niskalainen

Jag blir så sjukt upprörd av att få de mest självklara saker slängda i ansiktet som om man var tio och inte hade erfarenhet av någonting.

Typ som de gånger då jag berättar för någon att jag verkligen, verkligen, verkligen vill skaffa hund någon dag. Vet ni vad folk kan svara då? "Det är ett stort ansvar. En hund måste man gå ut och gå med flera gånger om dagen även om det är storm och mörkt ute". Nähä?? Va?? Är det verkligen så?? Tänk, det visste inte jag! Och jag som haaaaatar att ta långpromenader (för det är just därför jag vill ha en hund och inte ett marsvin) och jag som aaaaaldrig fodrat fyrtio hästar i regn, rusk, is, hagel, mörker och lervälling eller varit ute och gått timlånga promenader med kompisars hundar i både regn och sol! Ansvar?? Har aldrig hört talas om! Och nu säger du alltså att det här är ett Stort Ansvar? Fattar ingenting. Låst? Det var man ju inte på den tiden då man tillbringade minst tre timmar om dagen i stallet eller stack upp och morgonfodrade klockan sju när man kommit hem från en fest klockan fyra. Det är ju inte så att det ger livskvalitet heller, nej nej.

Eller som nu när jag nämnde för någon närstående att jag går i bilköpartankar. "Det kostar pengar". Näää?? Va? Vadå, du menar att man betalar inte bara för bilen och sen är det klart? Måste den besiktigas? Måste man tanka? Betala skatt och försäkring? Vad sjukt! För det är ju inte därför jag väntat tills nu när jag ska ta examen och börja jobba som jag funderar på det här, oh nej. Jag vill ha en bil att rulla de sjuhundra meterna till skolan med, inte alls för att kunna söka helgjobb i Luleå (eftersom det inte finns några jobb i Pite) eller kunna fortsätta vikariera på musikskolan då man måste åka till småbyarna, något som faktiskt också GER pengar. Nej, nej, nej, jag har bara tänkt köpa den bil som är dyrast i försäkring och ha den stående för att kunna skjutsa kompisar från krogen på helgerna. Just det. Men TACK för informationen! Den var OVÄRDERLIG!