Delad föräldraledighet - ett önsketänkande?
- 10 månader??????? Varför ska du vara hemma 10 månader???
- Vad SKA du HITTA PÅ under den tiden??
- Men FY vad tråkigt!!!
...och så vidare. Nu vet jag att de är kloka människor och inte tycker det är fel av W att vara hemma eller så, det är bara ingenting de är bekanta med så det låter ju som en lång tid för oinvigda. Men less som jag är på såna kommentarer kunde jag inte låta bli att häva ur mig följande (och det kändes så jävla skönt):
- Alltså, nu får ni ju ta och ge er! Jag är hemma i 15 månader och ni har inte sagt nånting sånt här till mig. Men när William ska vara hemma 10 månader DÅ är det värsta långa tiden?? Är det SÅ ovanligt med pappaledighet???
Tyst i stugan. Allt frid och fröjd. (1-0 till mig och 12000 spänn i jämställdhetsbonus till oss men det ville jag inte ens slänga i ansiktet på dem).
På kvällen kunde jag inte låta bli att koka över lite inombords över det här. Inte över makens familj utan över själva grejen, att pappor i mångas ögon tydligen ska ta ut föräldraledighet max 3-4 månader och då gärna under sommaren för säkerhetsskull. En far ska liksom inte klara av att vara hemma längre, han har väl viktigare saker för sig. Att inte fler män ställer sig upp och säger ifrån till alla dessa superlåga förväntningar folk har på deras roll som förälder!
Och så tänker jag på vilken förebild och föregångare William är. Han kommer ha en helt fantastisk tid hemma med vår dotter, fyra årstider kommer de uppleva tillsammans och tänk bara alla utvecklingssprång hon kommer hinna ta från att vara en 15-månaders till en 2-åring som ska skolas in på dagis nästa höst. W är skitnervös men ska ändå göra det. Han tänker inte släppa ifrån sig den här tiden till mig även om det säkert skulle vara lättare än tanken på att inte ha någon aning om vad han ska hitta på när han är hemma. Allt sånt kommer falla på plats och han kommer få en sån otrolig livserfarenhet. Visst är det bra att vara tillsammans hela familjen men det är även en otrolig gåva att få skapa en egen relation två individer emellan. Vilken värdefull grej.
Vad underbart att din man kan vara hemma med er lilla!
Vilken fantastisk tid dom kommer få och så mycket dom BÅDA kommer njuta av det!
Önskar att fler pappor kunde och vågar göra så!
Min man var också hemma i tio månader och trots att han i god tid hade flaggat på jobbet om att han skulle vara föräldraledig i nästan ett år så började de ringa från jobbet när tre-fyra månader hade gått.
William gör så rätt så rätt så. Det vet väl du som hade din pappa hemma. Jag är säker på att ni inte hade haft samma fina kontakt idag om inte den tiden hade varit. Det var knepigt att komma hem efter jobbet och inte veta vad du ville säga mig med tal eller gråt eller vad det nu var, men pappa som varit med dig hela dagen kunde förstå vad det gällde. Jag lärde mig mycket på det. Pappa du och jag var tre olika personer som skulle samverka för framförallt ditt och också vårat bästa. Men med rätten att få vara oss själva. Pappa och jag hade olika krav. För honom spelade det ingen roll om du gick till dagmamman med en svart spetskjol över din vinteroverall - då du nu ville det. Medan jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag skulle låta dig gå så. Så med pappa kunde du ha den på dig men med mig fick du låta bli. Jag tror att du lärde dig att visa hänsyn och respekt och att vi människor är olika. Det svåraste med att lämna dig med pappa var att acceptera att jag inte var den som bäst visste vad som var bra för dig. Jag tror att det var nyttigt för oss alla att ibland få tänka om. Och jag hoppas att du alltid kunnat känna att vi älskar dig och velat ditt bästa också i vår egen okunnighet. Jag vet iallafall att det inte alltid är jag som har rätt.
Visst är det sjukt! När vi fick barn tog alla för givet att jag skulle vara hemma i minst ett år, och blev förvånade när jag "bara" var hemma i 7 månader. Min man var bara hemma 5 månader men fick höra hur duktig han var och hur LÄNGE han skulle vara hemma! Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.
Sofie: Det önskar jag också!
Jonna: Men jisses! Det kommer de inte göra i det här fallet eftersom jag kommer vikariera för W när han är hemma ;-)
Mamma: Det där du skriver om att vi är tre olika personer tror jag är nyckeln. Varför skulle man inte vilja ta chansen att skapa en alldeles egen, unik relation med den där lilla personen? Jag minns spetskjolen och hur fin jag tyckte jag var i den...
Lisa: Det förstår jag att du blir! Det är tydligen en massa underförstådda lagar och regler om vad som är kutym och rubbas dem blir folk som tokiga. Jag tror pappor skulle kunna vara hemma en enda månad och folk skulle hylla dem även för det. Förstår inte hur män står ut med att bli så undervärderade.
ja här kör vi likadant! jag är hemma 9 månader och Samuel hemma 9 månader (beroende om Eira får plats på förskola i april men de tvivlar jag på)
