niskalainen

Jag är tacksam för den här kvällen.

Det blev lite Gone in 60 seconds med vin och kaffe för att inte nämna godiset från Peru och doftljuset på nattduksbordet. Sen knackar Johannas mamma och moster på dörren och kommer in med en tallrik soppa till mig, fruktansvärt gott måst ejag säga. Emelie, vad säger du om att du och jag åker till Peru tillsammans någon gång? Det här måste ju upplevas på riktigt! :)

Sen kom Tati hem och vi satt och pratade om livet i allmänhet, drömmar, tankar, rädslor, träning osv medans vinflaskan tog slut. Hon kom hit till USA från Columbia för tre år sen och har inte varit hemma sen dess. Hon har inte fått besök heller så det var alltså tre år sen hon träffade sin familj. Jag ligger i lä, helt klart. Det slutade med att vi Youtubade traditionell musik och dans från våra länder, jag började med lite svensk folkmusik samt Kent och Lars Winnerbäck (haha, jaaa lite tradition är det allt!) och hon körde vidare med merengue och salsamusik. När vi sedan återgick till den svenska polskan kändes det lite blekt måste jag säga, det gav upphov till lite skratt...

Jag kan inte sluta tjata, men jag har fått ut så mycket av den här veckan. För en vecka sen visste jag knappt vem jag var eller varför, men nu är jag fylld av positiva känslor. Jag visste ju någonstans att det skulle ta några dagar men sen skulle det vara bra igen och det var ju sant den här gången också.

Aaaah.