niskalainen

Jag blev inte irri över att läraren inte dök upp på första lektionen.

Jag blev däremot sjukt irriterad på killen som jobbade i Media Center idag. Vuxen och mogen som jag är så utnyttjade jag förstås tiden jag fick över på morgonen till att förbereda saker som jag annars skulle ha gjort nu på lunchen. Jag skulle börja med att skriva ut en låttext till ensemblen. En ynka låttext. Problemet var att ethernetuppkopplingen inte funkade så det gick inte att skriva ut från laptopen. Två tekniker fick komma ner och försöka fixa problemet, när jag gick därifrån 35 minuter senare var det inte löst än.

Killen som jobbade idag (placerar ut studenterna till olika stationer med stationär dator eller för sin laptop) blev väldigt stressad över situationen. Det var galet lugnt därinne eftersom det var på morgonen men den här killen blev helt överlycklig över att det blev lite action.

Han var den där typen som gör allt väldigt omständigt och långsamt, samt dramatiserar upp allt i enorma proportioner. Ojojoj, det var sååå mycket för honom att hjälpa mig med utskriftsproblemet när det dessutom kom in nya studenter lite då och då som ville sitta någonstans. Han suckade och tittade stirrigt lite överallt hela tiden och deklarerade för alla att laptoputskrivningen inte fungerade för tillfället. Men vet ni hur han sa det?

"We are facing some issues with that right now, but it is being currently solved as we speak."

Ni fattar. Vilken människa runt 25 pratar så? Han älskade hela situationen.

Hade han bara varit lite effektiv i sitt varande så hade det inte alls varit någon stor grej. Det är ett litet rum, ändå måste han säga "I will be right back with you in just a moment" varje gång någon student kom in i salen och istället för att bara ta deras id-kort och gå tillbaka till mig så måste han prata lite om skrivarproblemen och kolla till teknikern. Jag kan ju säga att vi kanske var 5-6 personer i rummet så det fanns inga särskilda skäl att vara så formell.

Efter ett tag bad jag honom hjälpa mig scanna de dokument jag skulle scanna (vilket jag berättat för honom i början) så jag åtminstone kunde få någonting gjort. Men förstår ni, så fort en tekniker kom in i rummet för att fixa skrivaren så skulle den här killen dit och titta på sladdarna, förklara situationen som om det var ett dödsfall och stå och kolla på när teknikern laborerade med kablarna.

Alltså. Mer detaljerad än så orkar jag inte bli, men den här killen njöt varje sekund. Jag tittade på klockan och fascinerades över att han inte bara kunde säga till mig hur jag skulle göra så scanningen av två sidor hade kunnat gå snabbare än 15 minuter.

Nu ska jag köpa kaffe och gå på den lektion idag som jag är mest förberedd för - Groove Writing. Jag är så grymt förberedd att jag får för mig att jag gjort allting fel. Det visar sig om en kvart.