Klockan är inte ens sju.

Här sitter jag. Har just intagit en smoothie som William fixat ihop åt mig som motivationshöjare för att jag skulle stiga upp i tid. Frukost fungerar nästan alltid om man vill få upp mig ur sängen.

Ute duggregnar det frenetiskt och jag är mycket glad över mitt inomhussommarjobb.

Igår kväll blev Nikita utsläppt av Gunvor. Nikita gömde sig från regnet under altanen och kom snällt fram när vi ropade. Väl inne igen satte jamandet och rastlösheten igång, precis som när hon först flyttade ner. Det hade just lagt sig och hon hade kommit till ro men nu började det alltså om igen så jag och W sov i Matildas rum eftersom sex timmar är lite sömn som det är. Om några dagar är Nikita sitt vanliga jag igen.

Nu måste jag posta iväg det här, annars hinner ju klockan slå sju.

Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0