niskalainen

Åh så skönt det kändes att sticka ut och springa, även om regndropparna var tunga och många och så där plaskigt blöta som de bara kan bli. Vid första korsningen, vad händer då? Linda trampar snett och stukar foten. Tiggarna utanför McDonalds erbjuder mig en sittplats men jag nekar, står bara och inser för varje sekund hur orimligt det verkar att sätta ner högerfoten i backen igen. Efter ett par minuters gnylande från min sida med tillhörande grimaser beger jag mig iallafall hemåt igen hoppandes på ett ben och gråtandes av smärta i skydd av regnet, tiggarna verkade tycka att jag var väldigt otacksam som inte tog emot deras hjälp men jag ville bara hem så fort som möjligt. Så nu ligger jag här i sängen med en högerfot som pulserar av smärta och tycker otroligt synd om mig själv. Regnet är inte lika mysigt längre och jag har ingen värktablett. Jag har järntabletter, tror ni det funkar mot smärta eller? Njae, sådär va...

Aj. Aj som fan.