Förlossningsfilm
Förra veckan gick jag och william ner på stan (då snackar jag Piteå alltså). Vem träffar vi om inte Jonas Strandgård, en finfin kompis till oss båda, som beslöt sig för att haka på oss till systemet och sen till Krokodil för att dricka kaffe. Sagt och gjort, vi inhandlar det vi behöver från systemet och väl på krokodil var det lite fullt på serveringen så vi gick upp för trappan där konserterna brukar vara. Vad vi visste så var det inget sånt där den dagen så vi tänkte bara att då kan vi ju slå oss ner där det finns plats, det enda som var annorlunda var att det stod en tv längst fram mot scenen men den var inte påslagen.
Så jag, Jonas och William kommer in med klirrande systemetpåsar och sätter oss för att fika. Vi hinner inte mer än ta av oss ytterkläderna och sätta läpparna mot kaffekoppen innan en äldre kvinna kommer in i rummet och säger:
"Ja, då fortsätter vi från Piteå Mödravårdscentral den här eftermiddagen med att titta på en förlossningsfilm"
Tur att vi inte börjat dricka kaffet för då skulle det hamnat över våra bordsgrannar. När vi ser oss om upptäcker vi att alla i rummet är uppdelade parvis, man och kvinna, samt att alla kvinnorna är höggravida. Jag tror att de som satt vid vårt bord förstod att vi hamnat fel, vi försökte verkligen kväva våra skratt men situationen var helt enkelt för otippad. Jag förstod visserligen varför kvinnan som satt vid samma bord som oss hade tittat så underligt på oss; två män och en kvinna samt tre systemetkassar. När vi rest oss och satt oss nere på serveringen istället så kom vi fram till att alla tre allvarligt övervägt att stanna och se förlossningsfilmen, ett typiskt gensvar för en svensk i en sån här situation eftersom det skulle vara så otroligt pinsamt att resa sig och gå.
Jag var redan då glad att vi gick, vi bjöd nog båda oss själva samt de blivande föräldrarna på en del skratt och en rolig historia för framtida bruk. Dessutom är min fulla övertygelse att en förlossningsfilm inte bör visas förrän man väl sitter där och är jättegravid eftersom det annars endast skulle verka avskräckande.
Så jag, Jonas och William kommer in med klirrande systemetpåsar och sätter oss för att fika. Vi hinner inte mer än ta av oss ytterkläderna och sätta läpparna mot kaffekoppen innan en äldre kvinna kommer in i rummet och säger:
"Ja, då fortsätter vi från Piteå Mödravårdscentral den här eftermiddagen med att titta på en förlossningsfilm"
Tur att vi inte börjat dricka kaffet för då skulle det hamnat över våra bordsgrannar. När vi ser oss om upptäcker vi att alla i rummet är uppdelade parvis, man och kvinna, samt att alla kvinnorna är höggravida. Jag tror att de som satt vid vårt bord förstod att vi hamnat fel, vi försökte verkligen kväva våra skratt men situationen var helt enkelt för otippad. Jag förstod visserligen varför kvinnan som satt vid samma bord som oss hade tittat så underligt på oss; två män och en kvinna samt tre systemetkassar. När vi rest oss och satt oss nere på serveringen istället så kom vi fram till att alla tre allvarligt övervägt att stanna och se förlossningsfilmen, ett typiskt gensvar för en svensk i en sån här situation eftersom det skulle vara så otroligt pinsamt att resa sig och gå.
Jag var redan då glad att vi gick, vi bjöd nog båda oss själva samt de blivande föräldrarna på en del skratt och en rolig historia för framtida bruk. Dessutom är min fulla övertygelse att en förlossningsfilm inte bör visas förrän man väl sitter där och är jättegravid eftersom det annars endast skulle verka avskräckande.
Kommentarer
Trackback
