niskalainen

Så. Halv fem imorse hade jag bara golv och fönster kvar i lägenheten så jag gick och la mig och såv till 10. Sen var det bara på´t igen och kl.13:10 var lägenheten besiktigad och klar. Innan jag låste dörren för sista gången tillät jag mig själv att stå och bara tänka tillbaka på vad lägenheten betydde för mig när jag flyttade dit i februari förra året. Jag var nybliven singel och kände mig hur fri som helst, det var jag och katten mot världen ungefär. Mina prioriteringar började hamna på plats, vänner och familj skulle helt klart börja ta mer plats i mitt liv och jag skulle inte slänga mig in i nästa förhållande utan vänta tills mannen med alla kvalitéer jag önskade dök upp. Saker och ting började klarna och efter ett par månader, strax före sydafrikaresan med kammarkören, bestämde jag mig med hjälp av mina bästa vänner Hedda, Anna och Ella att jag skulle söka Berklee. Så, nu sitter jag här vid Williams dator på väg att packa in sakerna i bilen innan det är avskedsfika hos Venla. Ann-Sofie kidnappade mig på eftermiddagen och kårarbetet är klart med råge, typ en månads övertid. 30 augusti flyger jag till Boston för att påbörja äventyret som är anledningen till det här blogginlägget. Livet är underbart. Sverige gjorde bra ifrån sig i fotbollen igår. Solen skiner. Vänner är underbara. Vemod och förväntan går just nu hand i hand.

Alg-Börjes hudlotion är jättebra.