekar när hon vill ha mer och lämnar tallriken när hon är klar. Är hon klar så är hon klar. Trugar inte om det är mer på tallriken.



Önskar att jag hade detta sunda tänk på mat som hon har. Ja önskar att världen hade det. Att man äter tills man är mätt och sen är det OK att gå ifrån och OK att säga stopp.



Vad blir lärdomen för alla dessa trugade barn; Jo ÄT ÄT och är du mätt så går det att få ner LITE LITE till. Och det absolut viktigaste; man lär sina små barn att inte lyssna på sin egen kropp och på sig själva..



BRA SKRIVIT!

2012-01-28 @ 10:19:15
URL: http://lillgarden.blogg.se/
Postat av: Sofie - Mamma till två små

Oj så långt det blev.. hoppas du förstår hur jag menar.. Har inte din förmåga att skriva :)

2012-01-28 @ 10:19:43
URL: http://lillgarden.blogg.se/
Postat av: Linda

Tack Sofie! Du får skriva så långa kommentarer du vill, det är bara roligt att läsa! :-)

2012-01-28 @ 13:16:34
URL: http://niskalainen.blogg.se/

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0