niskalainen

Jag och William är väldigt bra på att vårda vår vuxenrelation. När William är på väg hem från jobbet ringer han och säger hur mycket han älskar mig och att han är på väg hem, sen frågar han om det är något vi ska ha från affären och i såna fall passar han på att köpa det. Sen äter vi middag ihop alla tre med tända ljus följt av myspysumgänge med Gretisen innan hon får kvällsfika och sen ammar till sömns. När Greta somnat brukar vi ge varann lite massage och prata och skratta om saker som hänt under dagen. Sen ser vi en film eller ett avsnitt av True Blood innan vi går och lägger oss vid typ halv elva.

Or not.

Igår ringde William förvisso när han var på väg hem och frågade hur det var. Jag svarade att jag hade inte dött iallafall. "Jaså, det är på den nivån. Samma här", svarade han. På frågan om vi behövde något från affären kunde jag inte tänka fram något svar eftersom hjärncellerna frös i det tillfället och vägrade vakna till liv.

Men vi åt faktiskt middag ihop, med tända ljus och allt som vi faktiskt brukar. Och sen läste vi lite bok med Greta innan hon fick kvällsfika följt av insomningsammande runt 20:00. Men sen då? Vad hände med massagen? Vad hände med filmen? Myspyset oss vuxna emellan? Jo, det ska jag berätta. William gick och la sig 20:30. I gästrummet. Jag la mig kl.21:00. I sovrummet med Den Lilla. Sjukt romantiskt.

Men till vårt försvar får jag tillägga att vi gör så ibland, lägger Den Store i gästrummet alltså. De perioder då Greta vill amma ofta under nätterna (som nu) är det lättare för William att sova gott och ostört i eget rum och så kan jag vakna upp med fötterna på ena nattduksbordet och huvudet i fotändan följt av att jag bara hängt med Greta utan att behöva oroa mig för någon annan.