niskalainen

Vi går fortfarande som böjda hösäckar med Gretas händer om pekfingrarna. Hon vill gå, gå och gå och igår stod hon i typ två sekunder alldeles själv! Fast det förstod inte själv verkade det som... Man märker verkligen att hon är STARK! Hon vill uppför trappor, svänga hit och dit, traska i sand, gräs, grus, på asfalt och allt däremellan. I vagnen reser hon sig upp så där gäller sele på sen någon vecka tillbaka. För drygt två veckor sen började hon åla sig fram och några gånger har hon tagit sig från ett rum till ett annat, om vi nu råkat finnas där det vill säga. Sakta men säkert börjar ålandet se ut mer och mer som krypande men än så länge liknar hon mest en mask. Bollen är en stor hit! Alla bollar hon ser ska sparkas på och det verkar hon tycka är jättekul. När ungarna på gården spelar boll blir hon överlycklig. Ser hon andra barn ska hon dit och hälsa på, titta och prata med dem. Det är bara att som förälder plocka fram sin socialaste sida ;-)

Hon säger papapapapa och mamamama i olika längder och kombinationer och verkar exprimentera med vem som är vem. Mycket pratande överlag och så sjunger hon med när vi sjunger eller lyssnar på bra musik. Det låter mest aaaaaaa-aaaaaaa-aaaaaa, ljuvligt!

Ett nytt påfund är de läskiga inandningarna då hon drar in luft med ljud så det låter som om hon lider av ett gravt astmaanfall och snart ska singla ner på golvet. Supercharmigt, verkligen. ;-)

Hon älskar när vi är i sängen alla tre, där kan hon krypa runt och klättra över oss, på oss, runt oss och störta rakt ner med huvudet i madrassen om tillfälle finns. Där somnar hon också bäst nu de kvällar då hon är vaken länge. Då lägger vi oss där och pratar om allt mellan himmel och jord medans Greta går bärsärkagång tills sista ryckningarna kommer och hon somnar. Det är de tillfällena hon somnat på det sättet som hon sover allra bäst.

Hon säger verkligen till när något inte är bra, nu kan hon bli rejält förbannat om hon inte får ta något hon siktat in sig på eller fortsätta gå när vi av någon anledning måste bära henne ett tag osv. Skitkul att se personligheten på det sättet!

Mat är smaskens! Greta äter frukost, lunch och middag med oss och däremellan blir det oftast ett eller två mellanmål i form av t.ex. en halv banan. Sen är det amning som gäller, vissa nätter känns det som om jag inte gör annat än ligger med ena bröstet i Gretas mun och andra nätter kan hon sova 6 timmar innan det blir dags för första morgonslurken. Amningen på dagtid har minskat markant även om hon fortfarande tar sig några slurkar då och då och hon klarar sig bra på maten hon äter, hon får i sig mycket mat nu med hjälp av sina händer och tålamodet med blw:n har verkligen börjat betala av sig!