Får man bli trött på att ha sin bebis klängande på en och får man bli less på att nattamma...
Som ammande mamma kan det vara oerhört lätt att få kommentarer i stil med "men sluta amma då", om man knystar att man är lite less på att ligga och amma stup i kvarten hela natten en period eller något liknande.
Mest nyligen fick jag frågan om jag känner att jag själv varit med och "skapat" Gretas behov av att bäras - men innan jag fortsätter: den här vännen menade ingenting illa med den frågan, det vet jag med 100%. Det var helt enklelt en rak fråga från någon som har en helt annan familjesituation och jag svarade så gott jag kunde. Men frågan fick mig i efterhand att börja fundera och fler kan ju kanske fundera över samma sak i ett tidevarv då kvinnor anklagas för att vilja göra sig oersätterliga för barnet genom att fortsätta amma längre än sex månader och andra dumheter.
Iallafall.
Vid tillfället frågan kom upptog två nya tänder och en förkylning ganska mycket av Gretas världsbild med följd att hon den senaste veckan och särskilt de senaste dagarna klänger fast vid mig (och även sin pappa) som en liten apunge samt tokammar nätterna igenom. Jag bär Greta mycket, ja. Jag kommer bära ett eventuellt syskon ännu mer ända från början, ja (så länge bebisen går med på det förstås). Jag vet inte vad som födde vad, om Greta blev buren mycket och vande sig vid det eller om vi bar mycket för att Greta ville bli buren. Men det var iallafall min mamma som berättade om trikåsjalen och erbjöd sig att köpa en sån åt oss om vi ville eftersom hon tyckte det såg så mysigt ut. Det tyckte vi också så vi slog till.
Jag tror i vilket fall inte någonstans att jag har "orsakat" att Greta vill bli buren - och jag ser heller inget fel i om det nu skulle vara så. Jag tror det är naturligt för ett barn att bli buren. Tvärtom vill hon bli buren mindre och mindre här hemma, hon har massa andra saker att undersöka. Hon kryper mellan rummen och hämtar leksaker, ställer sig mot bord och stolar och har inte tid att vara i famnen så mycket. Däremot har jag gärna med henne när jag fixar med grejer, t.ex. i sjalen när jag dammsuger, diskar eller sittandes på diskbänken när jag fixar fika. Jag vill att hon ska få se vad som händer när det där äpplet blir ett rivet äpple ovanpå keso i en tallrik eller hur en smörgås går från påse till brödrost till att bli ett fullbordat konstverk med ost och allt.
Jag tror det är olika hur barn ställer sig till att bli "sjalade", men jag vet också att i större delen av världen bär man sina ungar.
Jag vet inte vad mer jag vill ha sagt med det här, det var nog mer ett slags reflekterande tror jag.
Usch. sådana tankar är aldrig kul. hoppas du kommer över det där snart. en irrationell osäkerhet men så vanlig. du får helt enkelt försöka peppa dig själv att du är som du är och du drivs av det du älskar. allt har sin tid. kram
haha, kommenterade på fel inlägg :) det skulle vara ang dina funderingar på natten ;-D
Du är sååå klok Linda. Fortsätt så!
Bara älskar dina inlägg...
Hade en tanke att jag skulle bära mer med sjalen när lilla syster kom. Men på ngt sätt så är det höften som gäller även denna gång.
Med viss frustration från min sida då, vissa dagar.
Vad gäller amningen är det samma. Efter en lång natt med snutt och mys och man råkar nämna för ngn att man är trött... Oj vad man får höra då. Sluta amma då, och det är bara att bestämma sig. Låt henne inte alltid få som hon vill. Bär inte du skämmer bort henne.. Blir lika ledsen varenda gång jag hör sådana kommentarer. Man blir så ledsen och trött!
Så skönt att läsa din blogg!
Absolut! Visst får man bli trött och ha dåliga dagar! Man får tycka att amningen/bärandet är skitjobbigt och man får lov att uttrycka det! Utan att för den sakens skull överhuvudtaget vilja ha det annorlunda.
Klart som attan att man kommer att vara trött, stressad, hungrig och allt annat som förkortar tålamodet, och tycka att det mesta är ganska jobbigt då och då. Det är helt okej att vara trött/ledsen/irriterad ibland och att visa det.
Om jag tycker att det är jättejobbigt att gå ut med hunden när regnet öser ner, så vill jag ju inte automatiskt sälja hunden för det! :)
Jag tror förövrigt inte att de som inte bär eller nattammar alltid är på topp de heller. Jag tror att även de har sina dåliga dagar. :)
Och jag tror inte att du har skapat hennes vilja att bli buren och vara nära. Jag tror att du är en lyhörd mamma som ser henne och bekräftar hennes behov. <3
Tella: Tack! Det där med att allt har sin tid är verkligen viktigt att komma ihåg.
Sofie: Jag är glad som sluppit höra något om att sluta amma än men så vågar jag inte oja mig så mycket om just det heller (mer än för min make som stöttar vår amning, tack och lov). Visst finns det någon som försöker dra ur oss om dottern sover hela nätter eller ammar på nätterna än och så men jag brukar svara väldigt kortfattat. Kanske för att jag är rädd att få en sån där kommentar?
Sagogrynet: Tack! Det är nog sant som du säger, vagnfrälsta flaskmatare känner jag flera stycken som faktiskt också har både bra och dåliga stunder... Vad lätt det är att börja tro att man är helt ensam på något sätt.
Varför ska det vara så fult med jobbiga tankar egentligen? Om man alltid ska göra sig av med det som då och då är jobbigt så har man inte kvar så mycket i livet; bort med bebis, make, golv (är så less på att sopa), sluta träna för evigt, släng tvättkorgens innehåll och så vidare...
