niskalainen

Men jag har ändå en stress i kroppen och en liten panikartad kärna som rullar omkring där inne. Den säger till mig att jag har mycket att ta tag i med mina egna tankar som jag inte vågar ta tag i för att jag inte vill känna av den där kärnan av panik. Men samtidigt är jag väldigt tillfreds. En annan del av mig trivs väldigt bra med livet och de nya rutinerna vilket är jätteskönt. 

Jag går runt och tror att jag måste välja känsla, och jag känner att jag trycker undan de negativa tankarna och vägrar prata om dem, så där som jag alltid gör när det trycker på lite. Men det var skönt att gråta lite idag när jag pratade med William, fast jag känner mig liksom inte ledsen.

Äh, jag ska väl inte tänka så mycket. Gråta och skratta är mer konkret.

Godnatt!