niskalainen

Jag sa att jag skulle se till att ha roligt på den här auditionen. Jo, det var väl kul under de där 90 sekunderna fast jag hade fortfarande en annan sak i förgrunden - att försöka göra juryn nöjd.

Sånt funkar aldrig.

Man ska ha ROLIGT, det ska vara prio 1. Jag prioriterade fel idag.

 Det här med auditions är ju en hel vetenskap, men om alla människor klämde in sig i ett mellanmjölkspaket, slätstruket och rätvinkligt, så dör ju hela konceptet. För någonstans påstår ju varenda jury i världen att de vill hitta "den rätta" för det de söker. Då måste det ju vara lättare om alla auditionerande är sig själva, med lite trubbiga eller spetsiga kanter, mjuka eller hårda, galna eller mjäkiga. Så som man är helt enkelt. Och någonstans skiter vi i vad andra tänker så fort vi har riktigt roligt.

Men visst, jag har helt klart gjort värre auditions och det här var en bra träning för mig. Jag sjöng en 1 1/2-minutsversion av Louise Hoffstens "Never Gonna Be Your Lady". Nu får vi se om det blir någon call back, de har satt upp lapparna på skolan nu men eftersom jag är hemma så får jag kolla upp den informationen imorgon bitti.

På vägen hem köpte jag kaffe, ett paket ekologiskt fair trade kaffe som faktiskt inte var det dyraste i butiken. Jag tänkte att det var intressant att berätta det som avslutning på det här inlägget men nu när jag läser det fattar jag inte vad jag tänkte. Jaja, jag gillar kaffe. Så är det bara.

Nu ska jag ta och gå och sova men först läsa lite bok i ljuset av mitt barrdoftande värmeljus.

I Boston är klockan 23:04.