niskalainen

Om en timme är det dags att vikariera och ha körlektion ute på strömbäck. Lalalalaaaaa! Greta somnade för ett tag sen efter vårt besök på mariakyrkans öppet hus (där vi dagen till ära hade en alldeles nykläckt, färsk bebis placerad i sele på mammas mage. Hur kan någon vara så liten?) där Greta som vanligt frossade i leverpastejssmörgåsar. Jag vill så gärna ha leverpastej åt henne här hemma eftersom hon älskar det men det är ju bara massa skit i de man köper så tills vidare blir det en torsdagslyx för unga fröken. Kanske jag ska kolla med Gretas farmor, KRAV-nötköttsuppfödaren, om möjligheten att fixa lite hemmagjord lyxpastej..? I allafall, leverpastejssmörgåsar i all ära men sångstunden var det roligaste. Greta satt inte i mitt knä, oh nej inte det dammiga knäet inte, hon satt på första parkett rakt framför sångledaren som spelade gitarr. Och diggade. Dansade. Klappade på knäna. Njöt. Gullunge.


Och apropå det där med min eventuella PMDS så ringde min läkare häromdagen och berättade att just ni jobbar det en psykiater på min vårdcentral så hon har bokat in mig på ett möte med denna nu på måndag. Wonderbar att bli tagen på allvar!