Amning - så länge vi vill
Jag tycker det som står på slutet av Amma efter ettårsdagen 1 är så himla fint, läs gärna det.
Just nu har vi en väl fungerande delamning. Vi ammar på dagen och vi ammar på natten, vi ammar efter att ha tappat balansen och brakat i golvet och vi ammar när vi myser i sängen innan, under och efter en tupplur. Vi ammar för att släcka törsten (även om vatten ur såväl glas som sugkopp blir mer och mer intressant på dagtid) och vi ammar när mammas chili sin carne blivit lite för stark. Vi ammar när jag kommer tillbaka från en löptur och vi ammar innan jag sticker till stallet. Ibland dröjer det till eftermiddagen innan första amningen efter att vi klivit upp på morgonen blir aktuell, ibland är det dags redan efter frukost.
Vissa nätter ammas det ofta, ofta. Det är den fasen, tänker jag även om jag är sjukt trött, och jag är glad att kunna erbjuda den närhet och intimitet som amningen skänker för att göra Greta trygg nattetid utan att hon eller jag behöver vakna nämnvärt eller ens resa oss ur sängen. Det handlar för mig om att vila igen mig på dagtid eller be om hjälp att få den tiden att vila som jag behöver för att orka. För amingen är värd det!
Jag lär mig så mycket om mig själv av amningen, att släppa dagstrukturen och vara mer i nuet. Att lyssna på Gretas signaler (om mitt bröst börjar läcka är hon med största sannolikhet på väg att vakna ur sin tupplur, om än bara för en slurk) och att lyssna på mina signaler - nej, disken är inte prio ett. Inte smulorna på golvet heller. Just nu är prio ett att lägga mig ner med Greta i sängen och följa hennes krypande, buffande och knuffande tills sömnro infinner sig. Och då kan jag lägga mig nära, nära, snusa henne i håret och prata lugnt med henne tils hon somnar. Sen kan jag faktiskt fortsätta ignorera disken och ta upp en bok och läsa medans jag ligger där bredvid, eller sova tillsammans med henne.
Jag tror inte min halvmarathonträning hade gått lika bra om det inte varit för amningen - jag har prioriterat min hälsa och min kost för att försöka hålla mig i form för amningen. Det har inneburit att en del träningsveckor helt försvunnit eftersom jag varit i ofas på grund av en begynnande förkylning, trötthet eller liknande. Jag har inte saknat dessa träningsveckor eller förfasat mig över att ha missat dem eftersom prioriteringen legat vid att jag ska ha tillräckligt med energi i min kropp för amningen och därmed min mentala och fysiska hälsa. Och se, så bra det går med träningen ändå (eller kanske tack vare?)!
En del människor blir provocerade av amning, att den tar så mycket tid, tanke, plats, är visuellt provokativ (för en del, tack och lov inte för alla) och att den förändrar. För den förändrar såväl mammor som pappor. Livet är inte detsamma utan det förändrades faktiskt när Greta kom och det är jag glad över. Om vi hade velat fortsätta svira runt på krogen ett par helger i månaden eller fara runt som innan utan att känna oss bundna av att ha en bebis att amma hade vi väl börjat med flaska men vi har inte velat det. Det här är en oerhört begränsad del av vårt liv och det sker nu. Kommer aldrig mer igen sen. Jag trivs med den insikten i mitt liv, det får mig att må bra.
Amningen sker när den sker, den behövs när den behövs och den går numera hand i hand med allt annat i livet. Oavsett om det är amning på marken i skuggan av ett träd under en promenad i gassande majväder eller vid honnörsbordet på vårt bröllop i en oamningsanpassad brudklänning strax innan gästerna sätter sig. Och det är så det ska vara! Jag mår fantastiskt bra av att anpassa mig efter en amning jag så medvetet valt att ge förutsättningar för att stanna (blw, vägra nappflaska osv.) och för Greta är amningen något hon inte ens behöver fundera över så jag antar att hon trivs också. Och jag hoppas hon och jag kommer vilja fortsätta amma i flera år till.
Jag är så ledsen att min amning med Eira mest var gråt svett och tårar och nu som mer "erfaren" önskar man ju hade man hade gjort si och så. Men till nästa barn vet jag bättre och kommer INTE sluta amma när barnet är nästan 6 månader som jag gjorde med Eira. Just då kändes det skönt. Skönt att ä n t l i g e n få sova liite längre perioder då hon åt varannan timme från att hon somnade på natten. Och jag lärde mig aldrig att liggamma så jag kunde aldrig sova igenom amningsstunderna. Nu ångrar jag att jag slutade då jag saknar närheten och kan faktiskt bli lite ledsen när jag tänker på det. Gav jag upp för lätt? Skulle jag ha fortsatt ändå? Ja många frågor men nu försöker jag få mig själv att tänka på fördelarna. Samuel kunde ta henne på nätterna, vi kunde få barnvakt oftare osv. Men som sagt tills nästa barn har jag detta i ryggsäcken och vet mer.
Åh vad fint! <3
Pappan får ju inte samma möjlighet till närhet om barnet ska ammas hela tiden! Mamman gör sig själv exklusiv för barnet samt att barnet borde bli en smula osjälvständigt om det måste ammas stup i kvarten? Hur går det om pappan ska vara själv med barnet en hel dag?!
Erik: Det går alldeles utmärkt för pappan att sitta bredvid när barnet ammas, då kan barnet ta ögonkontakt med mamman OCH pappan och det uppskattas åtminstone väldigt mycket av vår dotter. Att påstå att amning är ett stort hinder i vägen för pappans anknytning stämmer inte. Men det är klart, första tiden är det mamman och tuttarna som gäller liksom - men vad är fel med det? Mamman GÖR sig inte exklusiv! Utöver att vara närvarande när barnet ammas så finns ju all tid däremellan då pappan kan umgås med barnet, byta blöjor, bära i sjal och helt enkelt visa barnet att "jag finns och jag vill vara med dig". Vår dotter kastar sig över sin pappa när han kommer hem från jobbet och sen kan hon kasta sig tillbaka till mig och tillbaka till honom igen. Om hon blir lite less så kan vi amma en stund och sen är hon fit for fight att lattja med vem som helst av oss igen.
Ett tryggt barn som så ofta det vill kan "tanka mamma" vid bröstet tror jag kommer vara väldigt tryggt även med sin pappa. Sen är ju perioden man helammar vääääldigt begränsad, det handlar enbart om månader.
Det jag har skrivit nu är ingen kritik mot flaskmatning utan kritik mot att välja bort amningen av den anledning Erik skriver. Det är lite som att påstå att världen skulle bli jämställd om alla gick i byxor eller alla i kjol.
Ska så kopiera detta och spara! Du lyckades nästan exakt fånga mina känslor med amningen och varför jag inte "släpper" det och tar en jobbig natt som omgivningen vill.
Älskar min amning och det bandet jag och tösen får. Hon älskar inte sin pappa mindre för det. Dom har sina band och sina stunder.
Tack för dom fina orden! Önskar fler kunde tänka såhär och se saker såhär :)
