Några ord om kärlek.
Jag längtar inte längre efter imorgon.
Och nu måste du som läser hänga med i förklaringen, för jag vet att ovanstående kan låta lite konstigt :P
Vi är ständigt på väg någonstans, oavsett om det gäller karriär eller privatliv, fysik eller ekonomi osv. Det är ingen slump att mindfulnessträning kommit upp på agendan här i västvärlden så som vi håller på och jagar imorgon, problemet med att jaga morgondagen är att man inte har en suck i världen att komma ikapp! Ändå fortsätter vi jaga och jaga. Men helt plötsligt jagar jag inte längre. Jag har allt jag behöver och så mycket mer i mitt liv och det är absolut inget fel med att vara nöjd. Nöjd är inte lika med att stangera, som jag kanske fått för mig tidigare. Och fatta vad skönt det här är!
Här är några saker jag är nöjd med:
- Min familj. William, Greta, mamma, pappa, systrar och syskonbarn.
- Min "svärfamilj".
- Mina vänner, de två allra bästaste och äldsta (nej, de är inte äldre än mig men vi har känt varann ett tag) nere i stockholm, de som håller kontakten uppe via facebook, de från piteåtiden samt de jag får förmånen att börja lära känna mer och mer här i umeåtrakten.
- Min ekonomi. Från att ha varit fröken "ligga sömnlös på nätterna med ekonomisk ångest" tycker jag att ekonomin ser otroligt ljus ut och jag har inte oroat mig en enda gång över ekonomin på...ja, väldigt länge faktiskt.
- Mitt hem. Jag bor med världens bästa fästman och en underbar dotter och vi har det kanske inte helt färdigt överallt här hemma men jag trivs och njuter och känner lugn i lägenheten.
- Min kropp och hälsa. Jag känner mig stark och vacker och litar på min hälsa, att den är god och att den blir bättre av maten och vilan jag får in i min vardag. Jag vet även att kroppen kommer förändras när jag får börja träna kondition och styrka igen om några veckor men det estetiska är inte något mål jag har med att komma igång igen, jag vill bara få röra på mig och känna glädjen av att bli starkare och piggare.
Jag är som sagt nöjd :-)
Man kan kanske inte överleva på kärlek men man kommer väldigt långt för av ovanstående så är det familjen och vännerna som får mitt lyckohjul att snurra och ger mig känslan av att vara nöjd precis där jag är, precis just nu.
Åh så underbart att höra!!! Jag har funderat en hel del på det där faktiskt (kanske är det ett syndrom, att man blir lite filosofisk av att vara mammaledig, eller helt enkelt mamma).
Man är - i alla lägen - själv ansvarig för sin egen lycka. Sen så är det så klart saker som kan göra att det kan vara svårare att välja lycka framför olycka. Sömnlöshet är en sån sak. Det blir svårare att ta saker med ro och inte bli upprörd eller rent utsagt skitförbannad för så där viktiga saker som att nån tränger sig före i kassakön. Såna dagar får man andas lite djupare, lite oftare. Men man blir alltid lika glad de gånger som man väljer lycka.
Ni är så fina båda två!!! Och jag är så glad att ni väljer lyckan, (även när man ammat halva natten eller stöter på ett större ego i kassakön ;) för ni är sååå värda det!!!
Det som har varit kan vi inte göra något åt, det som kommer vet vi egentligen ingenting om, så det enda vi har är nuet, och att se ljuset i nuet det är en fantastisk känsla och styrka! "Skratta, njut och älska", det är allt vi behöver göra!
puss på er!!
