niskalainen

Vi samsover. Jag och William samsov långt innan Greta kom kan jag erkänna, jag är väl möjligtvis lite osjälvständig på det där sättet att jag gillat att ha honom nära ända från början och det har inte gått över än. Så nu applicerar vi samma vinnande koncept på Greta. Vi har tagit bort ena spjälsängens långsida och ställt spjälsängen längs med min sida av sängen. Det är verkligen jättebra! Där kan jag slänga upp ett knä eller ett ben om natten när det blivit lite trångt, eller lägga ifrån mig boken jag läser innan jag släcker lampan om kvällen. För Gretchen, hon ligger oftast mellan oss. Lite mer på min sida av naturliga skäl eftersom det är där hon somnar om under amning men det händer även rätt ofta att hon somnar med ett ben uppslängt mot William eller den nya stilen - På Tvärsan.

När hon var yttepytte fick vi höra och läsa några varningens ord om samsovning. Barnet kunde ju bli överrullat av en förälder! Eller klassikern: "det är lika bra ni vänjer henne att sova i spjälsängen nu för annars är det försent!". Försent? Det beror ju på vad man har satt för tidsram tycker jag. Försent för dig är sannolikt inte försent för mig. Vi kände hela tiden att det var så logiskt att ha henne med oss i sängen. Då blev jag lugn och kunde sova och ingenstans, jag upprepar - ingenstans! - upplevde jag att jag riskerade att rulla över henne. Vi röker inte, vi dricker oss inte fulla och herregud, instinkterna är på helspänn och instinkterna sa att det här är rätt, det är ingen fara!

Tänk om jag hade slutat lyssna på mina instinkter som så många välmenade råd verkar vädja till att vi föräldrar ska göra. En kväll efter att vi fått "det är lika bra ni vänjer henne att sova i spjälsängen nu för annars är det försent!" slängt i örat på oss försökte vi få henne att sova i spjälsängen som stod bredvid vår säng. Greta grät, jag grät, William led. "Nej", sa jag, "hon har bara varit ute i den här världen i tio dagar, så här kan vi inte göra!" och så la vi henne hos oss i vår säng. Då kändes det sjukt och vi gjorde inte om det, nu känns det ännu sjukare att vi ens tyckte oss behöva testa det rådet.

Och jag är så tacksam för all bra litteratur och alla bra bloggar jag hittat på internet och så pass tidigt i mitt föräldrarskap. Tänk om jag inte kommit över den läsningen? Men antagligen sökte jag för att hitta något som passade mig eftersom så mycket av informationen man fick som nybliven förälder i mitt tycke, och enligt mina instinkter, var ologiskt.