Min och Ellas tältning på island -04
Jag slängde in en kommentar på Hasse Bronténs blogg idag och tänkte delge er samma historia:
Jag och Ella åkte till Island 2004 för att titta på Landsmòt (stora islandshästtävlingar som går av stapeln vartannat år, folk från hela världen samlas och det är festivalstämning). Vi löste det veckolånga boendet med tält. Att sen hitta själva rent-a-tent-stället är en historia för sig.
Det här var första veckan i juli men jag kan meddela att det är aldrig, aldrig, aldrig någonsin tältsäsong på Island. Aldrig. Vi har säkert en timmes film från själva resningsakten eftersom det blåste något djävulskt och tältlogistik inte riktigt ingick i varken hennes eller min repertoar. Väl inne inser vi snabbt att vi får använda våra kläder som isolering för draget, Ella blir sjuk med feber och allt, jag lider av lågt blodsocker eftersom det enda vi äter är nötblandningar och yoghurt och av de beryktade hästtävlingarna har vi inte många minnen eftersom vi sov till två varje dag och väl vid tävlingsbanan somnade vi igen. Iallafall Ella. Som var sjuk. Vi hade inte på oss något mindre än samma kläder vi har i stallet på vintern i arton minusgrader.
Mitt största minne från Hella som orten heter, är kvällen då vi hittade badhuset. Där fanns duschar, riktiga toaletter och speglar. Utomhus fanns en liten tempererad pool där vi kunde simma runt. Vi njöt. Vi besökte det där badhuset varenda kväll och mådde fantastiskt av att bli varma igen och att kunna piffa oss lite inför ryttarfesten på kvällarna (där vi inte heller blev så långvariga pga vår utmattning...).
Tält kan ibland vara ett stort misstag.