niskalainen

När jag kom hem i eftermiddags och gick in på my.berklee.net så såg jag ett announcement som fick mig att blinka hårt några gånger och starta om sidan. En av mina lärare gick bort imorse. En hjärtattack, pang bara. Jag hade lektion med honom senast igår kväll, "awareness training for musicians". Det känns jättekonstig, tankarna saktade liksom ner och min första tanke var "det kan inte vara han, det måste finnas fler Richard Ehrman på Berklee". Men så är det ju inte (jag kollade personallistorna...).

Jag pratade med William på skype och var väl lite halvchockad fortfarande, grät lite och försökte reda ut trasslet i hjärnan. Det blir väl så av ett sånt här besked, jag vet inte hur gammal han var men runt 50 någonstans skulle jag gissa. Jag tror inte det var en slump att lektionen igår var så ruskigt bra och gav mig en riktig ahaupplevelse. Men jag har svårare att se meningen med hans bortgång idag. Fru och barn. Kollegor. Studenter. 25 år har han varit en del av Berklee, klart att många människor drabbas av det här beskedet.

Jag gick ut i köket och skulle laga middag. Stod vid diskbänken och petade på en brödsmula några minuter medans tankar om livets olika vägar och riktningar slussades omkring i huvudet.

Jag vet inte. Det här var ett jättekonstigt besked. Fortfarande tror jag inte att det är han.