När hälsa och miljö går stick i stäv
Jag har nyligen fått skäl att tänka till angående soyabönor och soyaprodukter eftersom jag skurit ner drastiskt på mjölkprodukter i min kost (tänk att jag inte har ont i magen flera gånger varje dag längre, är det inte fantastiskt?) och därmed skulle hitta ett substitut till mjölken jag häller i kaffet varje morgon. Jag har alltid gillat soyamjölk men då återstod problemet regnskogsskövling till förmån för hardcoreodling av soyabönor. Allt handlar om tillgång och efterfrågan och vi är ett gäng laktosintoleranta/vegetarianer/hälsofreaks som gått loss på allt som börjar på soy- i några år nu. Så då inser jag att jag måste hitta 1. Ekologisk soyamjölk (eftersom ekosoyabönor inte kommer från regnskogsskövlade områden) 2.Med så få ingredienser som möjligt på innehållsförteckningen. Annars innehåller soyamjölk oftast socker - but why?
Jag hittade en soyamjölk som var 1. Ekologisk 2.Innehållsförteckningen bestod av soya och vatten. MEN. Den importeras såklart från...Tyskland.
Ska jag då göra mig skyldig till att bidra en hel massa till massa transport från tyskland då alltså? Näe, sa jag och bestämde mig för att Oatly's ekologiska havremjölk - svensk produktion - får bli da shit i mitt morgonkaffe.
Men så här håller det ju på. Det är svårt, jättesvårt. För någonstans i kedjan tycks man misslyckas ändå. Fisken från norge kan i slutändan ha åkt längre än kokosmjölken från thailand och då står man där med skägget i brevlådan och vet varken ut eller in. Men nånting tycker jag man kan göra, försöka handla efter säsong för att nämna något.
Men jag tror det absolut, överlägset viktigaste vi kan göra för såväl hälsa som miljö är att gå emot kostråden och variera oss mer. För öppnar du ett hälsomagasin så står det ofta samma sak: "ät si och så många gram XXX om dagen"... Nope, fel. Jag tror verkligen inte vi eller världen ser ut så att vi ska ha samma tillgång eller samma efterfrågan varje dag.
Variera grönsakerna, variera frukten, variera smörgåspåläggen (och, gudförbjude, variera brödets vara/ickevara), variera kolhydratkällorna, variera animaliska och vegetabiliska källor. Variera, variera, variera.
Variera.
Ett problem är väl att få människor idag har det förhållande till mat man (eller kanske snarare kvinnor) hade för bara ett par generationer sedan. När man kan köpa färdig bechamelsås i affären liksom, när det måste finnas ett recept eller en bruksanvisning på ALLT, då blir det lätt att förlita sig på första bästa som säger "så ska man äta". Om det sedan är Scan, Dole eller Arla är inte så noga, bara man slipper känna efter själv.
Stämmer. Och så tycker jag det är alldeles för många som resonerar så här: "men om det vore farligt skulle det ju inte finnas i produkten heller!".
Visst är det svårt! Man vill så väl, men det är så mycket att ta ställning till. Jag har också börjat skära ner på mjölkprodukter, och hittills har jag använt mandelmjölk som jag gör själv. Mandeln importeras iofs också, men det går i alla fall rätt lätt att hitta ekologisk.
Jag skulle gärna köpa mer grönsaker/frukt som är i säsong, men då måste man lägga ner tid och energi på att ta reda på det, och det blir tyvärr lätt bortprioriterat.