Framåtvända ungar
När vi var på kaféet här i området häromdagen så var det en kvinna där som kom fram och pratade med oss en stund. Hon jobbar mycket med autistiska barn och ungdomar och hade just blivit farmor för första gången, så hon var väldigt intresserad av våra små liv som satt och lekte på verandan. När Greta och jag gick in en sväng mötte vi henne igen. Greta satt i min famn och tittade på lampan i taket, sen på mig, sen på lampan igen. Hon såg, hon kollade av med mig som sa "lampa" och så tittade hon på lampan igen med ett leende. Kvinnan såg det här och sa "det är det där som är så viktigt! Autistiska personer har inte den delen i kommunikationen. Och det är så viktigt, titta hur hon kollar in dig och tittar på lampan igen! Därför ska inte barn sitta framåtvända i vagnar, de måste få kolla av sånt här med den de känner!" och så la hon till "jag har just blivit farmor, så jag brinner liksom för sånt här just nu".
Bebisar som sitter i framåtvända vagnar eller framåtvända i sjal/sele kan inte göra så, de har ingen anknytningsperson att kolla av med. Ansiktsuttryck, ögonkontakt eller bara något bekant att vila blicken på försvinner liksom när de är framåtvända. Det är en stor sak för en bebis eller ett litet barn att kunna se, höra och kommunicera med den som styr vagnen. Hur kan man medvetet välja bort det åt sitt barn? Och tänk den överstimulans som ges om man åker framåt istället för bakåt, allt man ser försvinner lika snabbt igen. När man åker baklänges kan man titta på saker och sakta se dem försvinna i horisonten istället. Eller bara titta på den vuxne och somna lugnt och tryggt.
"Ja, men XX var bara missnöjd när hen åkte bakåt", säger någon. Och det kan jag inte säga emot, jag har en tiomånaders som aldrig åkt framlänges i sjalen och som vi har en bakåtvänd vagn till (eller, man kan faktiskt välja hur man vill ha sittdelen. Och vi har valt.) som hon är nöjd med. Därmed saknar jag erfarenhet av ungar som protesterar över att åka baklänges men jag vet att om Greta skulle börja protestera över det skulle jag inte vända vagnen eller ändra sjalknytningen till framåtvänd det första jag gjorde. Fast som sagt, min erfarenhet sträcker sig inte dit så jag kan inte säga mer om det. Man gör vad man kan för att få en nöjd bebis.
Däremot kan jag säga vad jag tycker om att folk redan med spädbarn börjar ha dem framåt och det gör jag med en fråga: VARFÖR?
Igår såg jag en pappa som hade bebisen i babybjörn, framåtvänd. Och på Rapports inslag om att amningen minskar så intervjuade de en kvinna med bebisen i babybjörn, framåtvänd.
Ser ni inte hur det ser ut? Ungen åker ju runt som ett museiobjekt där på magen! Jag är säker på att en hel del föräldrar tänker "men åh så tråkigt det måste vara att bara se axeln på pappa eller benen på mamma när de åker bakåtvända. Det måste vara mycket roligare att vara framåtvänd så de kan SE någonting!". Men då har de utgått från sin vuxna värld och inte tänkt på barnet.
Nu vill jag tillägga att jag har massa vänner som har sina bebisar och barn framåtvända och jag ÄLSKAR er och går inte runt och tänker illa om er nånstans för att ni kör framåtvänt, det gör jag bara om folk jag inte känner (skämt) ;-) Det här inlägget är bara subjektivt och ocensurerat mina åsikter om varför vi gör som vi gör :-) Dessutom är det svårt att få tag på bra sittvagnar som är bakåtvända och det är skit.
Jag föredrar att ha Eira bakåtvänd så jag kan kommunicera med henne och samtidigt se vad hon har för sig. Men ibland så slår hennes envishet till och är man ute och flänger eller ute och går med vagnen så är det ibland det enda som hjälper är att vända vagnen så hon sitter framåtvänd. Då kan man få fortsätta njuta av promenaden eller ärendena som man gör. Men det är inte ofta hon sitter så. Men det är roligt att höra hennes små glädjetjut o prat när hon åker framåt och jag pratar fortfarande med henne. Men fattar inte heller föräldrar som har bebisar i framåtvända vagnar. ( yngre än sex månader)
Men sen tänkte jag på en sak. Greta brukar ju vara knyten på din rygg. Då ser hon ju framåt och har ingen ögonkontakt med dig. :)
Sen apropå annat så kommer jag förhoppningsvis kunna vara med på några luncher iaf. Om inte så får du träffa maken min. ;)
Jag förstår vad du tänker med ryggbärandet men när hon är på ryggen så är hon ändå så pass nära att hon kan se och höra mig, känna min doft och se mitt ansikte (fast från sidan) när jag pratar. Vi kan busa lite med varandra, t.ex. kan jag vinka och peka på saker och då vinkar hon också eller pekar med samma hand som jag. Skitmysigt :-)
har du fått till ryggknytningen med eira?
Isabella - Ibland när jag bär T blir det för mycket intryck för honom - trots att han sitter inåtvänd på min mage. Då lutar han pannan mot mitt bröst, och han kan därmed välja att värja sig från omvärlden ett tag. Samma sak skulle han kunna göra om han satt på ryggen. Det är däremot rätt svårt om man hänger framåtvänd i en babybjörn. Visst att bebisen kan blunda, men tänk så sårbar hen måste känna sig när hen hänger där. Plus allt det med lukt osv Niskalainen sade. ^^
Ja. Det var inte kritik när det kom till ryggbärandet. Jag var bara fundersam. :)
Ryggknytningen har jag än inte fått till men ska öva lite mer.
Har vart dålig på att använda sjalen på sistonde. Kan kanske vara för att min dotter numera är en slingerorm. Hal som en ål. ;)
bra skrivit!
Hej!
Jag håller med. Jag har en bit till förskolan (15-20 min) och min äldsta dotter (3 år) orkar inte gå hela vägen och är oftast för trött för ståbrädan på eftermiddagen (har haft en jobbig period med många utbrott på vägen hem, tog evigheter). Jag har därför en dubbelvagn så hon får vila en stund på väg hem (på morgonen kör vi ståbräda). Min 6 mån växte ur liggdelen ganska fort och sitter därför framåtvänd. Jag gillar det inte men dessvärre är det enda lösningen. Men jag tänker att det bara är 4 dagar i veckan och ca 30 min.
Har precis upptäckt din blogg (sökte på blw) och lägger den i bokmärken.
Tack och hej!
Stella