niskalainen

För en månad sen blev jag utmanad av Ella och kort därefter av Malou. Det är dags att ta tag i det nu.
Skälet att svaret dröjt är väl att jag var tvungen att gå igenom en inre resa för att ta reda på sju saker om mig som jag knappt visste själv:

• Från barnsben upp tills för några år sen kunde jag slänga iväg lite vita lögner här och där, oftast i samband med att jag inte hade tid med något jag lovat att göra med någon annan, eller inte lust helt enkelt. Istället för att säga nej och bara stå för det kunde jag ljuga om att jag hade varit tvungen att städa rummet och därför inte hann, eller att mina föräldrar ville ha mig hemma just nu till exempel. Jag har tappert övat på att öka sanningshalten och skippa bortförklaringarna i samband med ett nej vilket innebär att jag nu är bortförklaringsmotståndare även om jag själv säkert släpper någon groda då och då.

• När jag var liten älskade jag serien Melrose Place och rockbandet Bon Jovi mer än något annat. Jag och min dåvarande bästis brukade spendera timmar på telefon varje kväll och låtsas vara de här karaktärerna från Melrose Place eller bandmedlemmarna i Bon Jovi. Några från Baywatch fick vara med också. De var våran värld. Ett samtal kunde låta typ "Hej det är Richie Sambora (gitarristen i Bon Jovi), kan jag få prata med Jake (mc-snyggingen som äger Hooters i Melrose place)?" och då fick han det och sen bad Jake att få prata med någon annan och så skapades värsta såpan i våra telefonsamtal som jag och min bästis dessutom var med i. Så sen kunde Mitch (Baywatch) be att få tala med Linda och då kanske han sa till mig att Heather (Locklear som då var med i Melrose Place) tyckte att jag skulle gå ut med David (keyboardisten i Bon Jovi). Det blev mer och mer komplicerat med tiden som i riktiga såpor och någonstans där la vi ner konceptet som vilken Aaron Spelling-produktion som helst med skillnaden att vi inte heller kom med en ny såpa en kvart senare. Sådär då mamma och pappa, då vet ni varför vi pratade så mycket i telefon med dörren stängd.

• När jag var liten hade jag en period då jag verkligen trodde att leksaksaffären sålde riktiga trollspön. Jag måste ha övertygat mig själv och i flera dagar (mycket lång tid för en liten flicka) hade jag fantiserat om det där trollspöet och vad jag skulle kunna göra när jag hade det. Så jag bad mamma och pappa att gå dit med mig på lördagen som kom och de frågade lite om det här trollspöet och sa att de skulle följa med mig till leksaksaffären på lördag. Jag var helt säker på att trollspöet existerade och jag deklarerade stolt för mina föräldrar att "det är ett riktigt trollspö". Så kom lördagen och mina föräldrar sa att vi skulle iväg på någonting som jag inte längre kommer ihåg men de sa iallafall att vi skulle till leksaksaffären efteråt. När vi kommer hem till lägenheten igen är det stängningsdags för leksaksaffären och då får jag panik så mina föräldrar (eller om det bara var en av dem) fick snällt följa med mig i flygande språng till affären som låg väldigt nära där vi bodde. När vi kommer dit ska de just stänga, jag har för mig att de släckt lamporna och allt men de lät väl oss gå in iallafall. Jag letade och letade och kommer ihåg att mamma eller pappa frågade mig "är du säker på att det finns ett sånt där trollspö" eller något liknande och jag fick ge mig. Jag gick hem utan trollspö den dagen. Fan vad det sved.

• Jag har ärvt en sida från en av mina älskade föräldrar som innebär att om jag pratar med någon och den personen går så måste jag börja prata mycket mer precis när personen just ska iväg. Eftersom denna älskade förälder gör likadant med mig så vet jag precis hur jobbigt det är att bli utsatt för om tåget går om en minut men jag vet också hur svårt det är att bara säga hejdå till en person som ska iväg. Det är som att jag ska överkompensera allt jag troligen har missat i samtalet tills dess eller nåt, skulle gärna höra en psykologs teori på det. Så nu övar jag på att säga "hejdå", "nu lägger vi på" eller något i den stilen.

• Jag hatar kaviar. Då pratar jag om kalles kaviar på tub eller liknande. Jag skäms över att folk från andra länder kan få för sig att alla svenskar inklusive jag äter skiten. BLÄ.

• Jag älskar hundar. Jag älskar, älskar, älskar hundar. När jag ser en hund på tv kastar min mun automatiskt ur sig ett "åååååååååååååhhhh vilken snuffis!"  och när jag ser en hund på gatan tittar jag med ett fånigt, kärleks- och längtansfullt leende på hunden så länge jag kan utan att få matte eller husses uppmärksamhet. Jag får typ den här sammandragningen i livmodern som kvinnor som längtar efter barn känner när de ser bebisar. Bara det att jag också är kvinna och känner så även för vuxna hundar.

• Ett annat minne från barndomen var när jag kom på den smartaste affärsidén i världen. En gång när jag lagt en av mjölktändena i ett vatten glas över natten så hade tandfén slängt dit en tiokrona vilket i min värld betydde att jag snart var rik. Men det bästa var att tandfén glömt ta ut tanden, så den kunde jag använda igen natten efter! När jag gick och la mig drömde jag att glaset skulle ha femmor, enkronor och en och annan tiokrona på bottnen när jag gick upp på morgonen. Vad som hände kommer jag inte ihåg men rik blev jag inte. Jag trodde aldrig på tomten (även om jag någon gång pressade på min stackars far en tomtemask på julafton för sakens skull) med tandfén verkade logisk, en affärspartner liksom.

Men sådär, då kan jag ju gå och lägga mig igen :)

Härmed följer jag utmaningslagen och utmanar dessa sju bloggare:
Ann-Sofie
Emelie
Matilda
Venla
Amanda
Lennyd
Sara

(The Rules:
Link to your tagger and list these rules on your blog.
Share 7 facts about yourself on your blog - some random, some weird.
Tag 7 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blog.
Let them know they have been tagged by leaving a comment on their blog.)