niskalainen

På senaste tiden har jag funderat lite över det här ordet. För mig är det när man behärskar något, t.ex ett instrument, med sådan lätthet att det verkar som att man kunnat det sen man kom ut ur livmodern även om man i många fall gått i hård skola för att komma till den punkten då det ser och låter så lätt. Naturbegåvning kan ju också ha en del i spelet.

Som typisk estettjej som började gått musikhögstadium, musikalgymnasium, spelat ungdomsrevy där jag även skrivit låtar och sketcher, tävlat inom ridning samt undervisat barn och ungdomar i ridning och barn/ungdomar/vuxna i sång och körsång så kan man säga att jag alltid brunnit för något. Olika saker har alltid drivit mig framåt.

När jag funderat över ordet virtuositet har jag tänkt tillbaka på mitt fiolspelande som något där jag möjligen hade kunnat utveckla en virtuositet om jag inte slutat spela som tolvåring. När jag tog upp fiolspelandet igen tio år senare var jag om möjligt sämre än jag var när jag tog min första fiollektion som åttaåring men det är istället mycket roligare... Klassiska instrumentalister är nog de jag främst förknippar med ordet virtuositet.

Jag har förstås funderat över inom vilket område jag besitter virtuositet. Piano? Nej. Fiol? Haha, spräcka kristallglas och skrämma katten är väl knappast särskilt virtuost. Sång? Nej, jag är bra och i kombination med andra av mina egenskaper kan jag vara väldigt bra, men jag är inte virtuos.

Då började jag tänka utanför ramen av instrument och konst, ordet virtuositet måste ju kunna tillämpas på andra förmågor. Min virtuositet ligger nog i min förmåga att undervisa. Det kan också komma att ligga i min sång om några år, eller i någon annan förmåga som jag inte kommit över att jag har ännu.

Vissa människor går runt i livet och verkar tro att de är mediokra, gråa varelser. De tittar avundsjukt åt kändisarnas håll eller bryr sig helt enkelt inte eftersom den världen verkar ligga så totalt bortanför deras eget universum att den knappt är värd att se åt. Men jag vägrar tro att en enda människa går runt därute ett helt liv utan att vara virtuos. Något jag kan tro på däremot är att alla människor inte ges möjligheten att ta reda på var virtuositeten ligger. Jag tror att när människan tillåts göra något med kärlek och intresse samt känslan av fri vilja, så hittar hon sin virtuositet.

Jag har just börjat fnula lite på dessa tankar, de kommer nog komma upp framöver i diskussioner med intelligenta vänner eller sömnlösa nätter. Men tills dess vill jag gärna höra hur du som läser tänker kring det här ordet, virtuositet.

Var i ditt liv är du virtuos?