niskalainen

Hej hej!

Jag lever!

Om en stund ska jag och Ann-Sofie ta oss ut och promenera längs floden i solskenet. Hon har lite presentshopping kvar så det blir lagom att baka in en promenad i det hela. Hon ska ju dessutom sitta still på ett flygplan i  rätt många timmar efter det så det är nog den bästa förberedelsen inför flygresan.

Så eftersom jag kommer vara den ensammaste själen ikväll ska jag bänka mig framför Australia och gråta floder. Jag hoppas det finns något att gråta till i den men enligt vad jag kan utröna från trailern så kan den nog öppna mina tårkanaler. Jag älskar sånt, att bara sätta igång en film för att man vill gråta av ingen särskild anledning alls och så gör man det. Fullt ut, inga hämningar. Jag försöker intala mig själv att det är sunt.

Förresten kan jag som varit 25 i snart en vecka meddela er som inte fyllt 25 än att livet förändras helt. Det blir så himla spännande, aktivt, roligt och galet så det är inte klokt. Bara över en natt liksom. Det enda negativa är att man känner ju av i kroppen att man inte är 24 längre precis.

Kram!