niskalainen

Om jag skulle vara en karaktär i en Astrid Lindgrenberättelse så skulle det vara jag. Klant-Linda. Jag skulle vara en effektiv tjej som betalade i klantighet, precis som jag berättade för Anneli igår.

Vi kom nämligen in på ämnet matlagning eftersom Anneli gjorde pannkakor till middag. Anneli meddelade att hon är pannkaksnazist, vilket innebär att hon vill eliminera världens alla dåliga pannkakor som enligt henne är de som är för gräddade, nästan brända. Hon har väldigt svårt att överlåta pannkaksgräddandet i andra händer så hon gör det helst själv. Jag förstår denna kloka kvinna precis, jag har väldigt svårt att se på när folk är långsamma i köket eller gör saker i fel ordning.

En gång var jag på nyårsmiddag som hölls hos en tjej som jag inte kände alls, jag var bihang på min kära vän Clas-Göran och hennes dåvarande pojkvän. När vi kommer dit, i ett flådigt hus i Danderyyyyd, står värdinnan och kokar ris. Istället för att inse det praktiska med riskokning, när det kokat upp lägger man på ett lock och sänker värmen och gör något annat i 20 minuter, så står människan och rör i riset som kokar på alldeles för hög värme. Där står hon och rör och rör och rör och det gör ont in i min märg. Jag var tvungen att gå ut därifrån för att minska risken att förolämpa värdinnan och när jag kommer tillbaka efter en kvart står hon där.

Och rör och rör och rör.

Jisses.

Mina närmsta känner till den sidan hos mig. De vet att jag hellre hackar grönsaker själv så det blir "rätt" storlek och mängd, samt går snabbt och effektivt. Jag kan slänga åt dem varsitt glas vin eller något annat som gör deras starkaste hand upptagen så de inte får för sig att hjälpa till.

Som tur är så är min fästman en liten köksnazist själv, så vi två ihop i köket är väldigt lyckat även om vi ibland kan tycka att den andra har fel när det gäller något. Men vi är effektiva, diskar undan eftersom och har samma effektiva ordning att göra saker på.


Hursomhelst, för att komma till saken så sa Anneli (som alltså också är snabb och effektiv i köket) att jag nog till och med var snabbare i köket än henne och jag sa att det är något jag får betala för i klantighet då och då.

Fem minuter senare spiller jag ut varm mjölk på golvet, inte mycket men ändå. Klantigt.

Och i morse, när jag var så stolt över att ha nästan två timmar på mig, så inser jag att jag har tagit fel på tiden till min första lektion. En timme fel. Åt helt fel håll. Lektionen som jag var säker på började 10:10 började 9:10. Klantigt. När jag kommer på detta är det 20 minuter kvar tills lektionen börjar, den riktiga lektionen alltså, så det var ju kört att hinna på den.

Tur att det är första veckan, då är man ursäktad för det mesta.