niskalainen

Nej, nej. Jag har inte gått upp än. Det har inte Anneli heller. Vi har dock gått och lagt oss, för över två timmar sen till och med. Dock så intogs vardagsrummet av efterfestande rumskompisar och deras vänner för en sisådär en och en halv timme sen, och sen dess har vi flera gånger sagt till de att dämpa sig, sänka musiken, tänka på att vi ligger vägg i vägg och sover, sluta röka inomhus, nej det går INTE bra att stå en meter ifrån den öppna balkongdörren och röka - gå ut!, få säga till Johanna att det inte är så att jag försöker förstöra hennes födelsedag (som tog slut för fyra timmar sen) utan att jag och anneli bara vill sova och att de ska respektera det genom att kanske ha en lägre möjlig volym på musiken och inte prata som att det är mitt på dagen....jag och anneli har dessutom använt ett gäng svenska svordomar riktade till sällskapet i vardagsrummet och för ett tag sen gav vi upp att försöka somna.

Tur det, för nu är det latinoparty nr.1 i vardagsrummet.

Tydligen är förfest inte så hippt här i Boston, jag vet inte hur det är i resten av USA, istället är efterfest obligatoriskt. Och eftersom alla har rumskompisar så innebär ju det att någon alltid måste bli störd av efterfesten och av någon anledning är det ofta efterfest i just den här lägenheten. Jag gillar verkligen mina rumskompisar jättemycket men när Johanna börjar säga "snälla. det är ju min födelsedag, du känner ju mig, du vet att jag inte brukar ha efterfester" så börjar jag undra om hon verkligen bara fyller 24 eller om det går att bli senil i extrem förtid. Är det någon som aldrig haft efterfest här är det jag. Och därmed basta.

Nu är klockan tjugo över fyra och de har börjat nå någon slags kulm där ute i lägenheten. Förhoppningsvis däckar de snart. Då ska jag upp tidigt och vara riktigt högljudd när jag gör frukost, diska och grejja så de inte får sova någonting. Människan fick möjligheten att hämnas för att bruka den.