Ny garderob
Två veckor efter att Greta kom till världen hade jag gått ner 18 kg av totalt 20 uppgångna kilon. Sen fortsatte det liksom, de första veckorna hemma satt jag bara och kämpade mig igenom mjölkstas och smärtsam amning följt av handpumpande så då gick det inte ner så mycket mat i magen. Det i kombo med amningen gjorde nog sitt till och sen drog promenerandet igång på allvar. Sen följde ju sexmånadersstrecket då amningen verkligen började göra sitt till på kilona och så nån månad efter det började halvmaratonträningen. Tre löpträningspass i veckan låter inte mycket men sånt kan verkligen förändra kroppen, iallafall om det handlar om att nå upp till lite längre distanser. Inte någonstans har jag gjort något medvetet för att gå ner i vikt eftersom 1. Jag ammar ju, och 2. Jag har gått ner ändå.
Jag vet inte vad jag väger i skrivande stund men sist jag vägde mig var det 7 kg mindre än när jag var på inskrivning i v.14. Utan några uppoffringar, utan några viktnedgångsmål och genom att bara göra det jag tycker är roligt - springa lite (tills för en månad sen.) och promenera. Och tänk, här har jag gått runt hela livet tills för några år sen och tänkt, som så många andra kvinnor i min närhet, att jag har viktproblem och lite för stor kropp. Det är ett helt annat inlägg som kommer snart, men det kräver lite mer tankegång innan jag skriver det för det är så oerhört svårt att skriva vettigt om vikt och självkänsla. Det var tillräckligt svårt att bestämma mig för att det är lika okej att skriva om sin vikt och kropp även när det handlar om viktnedgång och nöjdhet med kroppen som om det hade handlat om viktuppgång och missnöjdhet med kroppen.
Men kontentan i det här inlägget är att det här har ju resulterat i att jag gått runt i för stora och väldigt slitna kläder i en massa månader. Hål i samtliga par byxor och tröjor som sitter okej när de är just precis nytvättade om jag har tur.
Men nu, nu har jag en ny garderob. Rätt storlek på jeansen, fina tröjor som är hela och rena och jag behöver inte shoppa kläder igen på ett år hoppas jag. Det känns på ett helt annat sätt att sätta på sig jeans som man inte behöver dra upp vartannat steg man går och det känns fantastiskt att kunna gömma undan H&M-amningstunikan till nästa graviditet...
Jag vet inte vad jag väger i skrivande stund men sist jag vägde mig var det 7 kg mindre än när jag var på inskrivning i v.14. Utan några uppoffringar, utan några viktnedgångsmål och genom att bara göra det jag tycker är roligt - springa lite (tills för en månad sen.) och promenera. Och tänk, här har jag gått runt hela livet tills för några år sen och tänkt, som så många andra kvinnor i min närhet, att jag har viktproblem och lite för stor kropp. Det är ett helt annat inlägg som kommer snart, men det kräver lite mer tankegång innan jag skriver det för det är så oerhört svårt att skriva vettigt om vikt och självkänsla. Det var tillräckligt svårt att bestämma mig för att det är lika okej att skriva om sin vikt och kropp även när det handlar om viktnedgång och nöjdhet med kroppen som om det hade handlat om viktuppgång och missnöjdhet med kroppen.
Men kontentan i det här inlägget är att det här har ju resulterat i att jag gått runt i för stora och väldigt slitna kläder i en massa månader. Hål i samtliga par byxor och tröjor som sitter okej när de är just precis nytvättade om jag har tur.
Men nu, nu har jag en ny garderob. Rätt storlek på jeansen, fina tröjor som är hela och rena och jag behöver inte shoppa kläder igen på ett år hoppas jag. Det känns på ett helt annat sätt att sätta på sig jeans som man inte behöver dra upp vartannat steg man går och det känns fantastiskt att kunna gömma undan H&M-amningstunikan till nästa graviditet...
Kommentarer
Trackback
