niskalainen

Idag har jag fått i mig fyra koppar kaffe. Det är mitt maxintag för en dag, sen börjar det klia i tandköttet. Ja, det alltså ingen metafor här utan det börjar verkligen klia i tandköttet på riktigt. Skitjobbigt är det och fyra koppar kaffe är liiiite på gränsen men det är bara måndag en gång i veckan och idag smakade det riktigt bra. Så bra att jag tydligen snart har ägnat ett helt blogginlägg åt mitt kaffedrickande.

Igårkväll anförtrodde sig William till mig och berättade om sitt motstånd för maj7ackord. Stackare där, tänker ni förstås eftersom dessa ackord är så vackra i sin enkelhet. Han gav mig iallafall en utmaning (?) som består i att jag ska skriva en låt med tre ackord ( I, IV och V eller V7 om jag vill variera mig lite) och en melodi som ligger lägre än de jag normalt skriver, dvs. i mitt bröströstregister. Hittills har jag skrivit en vers och en refräng men vi ska väl få in något glassigt stick i det hela också fast jag tog paus för att tänka över vilket av dessa tre ackord som ska få spela nyckeln i det hela, var ska variationen ligga liksom... William ska få en treackordslåt värd en kunglighet, det säger jag bara.

Nu ska jag ta och byta om innan det är dags att gå och träna med Jempa!

kram kram