niskalainen

Det är inte så farligt det här trots allt. Hittills. Men imorgon, då ska jag vaccineras typ 100 sprutor eller nåt (snarare 2-3 st). Det här med att få komma i närheten av landet USA är ju ett maraton i sig som inte bara innebär massa pappersarbete utan även att spruta i sig vaccin så det står härliga till. Jodå. Efter det blir det rosévin i stan med Pia, ska bli najs att "fånga upp" som direktöversättningen lyder på vad som hänt under året som gått sedan vi sist pratade ut. Men nu ska här pratas med Ella :)

10 timmars sömn. En fantastisk midsommar i Leksand. En midsommardagsfest i Östhammar. En söndag fylld av meditation och samtal med grillbuffé i öregrund som avslutning och lite Spanien-Italien innan läggdags.

En måndag i stan med Ann-Sofie och jumbolatte följt av en tågresa med Hedda till Åkerserga. En kväll med sushi och Sex & the city-bio med Anna och Hedda som avslutades i Annas soffa och tillslut sömn på bergavägen. 10 timmar. Underbart.

Mycket bilder och berättelser har jag att bjuda på, men nu ska jag till syrran.

På fredag bär det av till Umeå.

sniff sniff, kanske duscha först...

Vem har sagt att det ska vara lätt?
Sov faktiskt riktigt gott i natt, kan ju haft lite att göra med den ljuvliga kvällen jag och Ella hade igår. Den verkade nog avslappnande på mig. En incident under kvällen gjorde mig dock en aning skärrad men det gick över. Och det var inte filmen vi såg.

Annars är det här med att slappna av lite svårköpt. Jag vet ju typ att det ska gå men jag kan för mitt liv inte föreställa mig hur det ska kännas. Tur att det finns skog man kan vara i.

Med William i Gullmark och mig själv i Åkersberga upplever jag nu en enorm längtan till norr vilket nog inte är så konstigt. Det känns ändå bättre och bättre för varje dag, jag var lite vilsen i början. Helt normalt sa Ella, när man har flyttat och är helt ledig från att ha gått på reserven vilket nog är sant. Normal, det klingade väldigt bra när hon sa det.

Om 9 dagar är jag i Gullmark igen och innan dess har jag en hel del underbart att se fram emot:

Torsdag 19/6: 08:55 tåg till Dala-Floda. Rep hela dagen.
Fredag 20/6: rep och konsert i Leksand
Lördag 21/6 Tåg och buss till Östhammar. Midsommardagsfest hos Ella.
Söndag 22/6: Till Å-berga. Träffa Ann-Sofie söndag eller måndag.
Måndag 23/6: Träffa Ann-Sofie. Chokladkväll med Hedda.
Tisdag 24/6: 08:00 Amerikanska Ambassaden, fixa visum.
Torsdag 26/6: Lunch och rosévin med Pia
Fredag: 07:40 tandläkaren, Freyjas födelsedag. Åka till Gullmark, framme runt 20:00!

Alla dagar blir lugna och sköna på sitt sätt. Jag gör bara saker jag valt och det känns skönt. Mycket tid och marginaler, nyttigt.

 Nu ska jag packa.

Så. Halv fem imorse hade jag bara golv och fönster kvar i lägenheten så jag gick och la mig och såv till 10. Sen var det bara på´t igen och kl.13:10 var lägenheten besiktigad och klar. Innan jag låste dörren för sista gången tillät jag mig själv att stå och bara tänka tillbaka på vad lägenheten betydde för mig när jag flyttade dit i februari förra året. Jag var nybliven singel och kände mig hur fri som helst, det var jag och katten mot världen ungefär. Mina prioriteringar började hamna på plats, vänner och familj skulle helt klart börja ta mer plats i mitt liv och jag skulle inte slänga mig in i nästa förhållande utan vänta tills mannen med alla kvalitéer jag önskade dök upp. Saker och ting började klarna och efter ett par månader, strax före sydafrikaresan med kammarkören, bestämde jag mig med hjälp av mina bästa vänner Hedda, Anna och Ella att jag skulle söka Berklee. Så, nu sitter jag här vid Williams dator på väg att packa in sakerna i bilen innan det är avskedsfika hos Venla. Ann-Sofie kidnappade mig på eftermiddagen och kårarbetet är klart med råge, typ en månads övertid. 30 augusti flyger jag till Boston för att påbörja äventyret som är anledningen till det här blogginlägget. Livet är underbart. Sverige gjorde bra ifrån sig i fotbollen igår. Solen skiner. Vänner är underbara. Vemod och förväntan går just nu hand i hand.

Alg-Börjes hudlotion är jättebra.

Vankas pannkakor. Med rom, creme fraishe och lök (tack Ewa!). Och lite blåbärssylt på slutet... :)

Sant som du skrev Ella, det hör nog till att många känslor dyker upp när en stor förändring nalkas. Igår tömde jag hela min lägenhet (och fyllde mitt förråd...) utan att komma ihåg när jag sov där senast. Mycket har förändrats, jag har mest varit där i vaket tillstånd de senaste veckorna. Nikita verkar undra vad som händer men jag är ändå säker på att hon någonstans förstår. Jag ska bara göra det här och låta känslorna svämma över när de gör det. Jag har överlevt värre saker och det här är ju ändå något gott i slutänden.

Idag åkte William till Gullmark. Så nu är det bara jag, Nikita och en lägenhet på väg att tömmas som är lämnade kvar i solskenets stad Piteå. Solsken, inte nödvändigtvis värme. Fast det är klart, på de ställen det är lä går det helt klart an. Tänk vad saker och ting kan ändras på kort tid, ett år är inte särskilt lång tid men mitt liv och jag som person har förändrats väldigt mycket på den korta tiden. För ett år sedan såg jag fram emot en sommar som singel med allt var det innebar i att alltid vara tillgänglig, festa mycket och bli snäppet ytligare än innan. Nu är jag allt annat än singel och för en gångs skull stortrivs jag verkligen med det. Jag kommer fortfarande fylla sommaren med fester och umgänge men på ett tryggare och kärleksfullare sätt. Det finns så många människor jag måste få hinna träffa och verkligen umgås på riktigt med under den här sommaren. Min självkänsla har vuxit sig starkare än någonsin förr och jag har behållt det bästa av ytligheten, den som bara är till förmån för mig och inte innebär några självdestruktiva tankar.

Njut människa, bara njut. Livet har så mycket kvar att erbjuda.

Så länge höll min pojkvän just andan. Det är helt sjukt. Helt sjukt.

Roas av mina tappra försök att berätta om USA-resan på engelska:

niskalainen.blogg.se/boston

En av alla dessa youtube-filmer som snurrar runt på facebook. Men se den!

Idag var det avslutning i Studio Acusticum. Det var en strålande sommardag i pite och jag och josse firade sommaren med att gå ner på nodo och dricka lite vin (fast josse drack öl) och snacka skit. Bara njuta helt enkelt, Josse åker ju imorgon eller på lördag och sen ses vi inte förrän jag hälsar på henne i Linköping i sommar.

De senaste tre dagarna har jag suttit med restuppgifter i AUO:n, fem var de till antalet och idag fick jag tre mail från min handledare. Väl godkänt på alla fem uppgifterna! Det i sin tur bör betyda VG i minst en av de två kurser restuppgifterna berörde, men sannolikt är att det blir till båda. Jag blir glatt överraskad eftersom jag aldrig läser betygskriterierna för VG, jag vill vara så långt ifrån betygshets som möjlligt. Det räckte med sådant i nian och trean på gymnasiet, dessutom bryr sig ingen arbetsgivare om vad betyget i en specifik kurs är när det mest intressanta är vad jag är utbildad till. Så jag har inte medvetet riktat in mig mot VG utan istället tänkt att jag gör det jag kan och bara jag gör uppgiften efter kriterierna för G så har jag iallafall uppgiften avklarad. I just dessa uppgifter har min analytiska förmåga kommit väl till pass och jag antar att det är det som gjort att jag skrivit VG på dem, men jag har i vilket fall jobbat så hårt jag varit motiverad för och jag precis som vi alla (eller iallafall de flesta jag känner) är då och då i behov av bekräftelse från andra. Det känns onekligen väldigt skönt att få den bekräftelsen från just de lärare jag har haft, då det är människor jag respekterar och lärt mig genom.

Så ja, jag är bra och förtjänar verkligen mitt sommarlov!

Nu har det börjats. De sista 10 dagarn av pitelivet innan det bär av till åkersberga och sommaren. Först och främst kommer william med ner 14-15 juni då vi ska ha grillfest hos Lisen och Patrik. Den planerades i julas och jag är imponerad över att vi hållit datumet sedan dess!

Idag bokades flyget till Boston (jag skriver bokades eftersom jag inte gjorde särskilt mycket i just den frågan. Tack för hjälpen pappa!) och det bär av lördag 30 augusti. Sen ska jag komma hem runt den 20 december för att återvända till Boston 14 januari. Sen håller terminen på till 9 maj så vem vet, det blir nog lite USA-semester som belöning efter det! :)

Så just nu betar jag av restuppgifter. Mycket restuppgifter. Sånt jag skjutit upp men som inte tar så värst lång tid bara jag sätter mig med dem. Och det är väldigt intressant, jag får verkligen hårdreflektera över mitt kommande jobb som lärare.

Nä, åter till restuppgifterna. Imorgon blir jag klar med dem och gissa om det kommer vara skönt att komma tillbaka till pite hösten -09 utan några som helst rester från tidigare år. Rätt ovanligt för en sistaårsstudent...

och jag har presterat. Nej men, det finns lite rosévin ute i köket och en film i datorn och popcorn på plattan och en älskling i soffan. Sova-film...sova-film? Hmmmmmmmm...

Mitt tarmsystem la ner för några dagar sen, lite stress sådär. Men idag har två av de sakerna klarats av, PiSk:s årsmöte och B-uppsatsinlämningen. Känns lite fånigt att skriva B-uppsats när det i själva verket är en liten rapport på 26 sidor inkl. bilagor. Men ändå. Bra känns det, är en intressant erfarenhet för mig att inte skita i något jag tycker känns lite halvt omotiverat utan ta tag i det och göra det. Tror det har varit likadant för Fredrik som jag jobbade med, vi har som kunnat göra det för att få det gjort bara. Men själv vet jag inte om jag hade lyckats motivera mig. Det är också nytt, tidigare har jag varit så himla kär i att jobba ensam. Kanske har lärarutbildningen tagit sig under skinnet på mig ändå. Hoppas det.

Så, vad händer med tarmsystemet då? Om jag dricker mindre kaffe imorgon så kanske det ordnar sig. Annars kanske thaimiddagen ikväll gör sitt.

Men bra känns det. Ska slappna av nu och bara göra klart det som skall göras klart, det är verkligen sluttampen nu!

Jadå, det går alldeles utmärkt att åka tåg norrut istället för att köra bil. Men bara gör´t.