niskalainen

Den här måndagen har varit fantastisk! Det är något med det här föräldrarskapet och den här föräldrarledigheten som är väldigt bra för mig tror jag - mitt ego är inlåst i en jordkällare någonstans i typ Polen och allt vad prestation betyder har helt tappat mening. Tiden går ibland och står still ibland, dagarna följer en rytm som för mig är väldigt ovan men otroligt skön. Idag har jag dessutom varit rätt så utvilad och det bidrog nog starkt till energin jag hade på min eftermiddagspromenad som gjorde att det blev mer utav en powerwalk i skog och mark. Strålande sol och bitande kyla gör vilken promenad som helst till en höjdare och visst ser man som friskast ut när man kommer in igen med rödrosiga kinder?

Jag har skickat in massa Greta-bilder på framkallning (eller "utskrift på fotopapper" som det heter nuförtiden när vi snackar digitalkameror, men visst klingar "framkallning" lite bättre?) så jag ska kunna ta tag i det där första året-albumet jag lovat mig själv att fixa. Det är ändå något speciellt med att faktiskt kunna ta fram ett fotoalbum och bläddra i det, jag vet att många håller med mig och jag vet att lika många haft ambitionen att framkalla bilder utan att det blivit av, precis som jag många gånger tidigare. Men Greta har en tendens att ordna upp prioriteringarna, så nu väntar jag på 260 bilder som ska in i album samt skänkas bort till nära och kära :-)

Nu ligger hon och snusar i bärsjalen och jag väntar på att William ska komma hem från jobbet. Allt är fridfullt och jag ska bara ta det riktigt, riktigt lugnt resten av kvällen.