Natten i korthet.

Jag somnade vid elva men har ägnat natten åt att vakna titt som tätt. Trodde jag hade försovit mig men det var mitt i natten så det var inte så illa. Vaknade igen. Och igen. Om och om igen. Det var så där ni vet när man ligger mer ovanför madrassen än i den. När sen väckarklockan ringde halv sju såg jag inget skäl på denna jord att kliva upp ur sängen. Inte för att jag var trött, nej nej, jag kunde bara inte komma på ett enda vettigt skäl.

Det är inget farligt alltså den där känslan, bara lite jobbigt. Men jag har ett par skäl nu, att få sätta på mig mina nya vinterstövlar och att ta den underbara promenaden till skolan.

Vinter, kom och svep med mig.

Kommentarer

Hej! Skriv gärna något här:

Jag heter:
Kom ihåg mig!

Min e-postadress är: (kommer inte visas på bloggen)

URL/Bloggadress:

Det här är min hälsning:

Trackback
RSS 2.0