niskalainen

Jag slutade äta kött när jag var 16 år, alltså för 11 år sen. Det var en protest mot djurhållning under framför allt djurtransporter. Jag fortsatte äta mjölk och äggprodukter men efter ett år började jag äta fisk och skaldjur igen eftersom jag älskar sushi och hade svårt att känna att det var värt att hålla mig borta från den... För ett par år sen började jag äta kyckling igen eftersom jag varit så sugen på det länge men det har varit ett konstant dåligt samvete för är det nån industri som är riktigt sjuk så måste det ju vara kycklingindustrin. Något enormt fel måste det ju vara när man kan sälja kött så billigt och jag vill inte veta allt de gör med fågeln för att lyckas med det. Så från och med ett par månader tillbaka äter jag endast KRAV-kyckling. Den kostar sisådär 98 kr kilot eller nåt i den stilen och en hel fågel väger ett par kilo så det blir inte så ofta (en gång hittills) och det tycker jag är helt rätt, alltså att det inte blir så ofta och att den faktiskt kostar det den är värd.

På sistone har jag dessutom blivit väldigt förtjust i bönor av alla de slag vilket jag verkligen inte varit tidigare, och färska örter. Den kombinationen ihop med diverse råvaror verkar gå att variera in i det oändliga. Så nu vill jag inte äta så mycket fisk heller och det känns bra, jag tvingas vara mer kreativ.

Min fästman och blivande make (det låter som två personer men de är en och samma) är en riktig köttis. Hans föräldrar föder upp kravmärkta köttdjur och han är van vid att äta kött. Mycket kött. Ofta. Men han har inget emot att vi äter en hel del vegetariskt eller fisk, tvärtom har han börjat efterlysa "väldigt vegetariska veckor" och det är ju trevligt för han var väldigt ifrågasättande om min kosthållning när vi träffades för snart fyra år sen (jag däremot ifrågasatte inte honom eftersom jag tyckte väldigt mycket om kött när jag åt det och inte på något sätt är intresserad av att lägga energi på att "omvända" någon). Men nu är det alltså bättre och jag förstår varför.

Häromveckan satt jag nämligen och lyssnade på ett samtal mellan William och några, minns inte om det var en vän eller flera (läser ni/du? Minns ni?) men det handlade iallafall om köttkoma. Köttkoma? Inget jag har något minne av iallafall men jag frågade William om det och ja, tydligen kan ni som äter kött få köttkoma och det är väl därför ni pratar om att man känner sig så lätt i kroppen när man ätit vegetariskt. Lätt i kroppen är inget jag känner av direkt, jag är väl van. För mig är det istället begreppet matkoma (eller paltkoma eftersom jag bott i piteå) som kan bli aktuellt när jag proppat i mig för mycket mat eller gottis.

Men om ni får köttkoma och känner er tunga när ni äter kött så kan ni ju äta kött mer sällan (som William numera gör och flera av mina vänner)? Typ som när man blir alldeles jäst av en pizza men det gör inget för pizza äter man kanske inte direkt varje dag. Många äter kött flera gånger om dagen, en onödig skinkskiva (SALT och inte så mycket annat) på morgonmackan, köttbullar (njae, tveksamt om de är hemtrillade på äkta råvaror) till lunch och sen kan det bli en köttbit till middag. Fascinerande, fascinerande.


Ja, så mycket mer ville jag inte skriva egentligen mer än att jag har en sjuuuuukt god middag på G :-)