Torsdagssovmorgon
Vaknade till vid tio av att William ringer på mobilen. Det finns ju helt klart betydligt värre saker (eller personer) att bli väckt av. :)
Jag hade redan vaknat några gånger måste jag erkänna men valt att inte fortsätta vakna vilket resulterade i en morgon med såna där underliga fragmenterade drömmar från det undermedvetnas dammigaste arkivlådor liksom. Det var något om en hamn och om en båt och en last. Och javisst, nu kommer jag på. Jag och några med suddiga ansikten, vi kan kalla oss vi, var på en ö. Anders Nyberg (körledaren, arrangören, kompositören m.m som var med oss i kammarkören i sydafrika förra året) var där också. Vi skulle ta oss till fastlandet efter en dag på ön. Det var vinter. Det var inte is, snarare var det ordentlig sjögång tror jag det heter när vågorna leder över båtar och människor, och vi skulle ta oss till fastlandet på en brygga. Det stämmer, en lång brygga med gånggärn i mitten så den riktigt kunde fara och flyga upp och ner i takt med vågorna. Ovanpå den satt man alltså medan den på något underligt sätt puttrade ut från ön och in mot fastlandet.. Riskabelt, tänkte jag och Jenny (jo, jag börjar komma på några som var med nu) och bestämde oss för att ta bilvägen till fastlandet som var längre och innebar att vi fick gå från där de andra åkte till andra sidan ön där bilvägen började. Det fanns nämligen en parkering i ett hörn av ön men längre än så fick inte bilarna åka, helt enkelt för att det inte fanns några vägar. Så på skogsstigar i vinterskymning som strax blev mörker skulle vi hitta till rätt sida av ön. Det fanns ett tågspår mitt på ön också men det användes inte så mitt i spåret stod ett gult hus där någon bekant bodde. Vi gick in i huset och fick lite kaffe innan vi fortsatte färden. Drömmen slutade någonstans med att vi kom till ett hus där Ella och några andra var och åkte pulka i snön på deras tomt. Det var någon älg också men den kommer jag inte ihåg något mer om.
Jag kommer starkt ihåg att jag tyckte mina vänner som satte sig på bryggbåten var dumma i huvudet som inte fattade att de med största säkerhet skulle hamna i nollgradigt vatten och jag var väldigt orolig.
I övrigt var drömmen mest knäpp.
Jag hade redan vaknat några gånger måste jag erkänna men valt att inte fortsätta vakna vilket resulterade i en morgon med såna där underliga fragmenterade drömmar från det undermedvetnas dammigaste arkivlådor liksom. Det var något om en hamn och om en båt och en last. Och javisst, nu kommer jag på. Jag och några med suddiga ansikten, vi kan kalla oss vi, var på en ö. Anders Nyberg (körledaren, arrangören, kompositören m.m som var med oss i kammarkören i sydafrika förra året) var där också. Vi skulle ta oss till fastlandet efter en dag på ön. Det var vinter. Det var inte is, snarare var det ordentlig sjögång tror jag det heter när vågorna leder över båtar och människor, och vi skulle ta oss till fastlandet på en brygga. Det stämmer, en lång brygga med gånggärn i mitten så den riktigt kunde fara och flyga upp och ner i takt med vågorna. Ovanpå den satt man alltså medan den på något underligt sätt puttrade ut från ön och in mot fastlandet.. Riskabelt, tänkte jag och Jenny (jo, jag börjar komma på några som var med nu) och bestämde oss för att ta bilvägen till fastlandet som var längre och innebar att vi fick gå från där de andra åkte till andra sidan ön där bilvägen började. Det fanns nämligen en parkering i ett hörn av ön men längre än så fick inte bilarna åka, helt enkelt för att det inte fanns några vägar. Så på skogsstigar i vinterskymning som strax blev mörker skulle vi hitta till rätt sida av ön. Det fanns ett tågspår mitt på ön också men det användes inte så mitt i spåret stod ett gult hus där någon bekant bodde. Vi gick in i huset och fick lite kaffe innan vi fortsatte färden. Drömmen slutade någonstans med att vi kom till ett hus där Ella och några andra var och åkte pulka i snön på deras tomt. Det var någon älg också men den kommer jag inte ihåg något mer om.
Jag kommer starkt ihåg att jag tyckte mina vänner som satte sig på bryggbåten var dumma i huvudet som inte fattade att de med största säkerhet skulle hamna i nollgradigt vatten och jag var väldigt orolig.
I övrigt var drömmen mest knäpp.
Kommentarer
Trackback
