niskalainen

Jag är en vardagsmotionär. Det betyder att det enda jag kallar träning är den träning som görs ombytt, i mitt fall har det den här sommaren inneburit löpning. Det är inte så många timmar på en vecka. Men vardagsmotionen däremot, där far timmarna iväg. Det kan vara att gå ut med en bebis på ryggen enbart för att slänga sopor eller att promenixa en sväng till och från stan (11 km) och det kan vara allt däremellan. Spontana solhälsningar eller allmän utevistelse i sakta mak - allt är vardagsmotion.

Egentligen borde man kanske inte få "träningskörkort" förrän man fått upp en rejäl vardagsmotion? Jag är övertygad om att det är alla timmar vi lägger på vardagsmotion som står för H-Ä-L-S-A, allt annat är blingbling och extra tillval som man kan ta till om man har tid, lust och råd. Inget fel med det alls, men jag tror stenhårt på att vardagsmotionen ska överträffa träningspassen i timmar och vara en naturlig och prestationslös del av - just det - vardagen.

Men vardagsmotionen behöver lite pepp även den, och träning! Just nu tränar jag på att göra det lättare rent mentalt att gå ut ofta. Det kan vara att gå ut en stund och gunga med Greta strax efter frukost och sen gå ut ett par, tre gånger till under dagens lopp. Sånt är skitbra för kropp och tarmar (ja, speciellt tarmarna skulle jag säga.) och det blir verkligen lättare och lättare att sätta på skor, strumpor, jacka och mössa bara för en liten stunds utevistelse istället för att, som jag är mästare på, slå ihop det till en lååååångpromenad och sen inget alls resten av dagen. Men jag gillar det här nya jag håller på med :-)