niskalainen

När jag gick till T:n stod den och väntade på mig så jag gick över gatan och precis när jag kommer upp på trottoaren efter att ha väjt för en vattenpöl så kommer en bil.

Som inte väjer för vattenpölen utan kör rakt igenom den lite större vattenpölen som är placerad kant i kant med trottoaren. Jodå, mina jeans blev plaskblöta och jag vänder mig om och ser bilen köra ifrån mig (inte allt för snabbt eftersom det är en smal, enkelriktad väg). Jag plockar fram alla aggressiva gestikulationer och kroppsliga uttryck jag kan komma på inklusive fingret som är ett av de sista när jag inser att bilen kommer fortsätta köra ifrån mig. Jag var faktiskt på väg att ta sats för att kuta efter bilen. Hade bilen stannat hade jag tvingat chauffören att ge mig taxipengar så jag kunde komma i tid till min lektion.

Jag sprang upp, bytte byxor och kom ut till ett lite extra ihärdigt regn, känner hur mina skor (som har hål i sulorna) läcker och hur mitt värdelösa paraply inte gör annat än att hålla håret torrt, som att det skulle vara viktigt.

Sätter mig på T:n 15 minuter innan lektionen börjar och gnisslar nästan tänder för jag är så förbannad på omvärlden. Samtidigt försöker jag verkligen förstå anledningen till att det blev så här. Jag antar att jag kommer se anledningen klart som kristall så fort min ilska försvinner men tills dess är jag blind. Jag får väl vara lite förbannad då.

Jag blev till och med arg för att en av passagerarna på T:n var så fruktansvärt ful. Vad säger det om mig idag egentligen?

Mitt paraply suger. Det är skevt och slappt. Armar, ben, mage och rygg blir blöta och det värsta är när vinden tar tag i tyget så det spänns uppåt för att sedan svikas av vinden och återigen bli slappt med följden att allt vatten som hamnat ovanpå paraplyet tills nu skvätts in på den stackars människan som håller i paraplyet.

Mina hörlurar är trasiga. Högersidans lur står rakt ut från örat istället för att vila mot det. Vänstersidan har precis lossat från sin plasthållare så jag får hålla luren mot örat med handen men det går nog att tejpa.

Jag har ingen regnjacka och mina skor läcker.

Men livet är inte över och det här är bara ytliga faktorer som jag lär mig av, kanske inte just idag men i framtiden.

Jag får vara förbannad ett tag.

Det är helt enkelt en sån dag.