Nattamning och arbete, vecka ett.
Och varför är det förresten så att de timmarna man ligger vaken på natten råkar vara de timmar barnet sover som bäst? Har det något samband eller är det bara en slump för att riktigt gnugga in verkligheten i huvudet på en?
Det där skulle jag också vilja ha svar på - hur det kommer sig att barnet alltid sover gott när modern ligger vaken. Och när modern väl somnat, ja då vaknar barnet. Eller så sover barnet oroligt och ligger och sparkar på moderns rygg...
det är därför man ska ge upp nattamning. för sin egen skull. Sååån gudomlig befrielse! Och ett barn som sover tryggt i sin egen säng. Och jag har så mycket mer energi över till sonen på dagarna. Rekommenderas verkligen! Men jag vet Linda att du är big fan of amning... :) kram /Sara
Önskar jag kunde säga att ingen nattammning=son i egen säng.
Elias äter inte på natten sen tja i sommras? MEN nog sjutton kommer han över till oss ibland redan vid midnatt ibland först vid 06.00 på morgonen. Ibland inte alls men av 10 nätter sover han garanterat 8 av dem mellan oss i dubbelsängen. Vilket är sådär enligt mig som inte gillar att samsova dock tycker Elias att det är toppen oftast kan han gråta i sin säng och i samma sekund som han läggs ner mellan oss i mitten så kommer ett leende och han trynar ner sig förnöjt. (Svårt att motstå!). Så Elias får bestämma helt enkelt han har väl ett behov av att komma nära på natten nu när han rör sig mer på dagen (till i november sov han i egen säng hela natten utan problem).
Vi VILL ju ha Greta i vår säng tills hon själv berättar att hon vill sova i egen säng så samsovningsproblemet har vi inte. Och att nattamningen ökade tusenfalt var jag beredd på - plötsligt frånvarande mamma=mer närhetsbehov på natten. Inatt sov hon fantastiskt och ammade bara ett par gånger så att det är något tillfälligt är jag ju övertygad om. Jag har inga planer på att lägga ner nattamningen om inte Greta själv väljer det eller om jag blir för sliten av att jobba och nattamma. Jag ser alldeles för många fördelar med att delamma för att ens fundera på att sluta än på ett par år (om inte Greta själv väljer det). :-)
Men precis som man säkert kan tröttna på att diska vällingflaskor kan man tycka att det är lite drygt att amma tjugo gånger på en natt när det blir så... ;-)
Det är jobbigt med sådana intensiva amningsperioder, men det går över! Hatar att man alltid får kommentaren "men sluta amma då" om man skulle få för sig att klaga. Det finns ju massor med saker i livet som är jobbiga men ändå är värt besväret (ha barn till exempel...)
Det kan absolut vara serotoninöverskott, det kan ge en rastlös känsla, nästan som om man är "elektrisk." Jag får det ibland på sommaren när det är mycket sol (dagsljus = mer serotonin). Kan också ge huvudvärk. Det går över när kroppen vänjer sig, och jag antar att det gäller även när serotoninet tillförs på konstgjord väg.
Tack Lisa! Både för stödet om amningen och för informationen om serotoninöverskott. Den veckan jag har PMS brukar jag vanligen ligga sömnlös av ångest men nu när jag tar antidepressiva just den veckan så ligger jag vaken med en känsla av "kan inte natten ta slut så jag kan få gå upp, det är mycket roligare på dagen!". När jag slutar med tabletterna på första mensdagen får jag alltid huvudvärk, det borde ju också hänga ihop med serotoninet då. Intressant! Men hellre har jag det såhär än som det var innan jag fick tabletterna.
